Textversion: Filmen om museet

[Vi ser öppet hav där vågorna bryts lite. I bakgrunden syns en ljusblå himmel med en aprikosfärgad rand längst ned.] Östersjön. [Skärgårdsbilder med små stugor utspridda bland kobbar och skär. Högst upp i förgrunden syns en faluröd liten stuga med den svenska flaggan hissad.] Ett hav som kanske för tankarna till sol och semester. [En fritidsbåt skär genom vattnet. I bakgrunden syns små kobbar.] En efterlängtad kryssning. [En större färja syns på avstånd.] Vind i seglen. [Bild upp med en segelbåts försegel, mast och storsegel.] Att göra bomben från en brygga. [En kille springer ut på en brygga och hoppar i vattnet.]

[Undervattensbilder alldeles under vattenytan till smaragdgrönt vatten.] Men vad vi förmodligen inte tänker på är att vågorna har rullat över de här vatten i tusentals år. [Ett stiliserat segelfartyg syns mot ett blixtrande hav. Ett krucifix sänks ned.] Efter kristendomens intåg trodde man att djävulen hade sin hemvist under vågorna. [Ett par gulröda kattögon glimmar till i mörkret och smalnar sedan av.] Ingen kunde veta säkert. Men en sak är klar. Östersjön är ett hav som har transporterat människor, varor och idéer kors och tvärs i århundraden. [En tecknad bild av ett äldre segelfartyg tonar fram.] Skälen till resorna har varierat: handel, nöje, politisk osämja eller ren upptäckarlust. [Tecknade bilder av en hamn där varor lastas och lossas, en man som spelar på luta intill ett middagsbord, en kanon som avlossas, en man står uppe i utkiken och spanar föröver.] Vissa nådde sin hamn, andra kom aldrig hem igen. [Vattenytan filmas högt uppifrån och bilden av ett vrak under vattenytan tonar fram.] Deras berättelser ligger idag utspridda på havsbotten. [Undervattensbilder med en dykare och vrakdelar.] Berättelser om konflikter och allianser, liv och död. Om stora historiska händelser och om gripande livsöden.

[Stockholms innerstad syns ovanifrån: i förgrunden bl.a. Gröna Lund och i mitten Skeppsholmen och Kastellholmen.] En del av dem finns att uppleva på Vrak - Museum of Wrecks. [Kameran zoomar in Båthall 2, en ljust ockrafärgad tvåvåningsbyggnad, där museet ligger.]

[Kameran fortsätter in genom det stora fönstret till byggnadens andra våning. En man kommer gående emot oss.] Odd Johansen. Projektchef för det här fantastiska projektet. Vrak - Museum of Wrecks. Här kan man få upptäcka allt det spännande som finns att se på Östersjöns botten. Allt det som människor har lämnat efter sig. [Det visas en mörk bild med gröna ljusmarkeringar, 3D-animeringar i montrar, mindre föremål och en kanonmynning.] Vrak, men också andra fornlämningar från olika tider. [En del av en dramatisk målning med flera fartyg till havs visas. Odd går genom lokalerna.] Vrak är dels museet och utställningarna, men också en mötesplats för alla som är intresserade av marinarkeologi eller vad som finns under havets yta. [En del av utställningen visas där man kan få veta mer om arkeologi under vatten. Detta följs av en bild av hur vatten slår över däck samt en vägg med åtta bilder av skepp från olika epoker, från vikingaskepp till ångfartyg. Utsikten genom museets fönster visas. Här finns kajplatser för flera mindre båtar. Därefter visas texten ”MINNENAS HAV”. Odd går vidare genom lokalerna. Vi kommer in i ett mörkt rum med någon form av projektor i taket. Här projiceras en film av ett fartyg ute på stormigt hav.] Vi vill göra ett nytt museum om ett nytt område som inte har haft en plats på ett eget museum, men också på ett nytt sätt. Här handlar det om att låta vraken, så långt det är möjligt, ligga kvar på Östersjöns botten. [Undervattensbilder: en dykare är nere vid ett vrak och lyser på vrakdelarna med sin ficklampa. I nästa filmsekvens simmar dykaren lite längre bort från vraket och håller upp en kamera. Därefter visas undervattensbilder på en skärm på museet och en 3D-modell av ett fartyg tonar fram i en monter.]

