Resande Man, instruktion
Utställningens text tar cirka 20 minuter få uppläst. Den är indelade i tre avsnitt: Introduktion, Berättelse samt Montrar och golv.
Introduktionen börjar direkt i passagen från Minnenas hav, och fortsätter längs vänster vägg i gången in mot utställningsrummet.
Berättelsen löper längs höger och bortre vägg i utställningsrummet.
Montrar med föremål hänger ner från taket runtom i rummet. Golvet täcks av en matta där vraket är avbildat.
Introduktion
På väggen i passagen från Minnenas hav
När skeppet sjönk såg vi huvuden, armar och människor klättra upp i riggen, vi hörde fruktansvärda avgrundsskrin, så att vår fruktan och vårt vemod tilltog då vi själva befann oss i världens svåraste nöd och vi kan endast tacka Gud för vår räddning.
Citat ur vittnesmålet från Andreas Bjugg, en av de överlevande från Resande Man.
Gångens vänstra vägg
Tre tidningsrubriker med referens till olika kartpunkter:
Rubrik 1: Dykare hittade Resande Man
Rubrik 2: Mytiskt skeppsvrak funnet
Rubrik 3: Resande Man hittad - var borta i 352 år
I utställningsrummet. Vänstra kortväggen.
År 2012 återfanns äntligen vraket efter Resande Man.
Det var i november år 1660 som skeppet förliste i Stockholms skärgård under en storm. Resande Man, ett mindre örlogsfartyg, var på väg till Polen i ett viktigt diplomatiskt uppdrag. Knappt hälften av de som var ombord klarade sig.
En av de överlevande, ambassadsekreterare Andreas Bjugg, beskrev målande det dramatiska skeppsbrottet. Bjuggs berättelse fick stor spridning och Resande Man var snart ett mytomspunnet och eftersökt vrak. Många har trott att de har hittat det.
Berättelsen. Höger långvägg och bortre kortväggen.
Den sista resan
Dalarö, Stockholms skärgård, november 1660. Ombord på Resande Man finns en diplomatisk delegation på 13 personer, en besättning om 50 man, samt kaptenens fästmö. Överstyrmannen har blivit sjuk. Men det diplomatiska uppdraget brådskar, och skeppet avgår utan att han ersätts.
Vid Landsort tvingas fartyget ankra på grund av hårt väder. Ovädret håller i sig och morgonen därpå har skeppet drivit och slagit mot klipporna. Det läcker och börjar sjunka. Skeppsbåten blir snabbt överfull. Folk flyr upp för master och stag, men faller ner i vågorna och försvinner. Ett fåtal klamrar sig fast i mastkorgen som sticker upp över ytan ännu när skeppet har gått till botten.
Andreas Bjugg
En av de överlevande var Andreas Bjugg. Han var 29 år gammal och ingick i den diplomatiska delegationen ombord. Upplevelsen gjorde förstås djupt intryck på honom och han beskrev den gärna. Dels efterlämnade Bjugg ett ovanligt utförligt vittnesmål – du kan höra det i rummet här intill. Troligen var det också han som beställde målningen här till vänster, som skildrar Resande Mans undergång. Målningen finns kvar i släktens ägo.
Bjugg slutförde det diplomatiska uppdraget till Polen kort efter Resande Mans förlisning, med en annan delegation. Därefter fortsatte han sin diplomatiska karriär och adlades Lilliestierna några år innan han dog 1679.
Vittnesmålet som målning
Andreas Bjugg beställde denna målning av Resande Mans undergång. Tavlan ska läsas från höger till vänster. Först slår fartyget i klippan, därefter går Bjugg med flera i skeppsbåten. I del tre börjar skeppet sjunka och i del fyra, längst till vänster, sticker endast masterna upp.
Texten på tavlan:
- Skeppet Resande Man, för 12 kanoner, lägger ut och styr från tullen i Dalarö Måndagen d: 23 Nov 1660.
