På Björkö i Mälaren finns en av landets mest kända fornlämningsplatser, Birka. Den vikingatida handelsplatsen grundades sannolikt vid mitten av 700-talet och övergavs i slutet av 900-talet.
Bland fynden i Birkas hamn finns ett par snidade träbitar. Förmodligen har de suttit längs öppningen på en tygpåse, ett slags handväska. Foto: Anneli Karlsson, SMTM
På Björkö i Mälaren finns en av landets mest kända fornlämningsplatser, Birka. Den vikingatida handelsplatsen grundades sannolikt vid mitten av 700-talet och övergavs i slutet av 900-talet.
När Birka var som störst bodde troligen närmare 1 000 personer i staden och hamnen var fylld av handelsskepp från när och fjärran. Köpmännen bytte silver, pärlor, slavar, keramik och exklusiva tyger mot varor som järn, horn och pälsar.
Systematiska undersökningar av Birka inleddes av Hjalmar Stolpe i början på 1870-talet. Stolpe letade egentligen efter bärnsten men undersökte även ett stort antal gravar på ön. Genom att ta prover av sjöbotten med hjälp av en mudderskopa kunde han konstatera att det fanns spår av mänsklig verksamhet även i vattnet.
Vid utgrävningar på land har arkeologerna fokuserat på Svarta jorden, området där stadsbebyggelsen fanns, och det omgivande området med gravar.
I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet kom undersökningarna av Birkas hamn igång med modern dykteknik. Marinarkeologer hittade då en cirka 300 meter lång pålrad, sannolikt en del av stadens försvar. Genom analys av årsringarna kunde träet i pålarna dateras till vikingatid.
2004–2014 genomförde marinarkeologer regelbundna undersökningar i Birkas hamn. De föremål som de hittade speglar många olika verksamheter kopplade till båtar och till stadens innevånare.
