Skytteren

När Tyskland anföll Norge den 9 april 1940 låg ett flertal norska lastfartyg i svenska hamnar. Både den norska exilregeringen och den tyska ockupationsmakten gjorde anspråk på fartygen. Då ägarproblemet inte gick att lösa fick de inte lämna svenskt vatten.

I början av mars 1942 låg tio norska fartyg, bland annat valfångstfartyget Skytteren, i Göteborgs hamn. Befälhavarnas plan var att smita ut ur hamnen för att ta sig till England.

Flykten inleddes den 31 mars 1942. Av de tio fartyg som lämnade Göteborg var det bara två som lyckades ta sig till England. Två av fartygen återvände till Göteborg. De övriga sex sänktes av tyska örlogsfartyg eller av den egna besättningen för att inte hamna i tyska händer. Skytteren sänktes på nära 75 meters djup elva kilometer väst om Orust.

Ett av många miljöfarliga vrak

Vintern 2005 påträffades stora mängder olja i vattnet strax norr om Måseskär på den svenska västkusten. Oljan kom från Skytteren, och utsläppet var som mest nästan 400 liter per dygn. Läckaget från Skytteren blev en väckarklocka för ett problem som tidigare inte uppmärksammats.

Redan 2018 inleddes arbetet med att tömma Skytteren på miljöfarliga ämnen. Efter noggranna undersökningar 2021 och 2022 kunde man genom att borra hål i skrovet och därefter pumpa ut olja och oljeblandat vatten bärga 175 000 liter. Det kan ännu finnas olja kvar på vraket då några bränsletankar inte är åtkomliga då Skytteren ligger på sidan.

Fartygets ungdom – med passagerare och grundstötning

Fartyget var byggt som ett stort passagerarfartyg som döptes till Suevic. Det sjösattes år 1900 i Belfast, Nordirland och ägdes av White Star Line som några år senare ägde Titanic.

Bilden visar Skytteren som Suevic, grundstött vid Cornwall. Licens: Public Domain.

1907 strandade Suevic vid Lizzard Head i Cornwall. Besättning och 500 passagerare evakuerades. Efter att även tömt henne på last gjordes misslyckade försök att ta loss henne. Man bestämde sig då för att kapa vraket i två delar. Den trasiga fören fick ligga kvar medan den 120 meter långa aktre delen bogserades till Southampton.

En ny, 65 meter lång, för byggdes i Belfast. Skeppet kallades då världens längsta fartyg med fören i Belfast och aktern i Southampton. Fören bogserades därefter till Southampton där de två delarna sattes ihop. Suevic fortsatte sen att gå i trafik för White Star Line fram till 1928 då hon såldes till Norge och byggdes om till valfångstfartyg.