Torsvik 1 – oförklarlig katastrof

Under färden ut från Stockholms var bogservajern kort då den hade anpassats efter vädret och den planerade rutten. När Torsvik och pråmen sent på eftermiddagen passerade Dalarö ökades vajerns längd till 200–250 meter. Väderrapporten förutspådde att det vid Landsort skulle vara omkring 4 meter/sekund men när Torsvik I kom fram dit blåste det 9 meter/sekund med grov sjöhävning.

Klockan 23 signalerade pråmstyraren att allt, trots vädret, var i ordning på pråmen. Kommunikationen gjordes med hjälp av ljussignaler. Temperaturen sjönk snabbt och sjöhävningen ökade. Vid midnatt signalerades återigen allt väl till bogserbåten. 20 minuter senare försvann ljuset från Torsviks akterlanterna.

Männen på pråmen försökte få kontakt med bogserbåten, men utan resultat. När de tittade över fören kunde de se att bogservajern märkligt nog hängde nästan rakt ned. Strax därefter sträcktes den och pråmen svängde upp mot vinden som om den hade ankrats.

När de sen såg ett svagt oljeskimmer på ytan förstod de vad som hänt. Torsvik I hade sjunkit otroligt hastigt utan att vare sig ljud eller ljus uppfattats av de två på pråmen. Vid gryningen upptäcktes pråmen av tankfartyget Vettersö som larmade Stockholms Radio innan man fortsatte norrut.

Tullposteringen på Häradsskär larmades och tullkryssaren Tv 16 avgick och kom fram till platsen vid 12 tiden. Vid kontakt med männen på Sikskär förstod man omfattningen av olyckan. Området runt olycksplatsen söktes igenom efter överlevande, men utan framgång. Man återvände till pråmen där de bojade ut och kapade bogservajern. Därefter togs Sikskär på släp in till Fyrudden. Senare samma dag påträffades vrakrester i form av en soffa och ett par åror. Detta var allt som återfanns av bogserbåten.