- Legaten lägger upp vid Elfsnabben, samma afton, tills man Onsdag morgon sätter segel och går till sjöss, två mil utanför Landes Ort, dock kommer man tillbaka, råkar emellertid komma ur rätt Cours och ankrar intill ett flertal klippor.
- Torsdag den 26 kl. 10 förloras båda ankarna, och skeppet stöter mot en klippa som kallas Gumman.
- greven tar Capitainens käresta hovmästaren 3 pager o. 2 båtsmän i båten, som kantrar.
- 24 personer i stora båten lämna skeppet under stor fara mot Torö, men sakna åror.
- Skeppet sjunker.
- 5 personer bliva nästa dag räddade ur stora mastkorgen, men äro mycket förfrusna.
Filmrum
I rummet in till höger Andreas Bjuggs vittnesmål i en film med både ljud och text.
Utställningen fortsätter sedan längs rummets högra långvägg.
Resande Mans uppdrag
Våren 1660 slöt Polen och Sverige äntligen fred efter ett århundrade av oroligheter och krig. Senare samma år beslutade riksdagen om flera diplomatiska delegationer, varav en skulle till Polen. Uppdraget att leda delegationen gick till greve Christoph Carl von Schlippenbach, riksråd och ambassadör med stor diplomatisk erfarenhet. Resande Man skulle föra dem dit.
Sändebud på uppdrag hade med sig gåvor: praktsilver, exklusiva jaktvapen eller varför inte en lyxig hästmundering? Ju viktigare uppdraget var, desto flottare var gåvorna. Schlippenbach hade säkert också med sig en reskassa, och liksom de andra delegaterna en hel del personliga saker.
Riksrådet von Schlippenbach
Christoph Carl von Schlippenbach föddes i Kurland i nuvarande Lettland. Under trettioåriga kriget började han tjänstgöra för svenskarna. Schlippenbach utmärkte sig och steg snabbt i graderna. Han tjänstgjorde både i armén och vid hovet och fick ofta diplomatiska uppdrag. På bilden här ovan firar han westfaliska freden tillsammans med högt uppsatta personer från flera länder.
Den svenska drottningen Kristina utsåg Schlippenbach till överste vid livgardet och greve. Hennes efterträdare Karl X Gustav gav honom fler diplomatiska uppgifter. En del uppdrag som von Schlippenbach sändes ut på verkar han ha tagit initiativ till själv, kanske också hans sista.
Människorna ombord
Vi har bara namn på några få av de 64 personer som befann sig ombord på Resande Man. Ur besättningen är det bara en enda: kapten Månsson. Ett par andra omnämns, men utan namn: skepparen, lärstyrmannen.
Minst 13 personer hörde till den diplomatiska delegationen, och av dem känner vi till namn och befattning på en handfull. Den enda passageraren ombord utöver delegationen var kapten Månssons fästmö, även hon namnlös.
Det långa sökandet (efter pelaren)
Många har sökt efter det mytomspunna skeppet Resande Man. Berättelserna om fartyget, skeppsbrottet och vrakgodset har byggts på och levt kvar in i modern tid.
Många har trott att de har hittat skeppet, men det har rört sig om andra vrak; det finns ju många på Östersjöns botten. Resande Mans position har varit osäker, källorna från 1600-talet är svåra att tolka. Kanske hade vrakets utsatta läge gjort att det slagits i spillror och försvunnit?
År 2012 rapporterade återigen en grupp dykare att de funnit något. Vraket besiktigades av marinarkeologer från flera olika institutioner. Allt pekar på att det här verkligen är Resande Man.
Bärgningar och skatter
Det var önskvärt att ta tillvara dyrbar utrustning och gods från sjunkna skepp, så snart som möjligt. Kanoner och en del annat gods på Resande Man togs upp redan 1661. Dokument och protokoll nämnde att många värdesaker fanns ombord, som en silverservis, 7 000 riksdaler och ett schatull med mynt. Bärgningarna utfördes av Hans Albrecht von Treileben, som senare också bärgade Vasas kanoner.
