Darss, instruktion
Börja med väggen rakt fram till vänster. Rör dig sedan moturs runt om i rummet.
Kartan visar lämningens placering, och i rutan finns korta fakta om den.
Fakta om lämningen
LÄMNING: Handelsskepp från Hansatid.
TID: Cirka 1350, medeltid.
PLATS: Utanför halvön Darss, Tyskland.
HÄNDELSE: Ingen vet varför skeppet sjönk. Stora mängder handelsvaror finns kvar vid lämningen, men inga spår av drunknade.
Ett handelsskepp från medeltiden
Ett av Europas bäst bevarade skepp från hansatiden ligger utanför den tyska halvön Darss. Vraket och alla föremål ombord har mycket att berätta om medeltidens sjöfart och handel på Östersjön.
Hansan var ett förbund av handelsstäder som dominerade handeln på Östersjön under lång tid. Hansans handelsfartyg var en viktig del av ekonomin i det medeltida Europa, eftersom transporter till sjöss var det mest kostnadseffektiva.
Skeppet utanför Darss byggdes i början av 1300-talet, och gjorde sin sista resa ungefär 50 år senare. Vraket har legat skyddat, och både lasten och utrustningen ombord är väl bevarade. Arkeologernas undersökningar ger oss en fyllig bild av livet ombord på ett medeltida handelsfartyg, på väg från Nordsjön till någon av de tyska handelsstäderna.
Illustration hämtad ur Hamburgs stadslag
Bilden skildrar alliansen mellan Hamburg och Lübeck 1247, som skapades för att kontrollera handeln över Östersjön. I bakgrunden syns skepp från tiden. Hansan dominerade handeln i Östersjöområdet under flera hundra år.
Montrar och karta på vänstra kortväggen
Lasten skvallrar om fartygets rutt. Längst till vänster i montern.
Skeppet var lastat med bland annat tunnor med svavel, torkad fisk, renhorn och halvfärdiga brynstenar. Varornas geografiska ursprung ger oss en aning om fartygets resväg.
Svavel var en viktig exportvara för Island, men Hansan handlade inte direkt med Island. Svavlet transporterades troligen via ett av handelskontoren, förmodligen det i Bergen i Norge. Fisken kom mestadels från Nordsjön, och stenen till brynen kom från Eidsborg i Norge. Renhornen är troligen från norra Skandinavien.
Fartyget verkar alltså ha rest över Östersjön, Nordsjön och kanske även Atlanten.
Föremål i montern. Vänster till höger.
Renhorn, taktil-visuell interaktivitet
Materialet användes för att tillverka kammar, skedar, spelpjäser, pärlor och många andra småföremål. De här renhornen från vraket kommer ursprungligen från norra Sverige eller Norge.
Interaktivitet: Rör vid renhornet. Följande text visas på kartan på väggen, steg för steg:
- Renhornen i vraket kommer troligen från norra Skandinavien.
- Sjöresor var inte riskfria och det fanns många faror till havs som man inte kunde råda över.
- Renhornen nådde aldrig sin destination. Här förliste fartyget.
Svavel, taktil-visuell interaktivitet
En av tunnorna var fortfarande full med svavel, något av en universalprodukt under medeltiden. Svavel användes vid tillverkning av krut, som läkemedel mot acne, spetälska och förstoppning, som färgpigment med vacker röd ton, som desinfektionsmedel och vid konservering.
Interaktivitet: Rör vid svavlet. Följande text visas på kartan på väggen, steg för steg:
- Svavel var en av de viktigaste handelsvarorna från Island.
- Svavlet låg i en försluten tunna med lock. Hansan handlade inte direkt med Island på 1300-talet, så förmodligen har svavlet först transporterats till exempelvis Bergen i Norge för vidare handel.
- Svavlet nådde aldrig sin destination. Här förliste fartyget.
Fiskben, taktil-visuell interaktivitet
Det fanns massvis av ben från torkad fisk, främst torsk och stör, i vrakets last. Det verkar som att de fraktades i buntar, insvepta i barkmattor. Intill fisken fanns också träpinnar, som kan ha använts för att hänga upp fisken på tork.
Interaktivitet: Rör vid föremålet, en förstorad ryggkota från torsk. Följande text visas på kartan på väggen, steg för steg:
- Fiskbenens storlek tyder på att fisken fångades i Nordsjön.
- Fiskarna har fraktats utan huvuden, i insvepta buntar. Att huvuden saknas pekar på att fisken processats, kanske rökts eller torkats, innan transporten.
- Fisken nådde aldrig sin destination. Här förliste fartyget.
Film om Carta Marina
Talat innehåll med undertexter.
Brynstenar
Brynsten används för att vässa eggen på verktyg och vapen. Storleken behövde kunna anpassas, så stenarna såldes ofta som halvfabrikat. Brynstenarna på vraket var av glimmerskiffer från Norge, och låg förpackade i buntar på 20 kilo.
Tegel
Taktegel, och även stenkol, fanns också i lasten men bara i små mängder. Troligen var det rester från tidigare handelsresor, fartyget hade ju förmodligen gjort många turer innan det hamnande på havets botten.
Hansan. Väggen till vänster om montrarna.
Hansan grundades av tyska köpmän som ville samarbeta för att skydda varor och handelsmän på långväga handelsresor. Med tiden kom Hansan att beteckna en mer organiserad sammanslutning av de städer som köpmännen representerade. Under flera hundra år dominerade Hansan handeln i Nordeuropa. Ordet ’hansa’ är tyskt och betyder ungefär skara, följe eller sammanslutning.
