Solen, instruktion
Börja med väggen rakt fram till vänster. Rör dig sedan moturs runt om i rummet.
Kartan visar lämningens placering.
Fakta om lämningen
LÄMNING: Det svenska örlogsfartyget Solen.
TID: November 1627, svensk stormaktstid.
PLATS: Floden Wisłas mynning, nära Gdańsk i Polen.
HÄNDELSE: Skeppet sprängdes under slaget vid Oliwa. Stora förluster i såväl manskap som material.
Maktkamp på Östersjön
Under 1600-talet var Östersjön ett hav med en omfattande handel. Många länder ville kontrollera handeln och det var vanligt med konflikter i regionen. Polen och Sverige låg i krig under årtionden, men det förekom bara ett enda sjöslag. Den svenska krigföringen till havs gick ut på att blockera polska hamnar och ta tull av neutrala handelsfartyg.
Flottan var mycket viktig i stormaktstidens Sverige, och Solen var ett av skeppen. 1627 deltog Solen i blockaden av Danzig, nuvarande Gdańsk. Men vid ett polskt anfall bordades Solen och kom i underläge. Hellre än att fienden skulle kunna ta över skeppet så sprängdes det av skepparen. Solen var sedan borta i över 300 år. Idag kan vraket och de tusentals föremålen berätta om livet ombord, om tidens krigföring och rådande ideal.
Pillau 1627-1629
Akvarellen visar svenska örlogsfartyg som tar tull och bevakar inloppet till Pillau, nuvarande Baltijsk. Platsen ligger strax öster om Gdańsk och fungerade som bas för svenskarna. Holländska handelsfartyg och några mindre båtar syns också.
Bord och stolar. Audiovisuell station.
En audiovisuell skildring av det politiska maktspel som utgjorde bakgrunden till Solens förlisning. Det talade innehållet finns ej tillgängligt här.
Blockad som krigföring. Till vänster om bord och stolar.
Blockader har förekommit många gånger under historien, och förekommer än idag. Till sjöss innebär det att ett land med en stark flotta spärrar av sin fiendes hamnar, floder och transportleder. På så vis bevakas eller förhindras fiendens handel och transporter.
På 1620-talet blockerade den svenska flottan polska hamnar. Det var viktigt att blockaderna höll på så länge som möjligt, och krigsfartygen blev många gånger liggande från tidig vår till sen höst. De förhindrade att förnödenheter nådde fram, eller tog ut tull av neutrala handelsfartyg. Att på detta sätt vänta ut fienden var säkert ganska påfrestande för besättningen.
Citat på väggen
… siuckdommen … wållar thett mäst ledsamheethen och lenge stillaliggande, medh then stanck som aff allahanda till kommande orenligheet sigh sencker i hollskeppedh och iblandh barlasten...
(På lite modernare svenska: ... sjukdomen ... vållar mycket ledsamhet och långt stillaliggande, med den stank som av allehanda tillkommande orenlighet sänker sig i hållskeppet och bland barlasten.)
Ur Karl Karlsson Gyllenhielms brev till kungen 1628.
Brev till kungen
Karl Karlsson Gyllenhielm, riksamiral över svenska flottan, skrev till kung Gustav II Adolf från blockaden 1628. Sjukdomar härjade på fartygen. Förmodligen var virus, kyla och dålig mat de främsta orsakerna, men han menade också att den långtråkiga tillvaron ledde till sjuklighet.
Ombord på örlogsskeppet. Till höger om monter med kanon.
Blockaderna varade ofta många månader. Befälen fick se till att hålla alla ombord sysselsatta, annars blev besättningsmännen uttråkade, odisciplinerade och gick varandra på nerverna. De fick öva på att manövrera fartyget och att hantera sina vapen. De fick ta hand om skeppet, vårda utrustning och vapen, se till att krutet hölls torrt och att provianten inte blev dålig.
Ofta var det också trångt ombord. Smittsamma sjukdomar som förkylningar och magsjuka var vanliga och ibland dödliga. Det var mer eller mindre normalt att en tredjedel av ett fartygs besättning blev sjuka under en längre expedition till sjöss, eller under en blockad.
