Venersborg – torpederad i Hanöbukten

När fartyget den 28 december lämnade Stockholm fanns 1 400 ton balar pappersmassa ombord, varav 151 ton stuvat på däck. Klockan 19.30 den 29 december gick Bertil Knutsson av sitt pass som rorsman och satte sig i mässen för att stoppa sina raggsockor. Han hann knappt börja innan en våldsam explosion inträffade. Han rusade ut på däck, såg skadorna som drabbat fartyget och förstod att det snart skulle sjunka.

När livbåtarna sjösattes slogs den ena livbåten sönder mot skrovsidan. Den andra kom i vattnet utan skador och hela besättningen tog sig ombord. Nästan alla var tunt klädda, de flesta kom direkt från sängen. Den lilla motorbåten lossnade och åtta man tog sig över i den, bland annat Bertil Knutsson. Motorn i båten gick inte att starta så livbåten hissade segel och tog motorbåten på släp.

När gryningen kom konstaterade Knutsson att fyra personer satt upp i livbåten, de andra låg ner på durken. Kokerskan hängde livlös över relingen ständigt överspolad av isande kallt vatten.

Sjögången tilltog under förmiddagen då båtarna närmade sig det lilla skäret Busören. Trossen mellan båtarna kapades för att de inte skulle stöta ihop i den grova sjön. Livbåten kom fel in mot bränningarna, slog runt och alla ombord omkom. Motorbåten klarade bränningarna och stannade 5-6 meter från skäret. Fyra man lyckades utmattade och kraftigt nerkylda krypa iland, de övriga var döda.

Knutsson riggade upp en vimpel på en åra innan mörkret kom. Under natten som följde avled Knutssons tre kamrater. Knutsson tog skydd från den isande vinden bakom en dörr han hittade på skäret.

På nyårsdagens såg en sjöfågeljägare vimpeln och tog sig snabbt ut till Busören där han påträffade en mycket svag Knutsson. Han överlevde förlisningen men fick betala ett hög pris. Han kunde aldrig återvända till sjöss på grund av svåra skador i sina ben.