Textversion: Pågående undersökning Vaxholm

[En man står och styr en liten, öppen motorbåt. I bakgrunden syns en stor färja.] Det är en trång farled in till Stockholm. Idag så går det stora finlandsfärjor, Viking Line och Silja Line, här.

[Mikael Fredholm, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Det gäller att planera dykningen så att man inte ploppar upp i farleden där de stora båtarna går. [Han och en annan man är på båtsdäck. I bakgrunden syns en större färja.]

[Texten ”November 2019 Vaxholm” visas. En stor färja passerar. Dykarna gör sig redo på båtsdäck och ger sig sedan ut i en liten, öppen motorbåt.] Vid en vältrafikerad passage i Stockholms skärgård ska flera skeppsvrak ligga. Platsen är välkänd, men vraken outforskade. [En stor färja syns på avstånd.] Detta eftersom farleden är ett militärt skyddsområde och det råder dykförbud. [De båda dykarna har lagt till med sin dykbåt och förbereder sig uppe på däck.] Men hösten 2019 fick Vraks marinarkeologer tillstånd att dyka här.

[Mikael Fredholm, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Vi har velat dyka här i massor av år. Det är ett känt ställe runt Vaxholm. Man vet att många av de stora örlogsfartygen som har försvunnit borde ligga någonstans här. [En av dykarna går ner i vattnet.] På botten ligger uttjänta gamla skepp som sänkts här för att täppa igen farleden och tvinga fartyg att passera via en trång passage nära Vaxholms kastell. [Undervattensbilder med vrakdelar. Efterhand tonar det fram en äldre gravyr med texten ”Fortalitium Waxholm”. På bilden syns en kyrka och kastellet på land och tre segelfartyg och mindre roddbåtar ute till havs.] Med färre passager in till Stockholm blev det enklare att kontrollera sjöfarten och skydda sig mot fienden. Metoden användes i hela Östersjön från åtminstone vikingatid och framåt. [Undervattensbilder med vrakdelar igen.] Men sedan 1800-talet har många av barriärerna sprängts och muddrats för att ge plats åt moderna djupgående fartyg. [En dykare lyser på vrakdelarna med en ficklampa.] Kvar på botten vid Vaxholm finns ett rörigt, men outforskat stycke vrakhistoria.

[Håkan Altrock, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Det är rätt kaotiskt när man kommer ner. Det är rätt bra sikt. Det var överraskande. Inte så mycket sediment. Det är svårt att bilda sig en uppfattning under ett kort dyk när man sågar mer än två tredjedelar av tiden.

[Uppe på däck sågas det loss en bit trä från ett större trästycke. Den avsågade träbiten lämnas över till en av de andra dykarna. Vi förflyttas till en inomhusmiljö, där träbiten hanteras med ett verktyg. En kvinna sitter och tittar in i ett mikroskop.] Vid dykningarna sågas träprover av vraket för årsringsdatering, en så kallad dendrokronologisk undersökning. Man mäter och dokumenterar även vraken för att kunna jämföra med andra källor. [Närbild av träbiten med rosalila markeringar. På en datorskärm visas en graf med olika kurvor.] Men arkeologerna ser redan tydliga tecken på att det är ett 1600-talsvrak. [Tillbaka hos marinarkeologerna ute till havs.]

[Patrik Höglund, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Vi tror att det är ett örlogsfartyg. Det är ek, det är jättegrova timmer. Ja, grövre än Vasa, tycker vi. Och grövre än de flesta vi har sett. Vi tror att det kan vara ett av fartygen som byggdes åren strax efter Vasa.

[Undervattensbilder där en dykare lyser på vrakdelarna med en ficklampa.] Man tror att det rör sig om 1600-tals-skeppen Äpplet, Scepter eller Kronan. Fartygen skulle kunna ses som förbättrade versioner av Vasa. [Interiörbild från Vasamuseet med skeppet Vasa. Vi får se vant och vevlingar – repverket som går upp till masten.] Till skillnad från Vasa seglade och stred de i många år. Men mätningarna och provsvaren visar något annat. [En kvinna tittar på träbiten i förstoring. På en datorskärm visas en graf över olika kurvor.]