Men sedan glöms vrakets position bort. När det väl hittas 2012 så ligger det betydligt grundare än vad von Treileben rapporterat. Uppgiften har lurat många att leta på fel ställen och bidragit till oenigheter och intriger mellan grupper av dykare, arkeologer och museer.
Deckare och äventyrsböcker
Resande Mans undergång har lockat flera författare att väva in den dramatiska och tragiska historien i sina berättelser. Ett exempel är deckaren Akilles häl, ett annat Skärens hemligheter, en serie ungdomsböcker.
Intyg om silverservis
Även släkten von Schlippenbach påverkades när adliga egendomar drogs tillbaka till kronan under 1680-talet. En tvist om släktens ägodelar uppstod: det saknades en silverservis. Ett intyg utfärdades om att den fanns på vraket i en röd kista. Varken kista eller servis har hittats.
Theatrum Europaeum
Citat: Den 18 samma månad följde herr greven Schlippenbach dennes väg till Dalarö, där han inväntades av Kronans skepp, eller snarare av Döden. Skeppets namn var Resande Man.
Ur Theatrum Europaeum, en 1660-talskrönika om europeisk historia. Berättelsen om von Schlippenbachs öde passade väl in i den, myten fick näring och spreds i hela Europa.
Det gäckande vraket. Interaktiv station med text.
Flera gånger har Resande Man gett upphov till stora rubriker. Tidningarna har rapporterat flitigt om påträffade vrak i närheten av Landsort, som ibland undersökts av dykare och arkeologer. Dramat kring förlisningen har fått liv på nytt. Intrigerna och osämjan bland forskare och amatördykare exponerades utförligt i rapporteringen. Men upprepade gånger konstaterades också att det var fel vrak. Resande Man fortsatte gäcka alla som ville hitta vraket – ända till 2012.
Interaktivitet: Bläddra bland tidningsartiklar från perioden september 1983 och maj 2012. Materialet belyser hur olika personer och grupper vid olika tillfällen trott att de hittat Resande Man.
Undersökningar av vraket
Resande Man är ett väl bevarat vrak, om än ganska nedrasat. Marinarkeologer har undersökt det i flera omgångar, och dokumenterat hela platsen noga.
Vraket står upprätt på en plan sandbotten, på 15 meters djup. De arkeologiska undersökningarna har visat att skeppet var knappt 26 meter långt och hade tre master. Höga spant sticker upp längs skeppets sidor, men bordläggningen, skeppets skal, har fallit ner på botten. Delar av fartygets rigg och övriga utrustning ligger utspridda över vrakplatsen.
Ett av de få föremål som har plockats upp är myntet i montern här bakom. Det är dykförbud på platsen, men kanske kan vraket bli en del av en dykpark. Det finns inga planer på att bärga vraket – det bevaras bäst av Östersjön.
Undersök vraket. Interaktiv station.
Till vänster om skärmen har du en planritning, där ett urval av föremålen vid vrakplatsen är markerade. På skärmen kan du zooma in i 3D-bilden, och titta på vrakplatsens detaljer. Vilka föremål kan du hitta?
Skiss av vraket med 20 föremåls placering markerade
- Kanonkula
- Kanon
- Bronshjul
- Schatullflaska
- Mastfisk
- Bråspel
- Schatullflaska
- Vakare (boj)
- Kanon
- Lock till stop
- Toalett
- Tegel
- Schatullflaska
- Kanon
- Lavetthjul
- Blylod
- Jungfru
- Kanonkula
- Bordläggningsplankor
- Jungfru
Är detta Resande Man?
Att identifiera ett vrak kan vara svårt. Ofta räcker inte hårt arbete, det behövs en hel del tur också. Flottans fartyg och deras öden registrerades på flera olika sätt redan under 1600-talet, och därför är dessa lite enklare att hålla reda på än andra skepp.
Resande Man då? Helt säker kan en arkeolog sällan vara, men här är det mycket som tyder på att detta verkligen är Resande Man:
- Vrakets position.
