Instruktion
Följ först den krökta högra väggen. Därefter följer du monterväggen på motsatt sida. Fortsätt till vänster långvägg.
I mitten av rummet finns del två av spelet.
Marinarkeologisk verkstad, introduktion
Tillbaka från fältarbetet! Nästa steg är att bearbeta och tolka allt som samlats in. Skisser, foton och filmer sammanställs och analyseras. Vi skickar prover till olika experter för analys. Om något har bärgats kan det behöva konserveras. Sedan pusslar vi ihop ledtrådarna och beskrivningar av fartyg, platser och människor kan ta form.
Nu för tiden är det sällsynt med stora utgrävningar under vatten. Vrak och lämningar bevaras nästan alltid bäst under vatten där de påverkas minimalt. Det är också dyrt att gräva ut under vatten och att konservera vattendränkt material. Ett alternativ kan vara att bärga ett föremål, dokumentera det och sedan placera tillbaka det på botten.
Film
Filmen visar arbetet med att bärga, undersöka och sedan återplacera galjonsfiguren på Dalarövraket Bodekull. Den var för stor för att undersökas på plats.
Filmen saknar ljud.
Bevarande under vatten
Vrak av trä bryts ner ganska snabbt i salta hav som Atlanten eller Medelhavet. Men i Östersjöns bräckta vatten kan vraken vila på botten i många hundra år, med hela skrov och stående master. Här är det ont om organismer som angriper trä, framför allt trivs inte skeppsmasken i bräckt vatten. Skeppsmasken är egentligen inte alls en mask, utan en borrmussla som lämnar slingriga gångar efter sig när den äter sig genom virket. Som en havets termit.
Andra faktorer som påverkar bevarandet är djup, strömmar, syrenivåer, bakterier och vågrörelser. Bottensediment kan fungera som ett täcke och hindra att material vittrar sönder.
Olika förhållanden för bevarande, tolkning av grafik med text
- I skärgård och vikar finns oftast lager med sediment på dotten, som skyddar vrak väl. Men i grunt vatten nära land är risken även hög för att vrak bärgas tidigt, i samband med förlisning.
- På öppet hav med djupt vatten finns ofta välbevarade vrak, men även risk för skador från trålfiske.
- I grunda vatten påverkas vrak av vågor, is och väderförhållanden.
Bakteriell nedbrytning
Trä bevaras oftast bättre i syrefattiga miljöer under vatten än uppe på land. Men det finns bakterier i vatten som bryter ner träet. Även om form, färg och yta på ett föremål är bevarade, så kan träet vara mycket skört.
Skeppsmask
I det maskliknande djurets framände sitter två små skal. Skalen använder den när den borrar sig in i träet. En invasion av skeppsmask kan totalförstöra stora träkonstruktioner på bara några månader.
Olika material bevaras olika. I montern.
Koppar, brons och mässing ärgar i marina miljöer, och järn rostar. Glas skiktar sig och kan bli regnbågsskimrande eller vitt som pärlemor. Trä bryts ner olika fort beroende på vilket träslag det är.
Konservering
De flesta material bryts ned med tiden, men genom konservering kan livstiden bli längre. Många sjöfynd behöver förvaras vått fram till konserveringen, eftersom luftens syre kan påskynda nedbrytning. Efter konserveringen är det viktigt med ett stabilt klimat i magasin och utställningar.
Cellerna i dränkt trä är fyllda av vatten. Om vattnet torkar kollapsar träet. För att undvika detta ersätts vattnet med konserveringsmedel som poly-etylenglykol, PEG.
Vissa metaller som guld bevaras medan andra bryts ner. För att hindra att metaller som till exempel järn rostar tar konservatorerna bland annat bort skadliga salter som trängt in i materialet. Sedan förseglas ytan med lack eller vax.
Filmer
Konserveringen av Vasa. Överst till höger.
Filmen visar arbetet med att konservera Vasa. Att bärga och konservera Vasa innebar helt nya utmaningar. Huvudarbetet tog över 17 år, men processerna kring konserveringen fortsätter att pågå.
Filmen saknar talat innehåll.
Konservering. Till vänster
Film med talat innehåll och undertexter.