[Havsytan syns högt uppifrån. Efterhand som kameran rör sig uppåt mot horisonten syns också tre holmar.] Trots sin ålder är Östersjön ett relativt ungt hav. Skapat av smält sötvatten från inlandsisen tillsammans med saltvatten från Atlanten. [Smältvatten rinner över en glaciär. Därefter ännu en ovanifrån-bild av vattenytan med en båt med dykflaggan uppe. En dykare går ner i vattnet.] Östersjön är världens näst största bräckvattenhav och blandningen av söt- och saltvatten är perfekt för att bevara trävrak och andra lämningar. [Undervattensbilder där kameran rör sig genom vattnet och man ser en mängd små luftbubblor i vattnet. I nästa bildsekvens ser man en dykare med ficklampa simma ovanför ett vrak.] En viktig undersökning som gav skjuts åt den moderna marinarkeologin i Östersjön är bekant för de flesta genom ett välkänt vrak här på Djurgården. Skeppet Vasa. [Kameran zoomar in på Vasamuseet på Djurgården – en karakteristisk byggnad med tre skeppsmaster på taket. Närbild av en filmprojektor. Vi får se gamla filmklipp från när fartyget ligger i en docka: först ovanifrån där man skymtar konturerna av skeppet under vattenytan, med människor på dockans kanter, sedan ser man en rad slangar av olika storlek ovanför fartygsskrovet. Tre män håller i linor och i nästa bildsekvens dras fartygsskrovet genom våtdockan. Fartyget spolas av med en slang.] Det sjönk under sin första resa och bärgades 1961 efter 333 år på botten.

[Tillbaka utanför Båthall 2 och Vrak – The Museum of Wrecks.] Vasa är bara ett av tiotusentals fartyg som gått sitt öde till mötes på Östersjön.

[Interiörbilder från museet där Odd tar emot.] Nu står vi i museets trappa. Trappan är övergången från undervattensperspektivet till övervattensperspektivet. Den är formgiven så att det ska uppfattas som att man simmar från botten och upp mot ytan. [Han kommer upp på andra våningen. I kortändan av rummet syns två stora fönster som går från golv till tak. Där utanför ligger fritidsbåtar förtöjda vid pontonbryggor.]

[Odd fortsätter in i lokaler där utställningen visas. Han går bl.a. förbi informationstexter, bilder, bildskärmar och montrar med ett kanonrör och andra föremål.] Nu befinner vi oss i Det delade havet, som utställningen heter. Det syftar på att Östersjön både delar och förenar oss som bor runt den. Vi börjar i äldsta stenåldern som ligger i södra Skandinavien under vatten. Och avslutar i Estonia som är nutid. [Han ser bort mot Estonias bogvisir.] Det är första gången man gör ett museum som handlar om kulturarvet under havets yta, men vi visar inte bara svenskt kulturarv, utan vi visar hela regionens kulturarv. Det är ganska okänt för de flesta. [Han tittar mot en skärm med en gammal karta med fokus på svavelimporten från Island.] Jag skulle tro att de flesta inte vet så mycket om det här. Vi hoppas att fler ska upptäcka hur fint det är.

[Kameran zoomar ut från Båthall 2 och Vrak – The Museum of Wrecks och zoomar i stället in en annan hamn där mindre båtar ligger förtöjda vid pontonbryggor.] Men Vrak vore ingenting utan dem som jobbar i fält. Vraks marinarkeologer tar sig ner under ytan där de kartlägger och studerar lämningarna. [Utrustning lastas av från en bil för att tas ombord på en båt. Närbild av en dykmask. Vi rör oss över vattnet och ser vattnet skumma efter båten. Båten visas från sidan: den är i rörelse, med en man i fören.]

[Närbild av mannen som är ute på däck:] – Jag heter Jim Hansson och är marinarkeolog på Vrak.

[Mannen i styrhytten:] Jag heter Patrik Höglund och är också marinarkeolog på Vrak.

[Båten fortsätter över vattnet. Sedan stannar de och förtöjer båten vid en gul boj som har en varningsskylt med texten ”Marint kulturreservat”.]

[Jim Hansson, marinarkeolog:] – Vi befinner oss över vrakplatsen från ett fartyg som kallas för Dalarövraket men som förmodligen identifierats som Bodekull. Ett mindre örlogsfartyg som sjönk i närområdet 1678. [Dykbåten visas ovanifrån och i vattnet intill visas en stiliserad bild av vraket.] Masterna står upp och det är ett fantastiskt välbevarat vrak. Fullt med prylar och kanoner och allt möjligt.

[Båten syns ovanifrån, alldeles utanför en ö. Marinarkeologerna Jim Hansson och Patrik Höglund står på däck.]

[Patrik Höglund, marinarkeolog:] – Östersjöns vrak är välbevarade. Bara av det skälet är de intressanta som dykmål. Man pratar om ett fruset ögonblick i tiden när man kommer ner. Det här är verkligen ett sånt praktexempel på det.

[Patrik syns nu i bild med en annan marinarkeolog, Håkan Altrock.] – Vi är här för att göra en besiktning där vi kollar om det har hänt något. Antingen naturlig nedbrytning eller att några kanske olovandes har varit här och plockat föremål. Sånt händer tyvärr. Vi har exempel på det på andra vrak.