[Dykbåten har lagt till ute till havs. I bakgrunden syns en färja från Viking Line. Texten ”Juni 2020 Vaxholm” visas.] Ett halvår senare återvänder man till platsen för att ta nya prover och göra nya mätningar av vraken. [Dykarna förbereder sig uppe på däck.]

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Den första omgången när vi dök här var tre dagar. Då tog vi 15 prover på varje vrak. [En av dykarna går ner i vattnet.] Alltså, 30 prover sammanlagt. Det visade sig att de hade väldigt få årsringar, vilket var lite förvånande. Och en egentligen som hade ytveden, alltså splintved där det är hela vägen ut till barken. [Undervattensbilder från hur trästycket transporteras upp till vattenytan och sedan tas upp på båten.] Vi kunde inte säga exakt när skeppen är byggda.

[Jim sågar av en bit av trästycket.] Även de nya proverna skickas på årsringsdatering. [En äldre gravyr med texten ”Fortalitium Waxholm” tonar fram. På bilden syns en kyrka och kastellet på land och tre segelfartyg och mindre roddbåtar ute till havs. En äldre skiss visas där man kan se sundet i genomskärning.] Man fördjupar sig i arkivstudier, analyserar de nya mätningarna av vraken och jämför med Vasa.

[Vi förflyttas till Båthall 2. Texten ”Februari 2021, Vrak – Museum of Wrecks” visas. Interiörbilder: Jim och Patrik kommer gående. Patrik bär på en plastlåda.] Det visar sig att vraken har en annan identitet än man först trodde.

[Patrik Höglund, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – De här nya provsvaren är spännande. De kullkastade våra tidigare teorier. Vi trodde att det var de här systerfartygen, om vi kallar dem så, som är byggda precis efter att Vasa byggdes. Scepter, Äpplet och Kronan. [Närbild av två trästycken, som är kanske en knapp decimeter breda bitar av en avsågad stock.] De här svaren, våra nya undersökningar, pekar på att det förmodligen inte är det utan är några fartyg som är byggda kanske 15 år senare. [En person lyfter upp ett av trästyckena.]

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Nu börjar vi känna oss ganska säkra på att det här kan vara två fartyg som heter Apollo och Maria. De byggs faktiskt 1648. Maria byggs inne på Skeppsholmen och Apollo nere i Wismar. [Närbild av ett av trästyckena.] Apollo och Maria sänks i Oxdjupet 1677. [Interiörbild från Vasamuseet där vi ser skeppet Vasa med olika besökare.] Apollo och Maria var mindre än Vasa men hade lika grova timmer. Skeppen behövde kunna bära en stor tyngd eftersom kanonerna var lika tunga som på Vasa. [Fyra kanoner står uppställda på ett podium. Texten ”Strid! Battle!” står på en skylt i förgrunden.]

[Jim är på en öppen båt ute till havs. I nästa bildsekvens är båten intill en fästning och därefter intill ett militärfartyg. Personer ombord på militärfartyget instruerar om hur de ska förtöja båten.] För marinarkeologerna innebär upptäckten att man får ompröva sin teori.

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Det är precis det här som är arkeologi. Ibland får man nya infallsvinklar, nya mått, nya saker i arkiven. [Bilder från dykbåten där marinarkeologerna blickar ut över vattnet.] Så måste man bygga om teorin och kanske berätta en ny historia. Det är faktiskt så arkeologi funkar.

[Marinarkeologen Patrik Höglund syns i styrhytten.] Undersökningarna är inte över. De kommer att pågå i åratal. Det finns fler vrak i Oxdjupet. [En dykare gör sig redo att gå ner i vattnet. Jim pekar ut över vattnet.] Och någonstans borde vraken efter Vasas efterföljare Scepter, Äpplet och Kronan ligga. [På avstånd syns en större Finlandsfärja och något som ser ut som en låg bilfärja.]

[Patrik Höglund, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Längre ut i Oxdjupet så ligger det flera vrak. De kommer vi försöka att gå vidare med och undersöka åren framöver här. Förmodligen är några av dem Vasas systerfartyg. [En dykare syns under vattenytan, följt av undervattensbilder med närbilder av träpartier.] Det gäller ju bara att hitta dem, men vi fortsätter våra undersökningar här. Det kommer att bli kul.