Textversion - Vraken i Häringe

Sal med publik ocg podium. Marinarkeolog Håkan Altrock, talare 2, visar en presentation på skärm. 

Talare 1: [00:00:06]: Där var alltså signalen, höll jag på att säga. Nu tänkte jag att vi ska dra igång det här föredraget. Så varmt välkomna hit till Vrak. Och flera av er har ju varit här förut, jag känner igen många. Och jag ska säga att idag kommer vi också att livesända det här föredraget. Det är därför det är så mycket kameror och grejer här. Och vi kommer även att livesända frågorna som kommer kunna ställas på slutet då vi har en frågestund. Så spara gärna era frågor till slutet. Ja, jag tänkte inte säga så mycket mer utan jag ska lämna över till dig,

Talare 2: [00:00:51]: Ja, tack. Hej, välkomna. Jag ska berätta om ett projekt som vi driver inom ramarna för VRAKS forskningsprogram. Det handlar om det maritima landskapet vid Häringe. Det är säkert en del av er, och en del här som sitter och tittar, som är mest intresserade av det här vrak 5, kan jag tänka mig. Men vrak 5 är bara en del av det här projektet. Jag kommer ta upp det vraket mot slutet av föredraget. Tills dess får ni genomlida lite stenkistor och hamnanläggningar också. Men det ska gå bra.

Okej, lite bakgrund först, lite inledning. Häringe ligger på Södertörn innanför Muskö. Det är ett herresäte som omnämndes första gången på 1200-talet och sedan dess har det bebotts av olika kungar och stormän och företagsledare, som Gustav II Adolf, Sten Sture den äldre, Wennergrens och Torsten Kreuger till exempel, för att nämna några. Det här området verkar ha varit intressant redan långt tillbaka i tiden. Du har en runsten vid slottet, du har ytterligare en runsten på andra sidan Landsfjärden, gravfält förmodligen från yngre järnåldern finns där, och en hel del fornborgar från ännu äldre tider finns där också i området. Och längst in i viken så sägs [?? 00:02:26] ha legat. Det här visar vattennivån i Landsfjärden och Häringe, vattennivån runt 1100. Ni ser att det är två sund som leder in till Landsfjärden. Båda de sunden var spärrade av pålspärrar. Ni ser de röda strecken där. De här pålspärrarna, vi fick tips om positionen på de här pålspärrarna av en Ronny Gustafsson och en Lars Hult som bor där i området. Det här är ju suveränt bra, att man hör av sig och rapporterar in saker man hittar till oss. Då kan vi åka ut, som i det här fallet, och undersöka, dokumentera och datera, som i det här fallet 1100-tal för de här pålspärrarna.

 Kanske är det så att den här pålspärren fanns redan på 1000-talet, för Snorre berättade i början av 1000-talet om Olof den helige, eller han som skulle bli Olof den helige, han var ju tonåring vid den här tiden, och hans fosterfar som for omkring längs östkusten och härjade och plundrade. Vid Soteskär ska han ha mött hövding Sote i ett sjöslag och besegrat den. Den platsen har ansetts av många ligga just här i Landsfjärden, eller strax utanför Landsfjärden. Vi har ju Sotholmen också. Men om det stämmer, det tvistar de lärde om förstås. Det finns ett Sotaskär även på västkusten som många forskare tycker verkar vara ett bättre alternativ. Hur som helst, så redan sedan 1830-talet, tidigt 1800-tal, så har man förknippat tre grunt liggande vrak i den här fjärden som just skett från det här sjöslaget. Man har kallat det för Sotes Drakar.

 Det här var ju någonting som, vikingaskepp, det var ju något som intresserade Anders Franzén, han som hittade Vasa. På 50-talet var han ute i skärgården rätt ofta med en dykande kompis och letade vrak. Och till den här Landsfjärden så kom han tillbaka flera gånger. Där dök han även själv, som ni ser på bilden här. Han kunde konstatera att de här vraken hade samma längd som Osebergsvraket och [?? 00:04:56], de här norska vikingaskeppen i Oslo. Det här blev ju stort, speciellt i Norge. Jag har kollat i hans privata arkiv och det är fullt med tidningsurklipp från norska tidningar. Man ska bärga det och skänka tillbaka till Norge. Från slutet av 50-talet svalnade hans intresse för det här. Det finns naturliga skäl till det. Vasa kom ju där och man skulle bärga det skeppet. Om det var det som det handlade om eller om det var så att han förstod att det här inte var vikingaskepp, det framgår inte. Han sa inte att det inte var vikingaskepp heller, det kom aldrig ut. Så den här sägen om Sotes Drakar levde vidare.