[Håkan har på sig dykardräkt och går ner i vattnet. Kameran zoomar in mot båten från lite avstånd.]

[Patrik fortsätter:] – Håkan, var är du nu? [Undervattensbilder av en dykare som tar sig ner mot vraket.]

[Dykbåten visas på avstånd igen. Mitt i farleden syns en segelbåt. Håkan kommer upp på båten.]

[Jim Hansson, marinarkeolog:] Vi dokumenterar i form av foto och film. [Undervattensbilder av en dykare med kamera.] Då är det 3D-modeller och videofilm. Det här är vraket Bodekull som är sammansatt till en 3D-modell. [Jim visar på en mobiltelefon.] Den är uppbyggd av nästan 12 000 högupplösta bilder. Vi har simmat runt här i en veckas tid och fotat. [Bild på dykaren med kameran igen.] Det fantastiska med kameran är att den tolkar inte. De här bilderna, exakt så här ser det ut. Det är den här miljön på botten som man vill återskapa och visa. Vi tycker att det här är ett av de bästa sätten att visa dem som inte kan dyka men ändå tillgängliggöra det här på det här häftiga sättet, för det är så häftigt att komma ner på det här vraket. [Jim och Patrik sätter på sig dykardräkt och går ner i vattnet. Vi ser dykarbåten och en annan båt uppe från luften, alldeles nära den gula bojen.]

[Undervattensbilder: Vattnet visas med en mängd syrebubblor. Därefter ser vi dykare nere vid vraket med ficklampa och annan utrustning. De närmar sig vattenytan igen och kommer upp på båten.]

[Patrik Höglund, marinarkeolog:] – Det här var ett bra dyk. Det var ett normalt besiktningsdyk på Dalarövraket. Vi hade normal sikt, vi gjorde det vi skulle göra. Ibland kan det strula ganska mycket och man hinner inte det man skulle.

[Jim Hansson, marinarkeolog:] – De sista åren har vi varit på vrak där det har hänt saker och ting. Då blir man förbannad. Det är skönt att komma upp och känna att det står som det var sist. Det är skönt.

[Undervattensbilder av två dykare med en ficklampa ovanför vraket. Jim fortsätter:] – Ibland kan det krävas flera dyk på ett vrak. Oftast är det så. Det tar en stund även för oss som är proffs på det här att förstå en plats. Innan man drar några slutsatser så krävs det att man dokumenterar bra. Både med foto, video, tar mått. Du behöver få en bra överblicksbild över vrakplatsen. Sen måste man få dateringar, oftast. Man får såga och skicka till ett laboratorium. När provsvaren på dateringar kommer får man pussla ihop allt det här. Det är först då man kan börja säga något på riktigt.

[Patrik fortsätter:] Det är ett stort åtagande. Varje grej man plockar upp måste man ha en bra plan och en bra anledning för att plocka upp.

[Jim:] Det är väl det som det här museet kan peka på. När föremålen är på plats, det är där mystiken finns. Det är där det är ballt. Det är det man vill försöka återskapa, det unika att simma ner i ett 1600-talsvrak. Är grejerna borta är det svårare att få den känslan.

[Jim lossar båtens förtöjning från den gula bojen och båten kör tillbaka. Kameran rör sig ovanför havsytan.] Vraken mår bäst av att fortsätta sin vila på botten. Men hur kan deras berättelser förmedlas till oss på ytan? Vi som inte är beredda att ta på oss torrdräkt och lufttuber? Det är här vraks digitala teknik och innovativa berättarglädje kommer in. Den som låter dig komma så nära den riktiga upplevelsen som möjligt utan att få vatten i öronen. [En skärm visas med texten ”RESANDE MAN. Därefter ser vi ett antal montrar med undervattensbilder.]

[Johanna Väpnargård, projektledaren för Vrak – Museum of Wrecks:] – Jag heter Johanna och jobbar som projektledare för utställningarna på Vrak. [Tidningsklipp visas, följt av gamla bilder av fartyget. Nu befinner vi oss på vraket av Resande Man som sjönk 1660. [En bild av ett stiliserat skepp visas med ovädersmoln och blixtar.] Den 27 november 1660 förliste det svenska örlogsskeppet Resande Man i en svår storm i Stockholms skärgård. Skeppet var på väg mot Polen för att bilda en polsk-svensk pakt mot Ryssland. Utöver kanoner fanns det över 60 passagerare ombord, däribland högättade diplomater med sina ägodelar och rika gåvor till polackerna. [Ett dalermynt singlar förbi. Undervattensbilder av vraket.] Bland sportdykare och arkeologer är hon ett mytomspunnet fartyg.

