Den 6 december 1929 närmade sig det tyska lastfartyget Aegir den gotländska kusten, på väg till Stockholm och Helsingfors. I besättningen fanns den 21-årige Willy Gaiser från Stuttgart. Omständigheter skulle göra så att både Aegir och Willy Gaiser blev gotlänningar.
Det ståtliga pansarskeppet Aegir sjösattes 1896 i Kiel, och ingick i den kejserliga flottan. 1922 byggdes det om till lastfartyg och gick sedan mellan England och större hamnar i Östersjön.
I december 1929 hade Aegir lastats med bilar och fordonsdelar i England. I hård vind och tät dimma gick fartyget på grund vid Stora Karlsö. Ett svensk bärgningsfartyg kom snabbt till platsen, men Aegirs kapten vägrade ta emot hjälp. Två dygn senare blåste det upp till storm som resulterade i att fartygets botten revs upp mot grundet. Bärgningen blev omöjlig.
Fyrpersonalen på Stora Karlsö lyckades rädda 15 man av besättningen. Fyra besättningsmän försökte ta sig iland i en liten livbåt men den slog runt och en av männen omkom. Kapten och ytterligare en man stannade kvar ombord.
När stormen avtog inleddes ett omfattande arbete med att bärga den dyrbara lasten. Efter flera månaders arbete hade 137 bilar räddats in till hamnen i Visby.
Willy Gaiser återvände till Tyskland men tog arbete på ett fartyg som skulle hämta skrot från Aegir. Framme i Klintehamn hoppade han av och tog jobb på ett rökeri i samhället innan han fick arbete som snickare, ett yrke han var utbildad för.