För egen del så hade jag hört det här ryktet om vikingaskepp på pålspärrar i Landsfjärden redan från 90-talet. Jag och en arkeologkompis, Danne, som dessutom bor där på platsen, vi började dyka där för ett par år sedan. Vi mätte, fotade och undersökte. Vi kunde konstatera att det absolut inte var vikingaskepp, utan att två av skeppen skulle kunna ha varit medeltida och resten förmodligen 1600-1700-tal. Det var så långt vi kom som privatpersoner. Vi kan ju inte ta dendro-prover och så där. Men det var då som Vraks nyframtagna forskningspolicy kom som en intressant möjlighet att kunna glänta på locket till Häringes maritima lämningar. Så att nu uppmuntrades vi marinarkeologer inom myndigheten att initiera egna forskningsprojekt. Och jag drog ju till med Häringe då förstås, ganska omgående.

Syftet med det projektet är att ta ett helhetsgrepp på alla de maritima lämningarna kring Häringe och i Landsfjärden. Och även sådana industrier som fraktar ut sina produkter via Landsfjärden, vraken, hamnanläggningar, allting. Det är det som jag håller på med det fortfarande. 2023 på hösten så åkte vi alla marinarkeologer ut och började kolla i det här. Sedan dess har vi gjort sex fältdagar sammanlagt och undersökt. Och det är de resultaten från de undersökningarna som jag ska berätta lite kort om här, en liten sammanfattning på de mest intressanta fynden runt Häringe och i Landsfjärden. Jag har tagit med gravfältet och tegelbruken men inte runstenar, fornborgar och lämningar.

Den mig veterligen äldsta kartan på Häringe är den här från 1685. Den gjordes i samband med en värdering i samband med reduktionen på Häringe. Norr är till höger där och det nuvarande slottet är i mitten. Gustav Horn som var den som började bygga det här slottet i mitten på 1600-talet. När han började bygga där så anlade han även ett tegelbruk som ni ser längst upp till höger där i siffran 3. Det teglet som inte användes i slottsbygget fraktades ut med båtar till Stockholm eller till andra ställen. Även ett kalkbruk anlades men det har vi tyvärr inte hittat spår av än. Det här är ungefär samma område, det är bara norr, uppåt, i det här fallet. Längst in i Landsfjärden vid Sotholmsviken. Den gula [ovalen? 00:08:53] markerar det ungefärliga läget för tegelladan. Det var en 157 meter lång tegellada där man förvarade teglet medan det torkade efter att ha bränts. Till det fanns det bodar och sju ugnar. Men inga spår finns egentligen kvar av det. Den gröna cirkeln visar en kulle med en försänkning i med murrester och beströdd med tegel. Där trodde vi att 1600-tals tegelbruket låg först. Vi har tagit prover och analyser av teglet från den platsen men det visar att den leran kom från Nynäshamn och inte från närområdet. Det kan ju vara så att vi har råkat analysera en tegelsten från själva huset eller från ugnen och inte från produktionen. Vi vet inte, behöver ta mer prover där. Det troligaste stället, tror jag nu, är den röda ringen på [Betsholmen? 00:09:48] där, en privattomt. Man ser på kartan att det låg ett hus där ute på udden också och det är bestrött med tegel där också. Så det är också en möjlig plats för tegelbruket från 1600-talet. Den blåa markeringen är vattenområden där det är väldigt gott med stenkistor, timmer med uttag, pålar och tappade tegel framförallt. Så det visar ju på att man har lastat i båtarna på den sidan från det tegelbruket.

Talare 3: [00:10:21]: [?? 00:10:21]. Hur kommer det sig att [?? 00:10:22]? [?? 00:10:26].