Frystorkning och PEG
Små föremål av till exempel trä och läder kan impregneras med det syntetiska vaxet PEG och sedan frystorkas under vakuum. Materialets fukt ombildas direkt från is till ånga och formen och storleken bevaras bättre än om föremålet torkas i luft.
Knävel och rep från Birka. Föremål i monter.
Knävlar användes till olika saker, den här för att sammanfoga rep vid segling. Bland de marinarkeologiska fynden från vikingastaden Birka finns också spelbrickor, träskålar och mycket mer. Allt har dokumenterats, fotograferats, rengjorts och frystorkats.
3D-modeller som verktyg
Det är nästan omöjligt för en dykare att se ett helt vrak samtidigt, eftersom sikten i Östersjön är så begränsad. Därför har marinarkeologer stor glädje och nytta av att skapa digitala 3D-modeller, och snabbt dokumentera en vrakplats i sin helhet. Med en 3D-modell kan vraken dessutom upplevas och undersökas även av den som inte dyker. Det går att zooma in, vrida och vända på modellen. Arkeologerna kan analysera skeppets konstruktion, mäta och studera detaljer och föremål.
Den digitala modellen består av tusentals bilder. Alla ytor och vinklar måste fotograferas, runt om hela objektet. Därefter monteras bilderna samman så att en tredimensionell bild skapas.
Filmen visar en marinarkeolog som arbetar med 3D-modellering. Filmen saknar talat innehåll.
Tre fallstudier. Bortre monterväggen.
Här kommer du att få följa tre vrak från upptäckt till kunskap. Det ena hittades 2017 när renoveringen av Skeppsholmens kaj i Stockholm startade. Flottans varv har legat där, och det fanns stor risk – eller chans – för att skeppslämningar skulle komma i dagen. Nästa lämning är ett ålderdomligt trävrak som hittades 1971 utanför Ronneby i Blekinge, men som började undersökas först efter nästan 30 år.
Vi ska också undersöka ett fynd som gjordes utanför Blekingekusten 2006. Det visade sig vara ett tyskt sjöflygplan från andra världskriget, delvis gömt under sediment.
Nu kan vi börja det spännande marinarkeologiska arbetet med att lära oss mer om lämningarna!
Ett stålskelett
Ytskiktet har brutits ned, men konstruktionen är fortfarande tydlig tack vare stålskelettet som visar att det är ett vrak efter ett flygplans. Höger vinge är avbruten och framför vraket ligger den förvridna propellern och rester av motorn.
3D-modell av vraket, interaktiv station
Informationspunkter i bilden:
- En första skiss av flygplansvraket ritad av marinarkeolog för att ge en överblick över vrakplatsen.
- Spridda delar av flygplansmotorn och ett propellerblad som troligen böjts när planet kraschade i vattnet.
- Av flygplansvingarna är det bara den inre konstruktionen, ett metallskelett, som är bevarat.
Ett gapande monster
En anmärkningsvärd stävfigur med ett monsterhuvud och lavetter till kanoner av järn hittades när det gamla trävraket till slut började undersökas. Vraket har varit ett stort skepp, 35 meter långt och 10 meter brett.
3D-modell av vraket, interaktiv station
- Skiss gjord under vattnet av marinarkeolog vid undersökning av vraket. Genom det här så kallade klys-timret har trossen till fartygets ankare löpt.
- Stävfiguren bärgas från vraket. Figuren är utskuren i änden på ett timmer som stuckit fram i skeppets för.
- Fartygets akterskepp har haft en skarp v-form, det visar formen på de bottenstockar som ligger på vrakplatsen.
Ett kungligt skepp
Fartygets övre delar finns inte kvar, men delarna under vattenlinjen är mycket väl bevarade. Vrakets bredd och kölens längd visar att fartyget bör ha varit mycket stort, cirka 40 meter långt. Kanske ett kungligt skepp?
3D-modell av vraket, interaktiv station
- Inuti vraket hittades flera välbevarade kanonkulor och andra föremål som visar att fartyget varit bestyckat, alltså utrustat med kanoner.
- En skiss av vrakets skrov i genomskärning visar att fartyget har varit kraftigt byggt.
- Kabyssen grävs fram. Kabyssen eller byssan är själva köket i ett fartyg och matlagningsplatsen har här varit murad av tegel.