[En vägg av rummet är gjord så att det ser ut som om man ser vraket från sidan, under vattnet. På golvet ser det ut som om man går ovanpå de utspridda vrakdelarna.] Här har vi försökt återskapa miljön som är under vatten som det ser ut när man är nere och dyker på Resande Man. Det är en väldigt rumslig miljö, vi har allt i skala 1:1 så att man ska få känslan av att man står på vraket. Då är det dels den här stora bilden på spanten längs ena väggen. Vi har jobbat med ljuset så att det ska bli så trovärdigt som möjligt. Sen har vi mattan som är i skala 1:1 som är ett ortofoto där man kan se väldigt tydligt många detaljer från vraket. Vi har inte hämtat upp så många föremål för att de bevaras bäst nere på Östersjöns botten. [Undervattensbilder med dykarna nere vid vraket.] Men ett föremål har vi hämtat och det är ett plåtmynt som man plockade upp för att få en datering på vraket. [Ett fyrkantigt, delvis ärgat mynt med 1-dalerstämplar visas.] I övrigt så har vi valt att gestalta föremålen eller visa dem i hologramform. [Montrar visas där föremål i hologramform vrids runt, så att man kan se dem från olika håll.] Allt material vi ser här inne, både foto och film, är marinarkeologernas förtjänst. [Tillsammans med marinarkeologen Patrik tittar hon på den stora bilden som visar vraket från sidan.] Det är ni som har hämtat upp allt det här materialet som vi sen har omvandlat till en utställning.

[Patrik Höglund, marinarkelog:] Den här bilden blev jättefin. Den påminner mycket om hur det är att dyka på den här platsen. [Undervattensbilder visas; kameran rör sig över sandbotten och vi ser de båda dykarna lysa med ficklampor på vrakdelarna.] Det är en ljus plats med ljus sandbotten. Det är grunt, det kommer ned mycket ljus från ytan. Ungefär så där ser det ut på botten.

[Närbild av ett mikroskop. Vi ser förvaringsskåp och montrar med föremål och bildskärmar. En skylt visas med texten ”Marinarkeologisk verkstad”. Ett hologram av ett amfibieflygplan visas.] Vrak vill vara mer än ett museum och har ambitionen att fungera som en kunskapshubb för Östersjöns marinarkeologi.

[En kvinna tittar in i ett mikroskop. Texten ”Anna Arnberg, arkeolog Vrak – Museum of Wrecks” visas.] Jag heter Anna Arnberg och jag är arkeolog. Jag har jobbat mycket med kunskap och innehåll här på museet. [Hon står framför en skärm på utställningen och lyssnar i en hörlur.] Det som finns här inne är resultatet av en mängd olika insatser av olika forskare och marinarkeologer som har jobbat för att tillgängliggöra och skapa kunskap. [Hon tar en plastplatta med text på och sticker in den i en skåra. Text och bild visas på en skärm. Därefter tittar hon in i ett par VR-glasögon.] Man börjar i det marinarkeologiska fältarbetet och får se hur vi upptäcker lämningar hur vi utforskar dem, hur man dokumenterar lämningar för att sen kunna ta sig in i arkiv, i magasin, titta på föremål för att kunna datera och ta reda på mer om kulturarvet på Östersjöns botten. [Undervattensbilder med dykare, en bild visas med texten ”Djupdyk i arkiven” och vi får se en datorskärm visas med klipp från något som heter ”Analyslaboratoriet”. Därefter visas ett hologram av en kritpipa. Anna står framför en pekskärm med ett fartyg.] Vrak är mer än museet här på Djurgården. [Dykbåtarna visas ute till havs, invid den gula bojen, följt av undervattensbilder av dykare och marinarkeologerna Patrik och Jim ombord på en av båtarna.] En del visar vi här, men det handlar också mycket om fältarbete och forskning men också det som alla kollegor runt Östersjön, både dykande arkeologer och forskare hela tiden jobbar med den här ständiga kunskapsuppbyggnaden, och hur vi kan visa det.

[Utställningsskärmar med bl.a. texten ”Bevarande under vatten” och ”Marinarkeologisk verkstad”. En halvmodell av ett fartygsskrov visas, med olika detaljer namngivna. Kameran rör sig framåt över vattnet, därefter får vi se vattenytan från ovan med en segelbåt som rör sig över ytan. Vi ser Vrak – Museum of Wrecks först ovanifrån och sedan från sidan.] Vad mer kan vi lära oss? Och hur ser framtiden ut för Östersjön med sitt rika kulturarv? Alldeles säkert är att vi kommer att få se fler upptäckter och nya berättelser här på Vrak. [Bildprojicering där det ser ut som man befinner sig nere i vattnet och kan se konturerna av en båt avteckna sig vid vattenytan. Bilder från en museishop och ett café. Fler interiörbilder från utställningslokalerna. Kameran zoomar ut från Båthall 2 – Vrak, Museum of Wrecks.]