Talare 2: [00:10:29]: Man ser kraftiga nedgrävningar alldeles bredvid den här gröna kullen som kan vara att man har tagit därifrån. Jag återkommer kommer strax till det, tegelbruket sedan på 1800-talet. Möjligen för att [?? 00:10:44] var för långt ifrån [?? 00:10:45]. Det här är ett exempel på en [hamnanläggning? 00:10:49], eller en stenkista, vid Betsholmen där. Vi har inte fått den där daterad tyvärr. Men det är en stenkista och utanför ligger det pålar. Om ni undrar varför jag har hållit på med målarfärg där [?? 00:11:02], det är lite pinsamt för vi har fått [?? 00:11:04] för botten av Sjöfartsverket men vi har inte hunnit få det för land från Lantmäteriet än. Så att förhoppningsvis ska jag kunna ta bort den där blurrningen när det kommer in. Vi vet inte hur länge det här tegelbruket från 1600-talet ägde bestånd. Men på 1800-talet vet vi att det fanns ett annat tegelbruk, som är inringat där uppe, 500 meter nordost om det här gamla tegelbruket. Resterna av det där kan man fortfarande se om man stannar till vid gamla Nynäsvägen, om man tittar noga. Det är också en massa tegel där. Den sista gången det omnämns är 1865. Sedan nämns inte det där mer. Det här är en karta från 1853. Notera den här vägen som leder ner från tegelbyggnaden ner till , den vägen kan man fortfarande idag följa även om den är rätt igenväxt. Den leder ner till fyra stycken stenkistor vid stranden som då har varit underlag för en brygga där man också har lastat ut tegel i båtar. Det ser man för det är fullt med tegelstenar som har tappats mellan den yttre och nästa stenkista. Det tyder på att man har lastat i båtarna där. Den yttre stenkistan fick vi datera till 1851 till 1855, någonstans däremellan, och timret är taget på platsen.

Talare 4: [00:12:32]: [?? 00:12:32].

Talare 2: [00:12:33]: Ja, vi har haft två olika [?? 00:12:35] men det är Hans Lindersson som har [daterat den här? 00:12:39]. Det finns ju fler stenkistor. Den som är längst söderut, längst ut i viken, är stenkista 6. Den står där tillsammans med några kraftigt eroderade pålar som kan ha ingått i samma [byggkonstruktion? 00:12:55], vi vet inte riktigt än. Sedan så har vi stenkista 5 mitt inne i smeten där, söder om den här inringade [ruinen? 00:13:03]. Det är en ruin som är på en kulle där, en så kallad [sotesboj? 00:13:07], har den populärt kallats.

Den är av många ansedd som föregångaren till Häringe slott. För när Gustav Horn kom, det var han som anlade det här nya slottet som vi ser idag, i mitten av 1600-talet, så det kan ha varit det ursprungliga. Den här stenkistan nummer 5 fick vi daterat till 1755. Det lustiga är att trä till den stenkistan har växt i samma bestånd som trä till en stenkista som hittades på Ringsö i Sörmlands skärgård. Vad det innebär vet jag inte riktigt. Men [Hans Lindersson? 00:13:44] var väldigt [upphetsad? 00:13:46] över det där. Spännande. Men som sagt, den där borgen, kanske föregångaren till Häringe. Det är inte [?? 00:13:59]. Den här är byggnadstekniskt daterad till 1550-talet.

2006-2007 så ledde arkeologerna Gunilla Larsson och Cecilia Johansson utgrävningar av borgen och man anlade schakt innanför och på utsidan också. Man kunde konstatera två stycken användningsperioder], den äldre och den yngre. Man hittade en del av en [?? 00:14:31] uppe i norr, röda schaktet där. Den husgrunden fortsatte in under grannens tomt och vad jag har förstått så var den grannen inte så glad över arkeologer och inte hans hund heller. Så att det sägs ha varit så att de fick avbryta den här undersökningen i förtid för att de kände sig så hotade av grannen och hunden. Men ingenstans kom de ner till steril mark och ingenstans hittade de något material att datera tyvärr. Så här finns det fortfarande jobb att göra för en arkeolog. Det här området söder om denna borgen, ni ser borgruinen där högst upp och det nuvarande slottet längst upp där borta, det här området tror jag har varit platsen för Häringe skeppsgård för att det är den bästa platsen jag kan komma på i hela det här området. Vi vet inte exakt var den legat. Vi vet att de som jobbade där [utspisades? 00:15:31] på borgen och bodde på slottet. I slutet av 1500-talet anlades en hel del skeppsvarv runt om i riket, små skeppsvarv som skulle bygga fartyg till flottan. Den här grundades 1563 och höll på till 1603. Just i början av 1600-talet började man centralisera skeppsbyggandet och det blev istället få större skeppsgårdar som man byggde skeppen på. Det största fartyget som byggdes på den här skeppsgården var [Engelen? 00:16:08], eller Häringeskeppet. Den kölsträcktes 1575 och blev klar tre år senare. Den hade fyra master och vägde 700 ton. Den var bemannad med 200 till 328 besättningsmän, så det var en stor båt. Sista gången man hört talas om den är [1389? 00:16:27] då den såldes till borgare i Stockholm. Mer än så vet vi inte om det skeppet. Men det byggdes inte bara båtar här, det användes även som flottbas stundtals och under Nordiska sjuårskriget så vårdade man även sjuka sjömän här. Här i området så finns det en hel del timmer och konstruktioner som kan ha att göra med [skeppsgården? 00:16:56] eller bryggor. Den här ligger nära nuvarande bastubryggan. Vi har tre fältdagar kvar innan det här projektet avslutas. En av de sakerna som jag tänkte göra är att datera på de här pålarna och dessutom försöka provborra på land för att eventuellt kunna se om det finns [huggspån? 00:17:18] [?? 00:17:20] som skulle kunna indikera skeppsbyggnadsverksamheten. Fisket var viktigt i Häringe också. Den här skissen är från Erik Dahlberg, 1600-talet. Som ni ser är det en fiskare där nere. De håller på att vittja en katsa ser det ut som, och katsa var en fast fiskefälla, eller om det är en sump han håller på att rota omkring i, vi vet inte. Det roliga är att på precis den platsen så hittade vi en [fisksump? 00:17:47] i vasskanten. Den är inte daterad heller, det ingår också i nästa fältdagarna. Jag misstänker att den här är registrerad som fartygslämning i kultur- och miljöregistret för att man kan lätt tänka sig och förväxla det här med ett vrak, speciellt om sikten är sämre.