Datering med dendrokronologi och C14. Montervägg.
När marinarkeologer arbetar med att bestämma ålder på lämningar så utgår de gärna från datering av trä.
Vid en dendrokronologisk datering analyseras årsringarna i ett träprov, medan kol-14-metoden utgår från kolisotopen C14. C14 finns i alla levande organismer men andelen minskar sakta efter döden. Genom att mäta hur mycket C14-isotop som finns kvar i ett träprov, går det att avgöra när trädet dog.
Dendrokronologi kan vara väldigt exakt. Ofta går det att avgöra vilket år virket är fällt, ibland till och med var trädet växte. Kol-14-metoden är inte lika exakt, men kan användas på alla organiska material.
Kol-14-prov
När det inte går att ta bra dendro-prover är kol-14-metoden ett alternativ. Det här kol-14-provet kommer från stockbåten som du ser i det allra första rummet i museet. Analysen visade att båten byggdes i slutet av 1400-talet.
Tvärsnitt av timmer. Övre montern.
Variationen i ett träds årsringar skapar ett mönster som är unikt för den tid och plats där trädet växte. Genom att jämföra mönstret med andra prover är det möjligt att se när och var trädet växte.
Film, Datering
Filmen har text och ljud.
Borrprov. Nedre montern.
Dendro-provet är borrat ur ett bärgat timmer. Fördelen med att borra är att ingreppet blir mindre. Det är svårt ta borr-prover under vatten så metoden är lämpligast för bärgat material. Provet är daterat till 1629-1644.
Scepter
Dendro-provet kommer från ett vrak som hittades på Skeppsholmen i Stockholm. Provet daterades till vintern 1613/1614. Arkeologiska undersökningar, historiska källor och dateringen visar sammantaget att vraket var Scepter, ett av Gustav II Adolfs flaggskepp.
Osmundvraket
Dendro-provet kommer från en tunna ombord på Osmundvraket. Vraket ligger i Stockholms skärgård och är lastat med tunnor som innehåller knytnävsstora järnbitar, så kallat osmundjärn. Provet är daterat till första hälften av 1500-talet.
I lådan: Infografik om årsringsserier
Tolkning av text och grafik:
Årsringsserier finns i olika databaser. Dessa baseras på träprover tagna ur byggnader och annat från olika tider. Överlappande årsringsserier kan bindas samman till långa kontinuerliga kronologier.
Ju bredare årsringar, desto bättre växtsäsong med lagom mycket regn, sol och värme. Ju tunnare årsringar, desto sämre växtsäsong.
Årsringarna från ett träprov jämförs med årsringsserien. Om de matchar in någonstans i serien kan det dateras.
Typologi
Typologi är en metod för arkeologisk datering. Genom att studera hur en viss typ av föremål förändras över tid, så går det att klassificera dem. I vissa fall går det också att skapa referensserier, med exempel på hur en viss typ av föremål sett ut under olika tider. Vardagsföremål kan ofta dateras med typologi eftersom de tillverkas i många exemplar samtidigt.
När serien väl är på plats går det att jämföra och placera in ett visst föremål i referensseriens tidsaxel. Moderna exempel är bilar och mobiltelefoner. Många av oss kan genast avgöra om en bil är tillverkad på 1950- eller 1990-talet, eller om en mobil är från 1990- eller 2020-talet.
Jungfrur och glasflaskor. Övre montern.
En jungfru tillhör fartygets rigg. I början av 1600-talet är de trekantiga, under senare delen blir formen rundare. Också glasflaskors form ändras. Längden på halsen, kroppens bukighet och mynningens form förändras över tid.
Deadeyes and glass bottles
A deadeye is part of a ship’s rigging. In the early 17th century they were triangular, in the latter part the shape becomes rounder. The shape of glass bottles also changes. The length of the neck, how round the body is and the shape of the mouth changes over time.
Bartmannkrus. Övre montern.
En sorts kannor av stengods, populära på 1500-, 1600- och 1700-talen. Det tyska ordet ’bart’ betyder skägg, och på krusen finns en dekor med ett skäggigt ansikte. Ansiktena blir mindre och mer groteska ju yngre kärlen är.