Under blockad
Målningen av Willem van de Velde den yngre heter Holländska skepp på lugnt hav, och skildrar livet ombord under en blockad. Under de långa blockaderna var det antagligen lätt att bli uttråkad. Man fick hålla sig sysselsatt, med vård av skepp och utrustning ombord, med olika hushållssysslor men också med lekar och musik.
Skosula
Sybehör och skoläder utgör vanliga fynd på många vrak, så även på Solen. Det var nödvändigt för en sjöman att ha med sig material för att kunna laga skor och kläder: tyg- och läderbitar, nål, tråd och skopligg. Skor slets ut fort och behövde ofta lagas.
Höger kortvägg
Citat
Och där så vore, det Gud förbjude, att skepp så stark av fiendens skepp angripen varde, och alle förnämste officerare till döds skjutne och ingen räddande vore, vore önskandes, att någon ärlig svensker och trogen man funnes som strax kastade eld i krut kammaren, således manligen hämnandes sin officerers och dess medbröders död.
Ur Henrik Flemings instruktion till blockadeskadern vid Danzig, 1628
Slaget vid Oliwa
Det är november 1627, och svenskarna har avbrutit blockaden av Danzig på grund av sjukdomar, höststormar och brist på mat. De sista skeppen gör sig redo för avfärd.
En lätt vind från land ger den polska flottan chansen att löpa ut från sitt instängda läge och attackera. De polska fartygen är välbemannade. Ett av de svenska skeppen bordas och tvingas att kapitulera.
Solen bordas också, och striden böljar fram och tillbaka. Många dör, däribland kaptenen och löjtnanten. Polackerna ser ut att gå mot seger. Skepparen tänder på krutdurken – hellre spränga skeppet än överlämna det till fienden! – och alla försöker fly fartyget. Strax därpå exploderar Solen och försvinner i djupet.
I montern
Fängnål
Redskap för att rensa fänghålet bak på kanonen från krutrester, och samtidigt sticka hål på laddningens krutpåse. Sedan hälldes det finmalda fängkrutet i hålet och tändes på. Krutpåsen exploderade och skottet fyrades av.
Änterdragg
Kastades över till fiendens skepp, så att det kunde hållas fast. Draggarna hade kättingar för att inte kunna kapas av. Sedan bordades motståndaren, och sjömän och soldater gick i närkamp med yxor och korta spjut, så kallade änterbilor och halvpikar.
Eldrör, stormstycke (kanon)
En kort och lätt kanon som kunde laddas med muskötkulor, hagel eller skrot, som järnbitar och annat. Svärmarna med kulor och projektiler hade fruktansvärd effekt på oskyddade människor.
Bantlärmått
En behållare som rymde lagom mycket krut för ett skott med en musköt. Soldaterna hade behållarna hängande i en rem, en bantlär, över bröstet. De kunde inte stå för nära varandra, eftersom det var lätt att råka antända grannens krut när de laddade.
Muskötkulor
Musköten var det lättare vapen som soldaterna ombord använde. Fiendens officerare var tacksamma mål: de befann sig ofta i den högt belägna aktern och var lätta att känna igen på klädseln. Kulorna kunde även packas i behållare och användas som hagelskott i kanoner.
Solen på havets botten
1969 hittades ett vrak i Gdańsks norra hamn. Det låg på 16 meters djup och var i mycket dåligt skick, med stora delar av skrovet utspritt över botten. När det visade sig vara det historiskt intressanta skeppet Solen, så fattades beslut om att gräva ut det. Projektet blev ett marinarkeologiskt pionjärarbete.
Även om vraket var dåligt bevarat så kunde över 6 000 fynd göras. Arkeologerna hittade allt från personliga tillhörigheter från soldater och besättning till detaljer av riggen och kanoner. Över 1200 mynt påträffades också, bland annat fyrkantiga så kallade klippingar av samma slag som påträffats på Vasa.
Efter utgrävningarna flyttades vraket av Solen, under vattnet, för skydda och bevara det.
Vid vraket
Under utgrävningen hittades tusentals föremål, bevarade i sediment och bland barlaststenar. Fynden berättar om skeppets undergång och dess krigiska samtid, men även om besättningens liv på ett örlogsfartyg under en lång blockad.
Fortsätt till nästa rum: Vrouw Maria