Men apropå fartygslämningar, vi kanske ska köra fartygslämningarna i Häringe, de är både många och intressanta. Det här är de sju fartygslämningarna vi har. Det finns två stycken till men de bedömer vi som väldigt moderna båtar. Men vi går tillbaka upp till [?? 00:18:33] så får vi se. Vi börjar i nummerordning. Här är en drönarbild vi har tagit. Den blå ovalen är de här fyra stenkistorna som [ledde? 00:18:43] ner från 1800-talets tegelbruk. De röda är vrak. Vrak nummer 1, lilla ringen, och vrak nummer 2 är stora. Vrak nummer 1 ligger väldigt grunt, bara några decimeter. Jag har pratat med folk som har badat där i sin ungdom och de nämner att de snubblade på det där vraket ibland. Det ligger illa till [för sitt eget bevarande? 00:19:07]. Formen påminner lite om en båt från [?? 00:19:13], nummer 3 där, 1600-talsbåt. Men den här är faktiskt daterad till åren kring 1700. Den är byggd i furu, [klinkbyggd? 00:19:27], det vill säga, [bordplankorna? 00:19:29] överlappar varandra och fästs i varandra, i det här fallet med omböjda spik. Det är gott om tegel i den här båten. Så man kan ju leka med tanken att den har haft något med tegel att göra, att transportera ut och lasta fartyg. Vi vet inte, helt enkelt.

Alldeles intill den här båten ligger ett större vrak, ni ser vrak 1 här uppe. Där ligger vrak 2 på cirka tre meters djup ungefär. Den är rätt stor, 23 meter lång och 7,5 meter bred. Den är bevarad ungefär upp till vattenlinjen cirka. Virket är fällt i Danmark eller norra Tyskland under perioden 1630-1650. Längst fram i fören hittar vi kabyssen, eller en härdlåda, vilket är en trälåda klädd med tegel. Vi hittar till och med en rest av en kastrull som låg kvar faktiskt. Teglet är analyserat och det visar sig att det är hämtat från platsen. Det kommer förmodligen från Gustaf Horns tegelbruk rimligtvis. Det här är intressant för just det här vraket, för ett tag sedan så hittade jag det här [?? 00:20:52] faktiskt. Det var när jag gick igenom Haninge Hembygdsförenings tidskrift, jag tror det var från 1994 eller så, då var det en dam som hette Offerberg som skrev. Ni minns den här kartan som var från värderingen, den första kartan, 1685, från värderingen av Häringe, till den kartan så finns det anteckningar som man antecknade vad saker och ting var värt och hur mycket produktionen var värd. Där står det att längst in i [?? 00:21:22] så hade man haft ett notfiske som gav en tunna strömming per år. Men det var tills det förstördes för att det kom en bojort och sjönk där för en tid sedan, som det står. Och det här att det är en bojort, alltså vilken känsla. När man stöter på det här är det en aha-upplevelse, att ingen har gjort den kopplingen. Det är liksom Sotes Drakar, nej, det står ju att det är en bojort. Det kan inte vara något annat vrak, för det är det här lilla [vraket? 00:21:49], eller det här som finns där förutom [?? 00:21:52] i det området. Och det stämmer överens med ett fynd av en bojort från Kalmar Slottsfjärd, som man är rätt säker på var en bojort. Formmässigt stämmer det precis. Placeringen av kabyssen stämmer, skeppstekniska detaljer och allting stämmer perfekt med det vraket. Så vi kan nog lugnt säga att det är en bojort där. Och en bojort var ursprungligen en holländsk handelsfartygstyp. Den användes inom flottan för transporter och för att stoppa brännare och sådana saker. Den var ganska vanlig i flottan. Väldigt flatbottnad, grundgående, tvåmastad oftast, försedd med [centerbord? 00:22:38] som man sänkte ned på läsidan för att minska avdriften när man [?? 00:22:44]. Det roliga är att Gustaf Horn fick faktiskt en bojort 1651 av flottan. Så det kan ju vara den här, det är i alla fall min hypotes. Det tänker jag tro. Vi får kolla vidare på det. Vi går vidare söderut i Landsfjärden. Vrak 1 och 2 pratade vi om precis. Vrak 3 och 4 är ekor. Vrak 3 vet vi ingenting om. Den har [akterspegel? 00:23:20], så den är förmodligen inte äldre än [medeltid? 00:23:23] i bästa fall, förmodligen yngre än så. Likaså, det här gäller också vrak 4, akterspegel. Vi ser sten där i båten. Jag misstänker att man har sänkt den här avsiktligen för att den ligger alldeles intill en brygga.