- Vrakplatsens djup. Se mer här till vänster.
- Skeppets typ och storlek.
- Spåren av kanonbärgning.
- Föremålens karaktär.
- Ett bärgat plåtmynts datering.
- Träprover. Visar att virket fällts omkring 1645.
Hur djupt låg vraket?
Enligt kanonbärgarna låg Resande Man på 25 meters djup. Men Bjugg och andra källor berättar att stormastkorgen stack upp över vattenytan efter att skeppet hade sjunkit. Bjuggs uppgift stämmer både med det djup som vraket ligger på, och med masthöjden på skepp av Resande Mans typ och storlek.
Varför lämnade von Treileben felaktiga uppgifter? Det kan vi bara spekulera i.
Montrar och golv
På mattan i rummet finns en skalenlig bild av en stor del av Resande Man. Från taket hänger montrar med virtuella föremål, ett slags projektioner.
Montrarna är placerade över den plats i vraket där föremålet ligger. När du närmar dig en monter byts föremålet ut till en film som visar föremålet i vraket.
Texter i montrarna. Börja vid kortväggen närmast ingången till utställningen.
Blylod
Instrument för att mäta vattendjup. Kanske användes lodet av Resande Mans oerfarna lärstyrman, när han desperat försökte navigera bland grynnor och grund under stormen. Beslutet att ge sig av utan en erfaren styrman ombord skulle bli kritiserat.
Lock med handtag. Snett till höger framför blylodet.
Troligen del av ett elegant stop i tenn eller silver. Greve von Schlippenbach, riksråd, ambassadör och passagerare ombord, kan ha haft med sig stopet. Fina gåvor var nödvändiga vid diplomatiska förhandlingar, och stopet var värdefullt.
Schatullflaskor. Snett till höger framför locket.
Dessa dyrbara flaskor med raka sidor förvarades i små fina kistor med fack – schatull. Kanske innehöll de alkohol och tillhörde von Schlippenbach. Han var ju ute på diplomatiskt uppdrag och behövde kunna bjuda flott i alla lägen.
Vantjungfru. Längst till vänster.
Riggdetalj som användes för att spänna vanten, de repstegslika stag som stöttar masten. När Resande Man sjönk lyckades sju personer ta sig upp i mastkorgen som stack upp bara någon meter över vattenytan. När räddningen kom dagen därpå hade två av dem frusit ihjäl.
Tegelsten. Framför till höger.
I aktern på babordssidan finns tegel och även ved utspritt. Antagligen låg skeppets eldstad här under halvdäcket. Resande Man var ett örlogsfartyg, och kabyssen, köket, bör ha kunnat servera en besättning på 50 sjömän och lika många soldater.
Plåtmynt. Till höger.
Detta kopparmynt är ett av de få föremål som bärgats från Resande Man. Det plockades upp för att få en datering av vraket. Myntet tillverkades någon gång mellan 1649-1657. Dateringen tyder på att vraket verkligen kan vara Resande Man.
Kanonkula. Framför till vänster.
I vraket finns mängder av kanonkulor, men ingen vet hur många kanoner som fanns. En källa berättar om 12 kanoner ombord, en annan 22. Åren efter förlisningen bärgades flera, men det är oklart hur många. Kvar på botten finns fyra kanoner.
Lavetthjul. Till vänster.
Lösa hjul som detta finns utspridda över vrakplatsen. De kommer från lavetter, underreden till kanoner. Utanför vraket på styrbords sida ligger en nästan komplett lavett. Kanske är den ett spår från de bärgningar med dykarklocka som genomfördes under åren efter förlisningen.
Befälstoalett. Nära utställningens utgång.
Denna koniska metalltub finns bakom vraket. I aktern på skeppet fick bara befäl och viktiga passagerare vara, som greve von Schlippenbach och kapten Månsson. Att gå på toaletten i avskildhet var ett privilegium och inget för de av lägre status.