I början på oktober 1710 låg den danska flottstyrkan till ankars i den inre delen av Köge bukt, söder om Köpenhamn. Den väntade på en flotta av transportfartyg som var på väg tillbaka till Danmark.
I början på oktober 1710 låg den danska flottstyrkan till ankars i den inre delen av Köge bukt, söder om Köpenhamn. Den väntade på en flotta av transportfartyg som var på väg tillbaka till Danmark.
Då vintern var nära antog den danske amiralen att hans fartyg låg trygga där. Han trodde inte att svenskarna skulle lämna sin skyddade hamn i Karlskrona så nära inpå vintern. Amiralen var så säker att han inte ens skickade ut sina spaningsfartyg. Han missade även rapporter från Christiansö, norr om Bornholm, om att den svenska flottan lättat ankar.
Den svenska flottans avsikt var att skära av den danska transportflottans väg till Danmark och sänka fartygen. På morgonen den 4 oktober kunde danskarna se ett flertal fartyg närma sig. Till en början trodde de att det var den väntade transportflottan som anlänt och inte den svenska flottan. Även svenskarna var överraskade då de inte förväntat sig att de danska fartygen skulle ligga och ankra i Köge bukt.
I striden som följde fattade det danska linjeskeppet Dannebroge eld och när lågorna nådde krutförrådet exploderade fartyget. Samtidigt grundstötte två svenska fartyg, Tre Kronor och Prinsessan Ulrika Eleonora, som övergavs och sattes i brand. Då Dannebroge exploderade och vinden tilltog bröts striden och fartygen ankrade. Dagen efter låg striderna nere på grund av det hårda vädret. Den 6:e oktober blev vädret bättre men trots det tas inte striderna upp. Däremot anlände den danska transportflottan och ett antal av dessa fartyg bränns av svenskarna innan de vände hemåt.
Slaget anses ha slutat oavgjort. Svenskarna var dock nöjda då målet att stoppa den danska transportflottan hade uppfyllts.