Ännu längre söderut, längs östra av Landsfjärden, så kommer vi tillbaka till det här stället med [Sotesborg? 00:23:47], ruinen här, och slottet. Där ligger vrak 5 och vrak 7. Så vitt vi vet så är det bara två vrak som ligger där. Jag hoppar över vrak 5 och tar den mot slutet, för att den är ju mest intressant. Så jag hoppar direkt på vrak 7 istället. Det vraket ligger alldeles bredvid den nuvarande bastubyggnaden, parallellt med den. Det enda man ser av den är 4-5 stycken spanntoppar som sticker upp vid botten en sådan bit och ligger precis under vattenytan. Det mesta av det här vraket finns under botten och under land. I höjd med bastun, i röret där, så är [?? 00:24:24] vid något senare tillfälle. Här ser vi Jim som håller på och sondar efter vraket för att det är så vi fått reda på lite av storleken, man kan känna den under botten och under marken. Så vi har kommit fram till att den är åtminstone åtta meter bred. Det är en stor [?? 00:24:42] där, byggd i furu i västra Uppland eller Åland, 1702-1705. Och där den här bryggan ligger, nuvarande bastubryggan, där verkar bryggan alltid ha legat här, åtminstone sedan 1600-talet, enligt kartan och enligt [rester? 00:25:04] som finns under den nuvarande bryggan. Det här har säkert varit det ursprungliga [urlastningsplatsen? 00:25:08] för slottet och [herresätet? 00:25:10]. Ja, här ser man de spanntoppar som kan synas. Även om det inte är så mycket att se, så är det i alla fall det enda vraket som man kan titta på utan att bli blöt om fötterna.

Talare 5: [00:25:28]: [?? 00:25:28] hur stor skillnad idag och [?? 00:25:34].