Bartmann jug
A kind of stoneware, popular in the 16th, 17th and 18th centuries. The German word ‘bart’ means beard, and the jug features a design with a bearded face. The faces get smaller and more grotesque the more recent the vessels are.
Kritpipor
Kritpipor var billiga, hade en kort livstid och modellerna förändrades snabbt. När tobaken först kom till Europa var den dyr, därför var pipans huvud litet. När rökning blev vanligare sänktes priset på tobak, och piporna fick större huvuden.
Clay pipes
Clay pipes were cheap, had a short lifespan and the models changed quickly. When tobacco first came to Europe it was expensive, so the pipe’s bowl was small. As smoking became more common the price of tobacco decreased, and pipe bowls got bigger.
Fragmenten fylls i. Nedre monter.
Ofta hittar man bara delar av föremål. Men för arkeologen kan det räcka – till exempel kan ett handtag eller en fot vara allt som behövs för att identifiera en trefotsgryta. Fragmentet jämförs med referenssamlingar och ledtrådar till föremålets ålder kan hittas.
Fragments are filled in
Often you will find only parts of objects. But for an archaeologist it can be enough. For example, a handle or a foot may be all that is needed to identify at three-legged pot. The fragment is compared to reference collections, and clues to the age of the object can be found.
I lådan, interaktivitet
Ett blockpussel (svårare än man kan tro).
Osteologi
En osteolog studerar ben från ryggradsdjur. Skelettet innehåller information om art, ålder, kön och längd. Spår av skador eller sjukdomar kan också synas och ibland går dödsorsaken att spåra: har individen dött i strid? har djuret slaktats och flåtts?
Det kan gå att se spår efter en specifik syssla i skelettet, som smide eller bågskytte. Vissa ben kan ge specifik information: ett bäckenben kan visa vilket kön någon har haft, och ett djurs hälben kan berätta hur stort det har varit.
Ben som hittas på vrak kan komma från människorna ombord, från provianten, eller från de levande djur som ibland fanns med.
Benfragment och referensben
Benet hittades ombord på ett skepp som sjönk 1709. Efter att ha jämfört med referensben vet vi att det är höger lårben från en gris. Att den övre ledänden inte har vuxit samman visar att grisen var ung och växte.
Mikroskop med kotor från fiskar, interaktiv station
När fiskar växer bildas nya årsringar i deras ryggkotor, lite som på ett träd. Genom att räkna ringarna i en fisks ryggkotor går det att räkna ut hur gammal den blev. Hur många årsringar kan du se?
Ben från Birka
Arkeologerna har hittat många djurben i vikingastaden Birka i Mellansverige. Analyser av benen har visat vad man åt, och vilka djurarter som förekom i staden. Några av de vanligaste djuren verkar ha varit kor, svin och får eller getter.
Ett benslag, flera arter. Övre monter.
Det här är överarmsben från en människa, en ko, en gris, ett får eller en get och en fågel. Benen ser olika ut eftersom arterna är olika stora, ser olika ut och rör sig på olika sätt.
Film, Osteologi
Filmen har ljud och text.
I magasinet. Vägg och montrar med många föremål.
Bara en bråkdel av museers föremål visas i utställningar. De flesta förvaras i magasin och plockas fram för forskning, utställning, konservering eller för att lånas ut.
Det måste vara ordning och reda i magasinet, det ska vara lätt att hitta rätt. Föremålen är registrerade i en databas, tillsammans med uppgifter om placering, ålder, historia, fyndplats med mera.
Luftfuktigheten och temperaturen hålls på en stabil nivå, och det måste vara rent. Damm binder partiklar som kan vara skadliga för föremålen. Och visste du att handsvett innehåller över 40 frätande ämnen? Det är därför vi har rena handskar på oss när vi hanterar museiföremål.
Föremålen
De här föremålen finns vanligen i Sjöhistoriska museets magasin runtom i Sverige.
Analysera och datera. Del två av spelet.
Stationen utformad som tre arbetsplatser i rummets mitt. Instruktionerna sker med talad dialog, textade uppmaningar samt visuella illustrationer. Innehållet likadant i alla tre arbetsplatser.
Till nästa del i utställning: Djupdyk i arkiven