Handeln till sjöss var grunden till Hansans framgång. Vägnätet var dåligt utvecklat, men med fartyg kunde stora mängder gods transporteras långt och till låg kostnad. Norra Europa blev ett gemensamt handelsområde, vilket också präglade kulturen och den sociala utvecklingen, särskilt kring Östersjön.
På kartan intill texten är hansestäder och städer med hansekontor markerade.
Bord med kanna
Kanna
Kannan är av tenn och har stämplar och inskriptioner med religiösa motiv. Kannor som denna var ganska vanliga, men just den här har ett bomärke och är ett personligt föremål. Kanske tillhörde den en köpman ombord.
Pilgrimsmärke från Gottsbüren
På insidan av locket till kannan här bredvid finns ett välkänt pilgrimsmärke. Det avbildar Jesu korsfästelse, med jungfru Maria och aposteln Johannes på vardera sidan. Avbildningen skulle skydda både stopet och dess ägare.
Mat och fastedagar. Till höger om bordet med kannan.
Ombord på vraket fanns rester från flera olika sorters mat, men framför allt fanns stora mängder torkad fisk.
Den katolska kristendomen hade ett enormt inflytande på Europas människor under medeltiden. Stränga villkor och regler gällde för hur en god kristen skulle leva sitt liv, och fasta var ett viktigt inslag. Under fastan var det förbjudet att äta ägg, mjölk och kött. Den gällde varje fredag och under flera långa perioder under året.
Fisk däremot var godkänd mat. Uppfattningen var att vattenlevande djur uppstod spontant, utan någon föregående parnings-akt. Fisk var därför ”ren” mat. Eftersom det var fasta mer än hälften av årets dagar, så var fisk en viktig handelsvara.
Fiskeredskap och fiskben
Nätnålarna användes för att binda och laga fiskenät. Arkeologerna har också hittat många nätsänken av bly som används för att näten ska stanna kvar under ytan och inte flyta upp. I sänkena finns små fragment av nät bevarade.
Fiskeredskapen visar att besättningen troligen drygade ut sin mat med nyfångad fisk. Men även om fisken ingick i besättningens kost, så tyder de stora mängderna med fiskben på att fisken i första hand var en handelsvara. Fisken var förmodligen torkad eller rökt för att hålla länge.
Dryckeslag på medeltida skepp
Originalbilden är från 1300-talet och finns i en källare i Wismar, en hansestad nära Darss. Målningen är alltså samtida med vårt vrak. Vad gäller alkoholhaltiga drycker så ersatte de ofta dricksvattnet, både till lands och till sjöss, eftersom vatten lätt blev dåligt.
Ave Regina
På kortväggen är en glasmålning som föreställer Jungfru Maria avbildad.
Bland föremålen på vraket fanns en fin dryckeskanna av tenn. Du ser den i montern på bordet mittemot glasmålningen. På lockets insida är Jesu korsfästelse avbildad. På handtaget är texten AVE:REG inpräglad i godset. Nedanför är några tecken inristade, antagligen ägarens monogram.
Dryckeskannan framstår som en personlig ägodel. Att knyta sitt namn till en böneformel på ett föremål var ett sätt att be om vägledning eller helgonbeskydd.
AVE:REG avser den latinska bönen ’Ave Regina Caelorum’ som betyder ’Var hälsad, himladrottning’. Drottningen är jungfru Maria, det främsta helgonet inom den katolska tron, som många troende gärna vände sig till i stort och smått.
Vad hände med skeppet?
Vi vet inte hur det gick till när skeppet vid Darss förliste. I närheten finns flera andra vrak. Kanske var det ett svårnavigerat område. En stor del av lasten följde med skeppet till botten, men inga spår av drunknade hittades vid de arkeologiska undersökningarna. Vraket ligger idag relativt nära land. Kanske hann människorna rädda sig med skeppsbåten?
Sjörätten reglerade bland annat hur köpmän ombord och besättning skulle förhålla sig till varandra. Där angavs också vad som skulle prioriteras vid ett skeppsbrott. Först när människor, värdeföremål och tågvirke hade räddats, så fick köpmannen låna skeppsbåten och rädda sina varor.
Blylod. I väggmonter.
I utrustningen ombord ingick det här lodet av bly. Med ett lod fästat vid en lina mättes vattendjupet. Att loda var en viktig del av äldre tiders navigation, liksom att läsa av landmärken, väder, vind och strömmar, och solens och stjärnornas positioner.
Citat. Över interaktiv station med skärm.
Om ett fartyg förliser (Gud förbjude), och man lyckas bärga en del av lasten så ska köpmannen betala skepparen full frakt för det gods man lyckats bärga.
Ur Visby stadsrätt från 1340-talet.
Fyndplacering, interaktiv station
3D-bild av vraket med fem informationspunkter:
- Fiskben har hittats på flera platser i vraket. Den torkade eller rökta fisken fraktades i buntar, insvepta i bakrmattor.
- Renhorn, hela och i delar, fanns på flera platser i lasten.
- Här hittades dryckeskannan på bordet bakom dig. Den var ett personligt föremål som troligen tillhört någon ombord på skeppet.
- Tunna, fortfarande full med svavel. På locket syns ett inristat ägarmärke.
- Brynstensämnen av glimmerskiffer har fraktats i skeppet i buntar om 20 kilo vardera.
Bilder till höger om interaktiv station
Dykare vid vraket
Vraket ligger på sex meters djup. När den arkeologiska undersökningen var klar, täcktes vraket över igen med sediment. På så sätt skyddas det, främst av angrepp från skeppsmask, Teredo navalis, som förekommer i denna del av Östersjön.
Svaveltunna
När arkeologerna undersökte fartygets inre hittade de en väl bevarad tunna av trä. På locket syns fortfarande ett inristat ägarmärke. Tunnan var fylld med svavel, en vanlig handelsvara från Island.