Talare 2: [00:25:36]: 1700-talet cirka två meter, 1500-talet cirka tre meter, någonstans där ungefär. Eller i och för sig, det stämmer kanske inte. Det finns en annan båt man kan titta på [?? 00:25:51] också. Det är en stockbåt som hittades här 1962. Den är daterad väldigt grovt till 1400-, 1600-talet. Det är C14-datering, så det är väldigt [nytt? 00:26:06] då. Det här är en så kallad [sammansatt stockeka? 00:26:13] som består av tre delar som är [?? 00:26:13]. Det är rätt kul. Det skrevs en rapport om den här. Man kan följa allt om den här båten, när den grävdes upp och man diskuterade hur mycket det skulle kosta att konservera den och vad man skulle göra av den. Och sen kom man fram till att slottsägarna vid den tiden, Wennergrens, skulle betala konserveringen. Och sen inte ett ljud. Man hittar ingenting om den här. Vad hände med den? Jag trodde nästan att den hade grävts ner igen på platsen för att man inte ville ta den här kostnaden. Men sedan så pratade jag med våra [föremålsintendenter? 00:26:42] [på mitt jobb? 00:26:45] och det visade sig att den har vi hand om. Den ligger i ett magasin här i Karlskrona [?? 00:26:54]. Så den är i sina delar. Det är kul, den är ju konserverad tydligen i alla fall. Så den kan man titta på utan att bli blöt också. Ja, sen är det då vrak 5, stjärnan i samlingen här. Den ligger nedanför, mellan bastubryggan och den här slottsruinen. Vi kan ana den som en skugga här längs vasskanten. Det här är taget tidigt i maj förra året, så det är inte så mycket vass. Den ligger i en sluttning med fören på 2 meters djup och aktern på 8-9 meter. Här är en sonarbild av densamma, fören snett uppåt höger. Kölen verkar ha bevarats i hela sin längd. Vi har [?? 00:27:42] som står kvar och [lasken? 00:27:44] till [förstäven? 00:27:44] finns också kvar med sin vertikala [?? 00:27:50]. Den är 33 meter lång, så det är ett jättefartyg där. Bredden på de längsta tvärbalkarna mätte vi till 9,4 meter. Det beror på var de har suttit i skeppet, men det är en väldigt bred skuta. Här ser ni en stillbild av en 3D-modell vi har gjort. Fören är till höger här. Vi kan fortfarande se att masten står kvar [?? 00:28:18]. Den här bör ha varit tremastad, kan man tänka sig, men det är bara [stormasten? 00:28:22] som är kvar [?? 00:28:27]. Den här är daterad till 1480-tal. Det finns en liten möjlighet att den skulle kunna ha byggts så tidigt som 1460-tal [?? 00:28:39]. Men det är så pass osäkert så vi får kanske hålla oss till 1480-talet. Virket är hämtat i östra Blekinge eller södra [Möre? 00:28:55], det vill säga Smålandskusten söder om Kalmar. Det är ju gränstrakterna där, om det var svenskt eller danskt. Det är lite irriterande, vi vet ju inte. Men det intressanta med den här båten är inte bara att den är stor, jättestor, eller jättegammal, den är också kravellbyggd, som ni kan se här. Vi ser två [bordplankor? 00:29:18] som står fortfarande och det innebär att bordplankorna, det vill säga det som gör skalet på båten, de står kant i kant ovanpå varandra och är fästade till spanten istället för som i [klinkbyggnadstekniken? 00:29:29] som var [?? 00:29:32] att de läggs omlott och fästs i varandra [?? 00:29:38]. Det är väldigt speciellt. Första fyndet, i Norge, för den här byggtekniken, är 1530-tal och i Sverige bör det vara 1550-tal från [ett skepp? 00:29:52] som vi vet är byggt i Sverige med den här tekniken. I Danmark har vi Gribshunden som sen [kunde ha? 00:30:02] bästa kravel, de kallades för kravlar, de här stora kravellbyggda skeppen vid den här tiden. Det var hans bästa, största fartyg. Där håller ju marinarkeologerna på att gräva väldigt mycket också. Men det byggdes 1483, det är också 1480-tal, men av fransk virke och förmodligen i Nederländerna. Så det gör ju vrak 5 som det första fyndet av ett kravellbyggt skepp som vi vet är byggt i Norden. Det är ju stort. De på den här tiden kravellbyggda skepp, det var oftast de största skeppen. En av fördelarna med att bygga i kravell är att man kan bygga stort, bygga större skepp. Man höll ju på att experimentera med att få klinkbyggda storskepp också. Men det [resulterade i? 00:30:47] tredubbel bordläggning och allt möjligt och det funkade inte så bra. Så det här är förmodligen en kravel, kan man väl utgå från. Den är så pass stor och den är kravellbyggd från den här tiden.

Talare 5: [00:31:00]: [?? 00:31:00].

Talare 2: [00:31:04]: Precis, men med kravellbyggd menar jag hela skrovet då. För som [Janne? 00:31:08] säger så har [koggarna? 00:31:11] varit [byggda så länge? 00:31:11] att de är kravellbyggda i botten bara och sen kommer klinkbyggda sidor. Så det här är speciellt, det här fartyget. Här ser ni en bild på en tvärbalk, [?? 00:31:24] tvärbalkar som går ut över babordssidan. Här är väldigt bra sikt just nu, kan jag säga, på de här bilderna, mot vad det brukar vara. Här är rodret till vänster. Det består av tre delar. Vi ser resterna av ett roderbeslag fortfarande som sitter kvar mot akterstäven och tre bordgångar, alltså plankor som går och fäster sig mot akterstäven. Här ser ni en liten skiss över det. Här är stillbild på 3D-modellen uppifrån och från fören. Det är rätt mycket bevarat ändå ovanför mark, ovanför botten, för att vara 1400-tals skepp. Om man tänker [Gribshunden? 00:32:11] så ligger det mesta nere under leran nu för tiden, säkert väldigt välbevarat men ändå [?? 00:32:19]. Det ska bli spännande att se vad som finns under här. Den röda linjen är snittet för en tvärskeppsrekonstruktion här. Här kan ni se de här stora knäna som står på tvärbalkarna, det är lite speciellt. Det är fortfarande vikingatiden, medeltiden och de mindre båtarna stående knän på tvärbalkar som gäller här. Men även på de här jätteskeppen, det här kommer ju senare flyttas ner, de här knäna, och sättas under istället för att hålla upp tvärbalkarna för att hjälpa till att bära vikten av de allt större och större kanonerna som utvecklas. Men på den här tiden sitter de fortfarande på ovansidan, bara att man gjort dem stora. Istället så stöttar man de här långa [?? 00:33:06] underifrån med stolpar. Jag [kan säga en liten jämförelse med Mary Rose? 00:33:14], det är ett [?? 00:33:19] fartyg. Där har du också de stora knäna och stolparna som stöttar underifrån, istället för att det är hängknän och en stolpe i mitten. Masten är ju enorm kan man säga. Den är i diameter 1,1 meter och består av nio delar. Det har kanske fallit ut lite, men ändå. Det är så typiskt för de här sena 1400-talets [?? 00:33:47] som ni ser på bilder där. Men det är en enormt stor mast och mindre [?? 00:33:54]. De här delarna var ju hopsurrade med [repsurrningen? 00:33:59].

Ni kan se på den översta bilden att de har slagit in kilar mellan [?? 00:34:04] masterna då. Den här [verkar vara avsågad? 00:34:07]. Översidan är så jämn. Och det borde ha gjorts så innan hon sänktes, kan man tycka, för att det är under däcksnivå, övre däcksnivå. Så jag vet inte. Kanske har man [?? 00:34:21] det här vraket för att det var för gammalt eller att det hade blivit för skadat. Vi kan se det vi tror är brandspår på vraket. Här ligger en skugga, en ytterst schematisk skugga av en nordisk kravel som är inlagd över 3D-modellen. Här ser ni det för att illustrera bottens lutning med vattennivån för 1500-talet inlagd. [?? 00:34:51] någonting sådant där kan det ha sett ut. [Men vad kan det här ha varit för båt? 00:34:56]? Det enkla svaret är att vi vet inte. Men man kan ju fundera lite. Platsen ägdes av Sten Sture under 1490-tal och en bit in på 1500-talet. Sedan har släktingar som sedan [?? 00:35:11] Gustav Vasa [?? 00:35:11]. [Vi? 00:35:21] var med i Kalmarunionen och 1501 så hette kungen Hans, han var en dansk kung. Sten Sture den äldre var riksföreståndare och hade [makten? 00:35:27] i Sverige, kan man säga, när kungen inte var här. Sommaren 1501 så reste han upprorsfanan mot kung Hans och började belägra Örebro slott som [?? 00:35:39] till Hans var väldigt illa omtyckt. Kung Hans satt i Stockholm på slottet, han blev förbannad förstås och lät bränna ner sina tyska knektar, bränna ner Svartsjö som hämnd. Och han lämnade staden ganska snabbt på en flotta bestående av 14 skepp, varav två stora, och styrde söderut. Han lämnade drottningen och allting som [?? 00:36:01]. Men han fortsatte söderut för att hämta hjälp från Danmark. Men på vägen ner, han stannade till i Dalarö. Men på vägen ner så svängde han in vid Häringe och plundrade och brände ner slottet för Sten Sture. Så min fundering är, kan det här komma från det tillfället? Det kan vara ett skepp som [fick bita i gräset där? 00:36:27]. Vi vet inte, men vi vet att Sten Sture hade en stor kravel på 1490-talet, det framgår av källorna, och flera mindre fartyg. Deras huvuduppgift, kan man säga, var vid orostider att eskortera tyska och svenska handelsfartyg från Stockholms skärgård ner till Tyskland. Och då tänker jag mig, vilket bättre ställe av alla hans [?? 00:36:53] än Häringe, att passera en liten flotta för just den uppgiften. Så att min teori är att det här kan ha varit, det är en teori, men att det kan ha varit Sten Stures stora kravel. Men vi vet inte, vi vet inte ens om det är svenskt, det kan ju vara danskt. Vi vet inte var den är byggd exakt. Östra Blekinge kan det ha varit. Kan det ha varit ett av Kung Hans två stora skepp som blev kvarlämnad där? Det här kriget fortsatte många år efter det här, i början på 1500-talet, med pirater och danskar som härjade i skärgården, kan det komma sig av det också? Vi vet inte.

Men det vi vill göra är ju att gräva här. Vraks forskningsprojekt, de är gjorda så att det ska vara sonderingar, inledande sonderingar, och blir resultaten intressant så söker vi externa medel för att fortsätta. Och det är väl lite tanken att vi ska göra med det här, att vi byter ut det här vraket, det här skeppet, från Häringe-projektet och försöker få in medel för det och fortsätter och gräver framförallt. Kanske hittar vi föremål som kan hjälpa oss att få fram vad det kan ha varit för något. Det här är ett intressant område. Vi har tre fältdagar kvar i det här projektet. Dels kommer vi framförallt göra provgropar, som jag nämnde tidigare, och datera de här [?? 00:38:21] för att försöka hitta skeppsgården. Men framförallt [lägger vi det på? 00:38:26] vrak 5 som förberedelser inför vidare äventyr. Det kommer inte vara det sista. Har ni frågor? Massor av frågor.

Talare 6: [00:38:51]: [?? 00:38:52]. Man vill veta mer. [?? 00:39:18].

Talare 2: [00:39:20]: De här stora skeppen, de stora kravlarna, det var ju få förunnat att ha sådana skepp. De kostade ju enorma summor. Vi vet att vissa stormän och [kungar? 00:39:29] hade dem. Men oftast är det [få? 00:39:31]. Så de var ju sällsynta då och de är ännu mer sällsynta idag.

Talare 7: [00:39:45]: [?? 00:39:45]. [Har ni pengar till att undersöka mer? 00:39:54]? [?? 00:39:54].

Talare 2: [00:39:57]: [?? 00:39:58]. Det är ju tre fältdagar till. Det är det vi har. Sedan får vi se, de ska ju sökas externt.

Talare 7: [00:40:13]: [?? 00:40:13] [begränsad budget? 00:40:18] på VRAK för sådana här saker. Men då kan man söka [externt? 00:40:19] [?? 00:40:21]. Och vi har ju fler projekt [?? 00:40:23]. Förhoppningsvis, [?? 00:40:29] [kunna fixa externa medel? 00:40:29].

Talare 6: [00:40:34]: Då söker ni med [?? 00:40:34] i sedimentet.

Talare 2: [00:40:36]: Ja, precis. Vi gräver fortfarande, men det sugs in i [det här röret? 00:40:38].

Talare 6: [00:40:41]: [?? 00:40:41].

Talare 2: [00:40:41]: Ja, precis. Så är tanken. Det är något vi ska göra som en av förberedelserna, det är att [sonda med metallstavar? 00:40:49] [runt vraket och i vraket? 00:40:53]. Och var är det bäst att gräva och vad finns utanför? [?? 00:40:57].

Talare 6: [00:41:06]: [?? 00:41:06].

Talare 2: [00:41:32]: Ja, du menar här? Eller här?

Talare 6: [00:41:32]: Ja, lite till vänster om.

Talare 2: [00:41:36]: Ja, det är ett sjömärke här också.

Talare 6: [00:41:38]: Ja, men [?? 00:41:39].

Talare 2: [00:41:40]: Vi har sökt här med [?? 00:41:43]. Så vi har inte hittat något där. Vi har hittat ett vrak här, det är vrak 8. Och sedan [Ronnys vrak? 00:41:54], det är samma kille som gav oss uppgifterna om [?? 00:41:55]. Han brukar köra omkring där med en släpkamera. Han har till och med filmat det vraket vid [?? 00:42:02]. Det ser ut som en [?? 00:42:07] som står på sidan.

Talare 6: [00:42:10]: [?? 00:42:11].

Talare 1: [00:42:16]: Var det någon [annan fråga? 00:42:17]? [?? 00:42:19].

Talare 4: [00:42:23]: [?? 00:42:23].

Talare 2: [00:42:49]: [?? 00:42:49].

Talare 1: [00:42:55]: [?? 00:42:55]. Var det några mer frågor? Nej. Och hur ser det ut i chatten där borta? Är det frågor? [?? 00:43:05]. Nej, det verkar inte som att det är några frågor där heller. Men då tänker jag att vi tackar för oss. Så tack för att ni var här och lyssnade till det här superspännande. Och jag hoppas verkligen att vi får tillfälle att höra ännu mer, speciellt om vrak 5. Väldigt spännande, tycker jag också. Och vi har ju väldigt mycket mer spännande som händer här på VRAK under hela våren. Nu har vi ju lyssnat till marinarkeologer här hela februari. Nu går vi in snart i mars och då börjar vi med lite annat. Bland annat så börjar vi faktiskt byggnationen av vår nya utställning, [?? 00:43:47]. Så den får ni absolut inte missa. Den öppnar i april. Innan det så har vi lite visningar och vandringar i mars. Så nästa onsdag kommer vi att få en visning av Sofia som jobbar här på museet som guide. Hon kommer prata om kvinnor till sjöss. Så vi är varmt välkomna att komma tillbaka då. [Tack så mycket? 00:44:13].

[bandningen slutar]