Jim Hansson, Marinarkeolog: [en mindre båt i skärgården susar fram till en plattform i vattnet] När vi ska ligga på plats i ett utsatt läge som det här är, så måste vi ha en ordentlig plattform. [Jim intervjuas i bild] Och det har blåst ganska kraftigt, nästan uppemot stormbyar och då … pråmen har inte rört sig någonting egentligen.
Berättarröst:
[drönarbilder över en mindre pråm, där en båt är ankrad. Människor går ombord]
Hösten 2021 bogserades en flytande forskningsstation ut i Stockholms skärgård. Stationen kunde endast nås med båt och syftet var att undersöka ett mycket ovanligt vrak.
Mikael Fredholm, Marinarkeolog: [Mikael intervjuas i bild, iklädd dykardräkt]
Vi är en halvtimme norr om Dalarö i Stockholms skärgård på en dykplattform ovanför det som vi kallar för Osmundvraket, ett 1500-tals vrak som vi gräver ut.
Berättarröst: [vy ovanifrån, fyra stora linor, fästa i stationen och sedan ner mot botten, syns tydligt genom vattnet]
Forskningsstationen utgörs av en ponton som fästs med stora betongankare i botten. Ombord finns utrustning för en fullskalig arkeologisk undersökning.
[dykare gör sig redo för dyk] Jim Hansson är projektledare och har planerat utgrävningarna.
Jim Hansson, Marinarkeolog: [Jim intervjuas i bild]
Det är extremt sällan vi använder en sån här ponton, vi brukar ha en dykbåt annars. [Mikael jobbar med en stor slang som sprutar vatten] Nu när vi ska gräva på det här stora djupet, det ligger ändå nästan 30 meter ner, så behöver vi stora kompressorer, stora slangar, vi behöver sållbord och allting. [dykare gör sig redo för dyk] Och det får vi liksom inte plats på en bra båt, så därför har vi den här byggbod… så att vi har bra … en arbetsplattform att utgå ifrån.
Berättarröst: [dykare hoppas i vattnet]
Det är ovanligt att gräva på vrak, men Osmundvraket är ett sällsynt vrak. Ombord finns det största fyndet av osmundjärn som någonsin hittats. [bilder från under ytan, vid vraket. Vraket är tillsynes kraftigt skadat, mycket plank ligger huller om buller.] Osmundjärn tillverkades i Sverige och var vanligt från medeltiden fram till 1500-talet. [en övervuxen tunna syns inne bland planken] Många tunnor med järn ligger fullt synliga, men man tror att hela lastutrymmet kan vara fullt med osmundjärn. Under utgrävningen frilägger man två schakt i lastutrymmet för att kunna skapa sig en bild av hur lasten ser ut. [en stor slang suger upp lera från skeppet] Man vill även komma åt skrovets form och konstruktion för att kunna rekonstruera skeppet, med hjälp av en så kallad mammutsug sugs leran upp ur lastutrymmet upp till pontonen.
Mikael Fredholm, Marinarkeolog: [Mikael står på stationen, det sprutar lera upp från en av slangarna]
Jim är nere och gräver på botten på Osmundvraket och nu ser man att det kommer lite svart sediment här i vattnet, så att det sugs upp där. Så han viftar bort lera som sugs upp och kommer här, och nu blir det jäkligt lerigt här. [leran sprutas ut på ett galler som fångar föremål] Och sen småfynd som inte kanske syns när man gräver sållas här, så kan vi ta om hand om dem.
Berättarröst: [Mikael håller i en liten mörk sak, cirka 1 cm stort]
I sållet samlas såna här fynd, ett fiskben. Det kan vara en rest från besättningens proviant eller från torkad fisk som skulle exporteras till kontinenten. [Håkan kollar igenom det som sprutats upp på gallret] Det kommer också upp bitar av trä och rep, och förstås järn.
Håkan Altrock, Marinarkeolog: [Håkan kollar igenom det som ligger på gallret]
Mera osmund. Så det här kommer upp, det är ju järnbitar, rostbitar. Det kan ju vara delar av osmundlasten som kommer upp. [han håller en liten, rostig bit i handen] Ja, det är ju förmodligen bara korrosionsdelar av de liksom … eller småbitar. Det ligger ju hela tunnor här nere, så att det är svår… det är nog svårt att undvika att det kommer upp lite när vi gräver där.
Berättarröst: [En korg med föremål i lyfts upp från vattnet]
På vraket ligger också större föremål. [en stor klump med lerigt rep ligger i en plastlåda] En del av föremålen bärgas som 1,5 meter av en mycket välbevarad ankartross, ett rep tillverkat av hampa [någon håller i en handstor kula med ett hål genom] eller det här rackklotet som användes som kullager för att lättare kunna hissa och hala seglen. [någon håller i ett lerigt tunnlock] Man har även bärgat ett antal löst liggande tunnlock. Föremålen kan hjälpa arkeologerna att förstå skeppet och dess samtid.
Jim Hansson, Marinarkeolog: [Jim intervjuas i bild]
Vi hittade ju faktiskt ett tunnlock igår och ett tunnlock nu som jag tog med mig upp som har bomärken på sig. [ristningar syns på tunnlocket] Har man tunn så går det ju att spåra vem som är ägare till tunnan och det skulle ju un… det skulle ju vara rätt häftigt att kunna liksom få en identitet på någon av vem skulle vara säljare här eller kanske köpare här.
Berättarröst: [ett lock syns i bild, med tydliga inristningar]
Bomärket var sannolikt en personlig signatur. Här är ett tydligt exempel.
Patrik Höglund, Marinarkeolog: [Patrik visar de två lockedelarna, med dess tydliga ristningar] Det här är delar av laggtjänstlock, två stycken olika då. Det här är ett och det här är ett annat. Det som är intressant med de här, det är att det är samma ristning på dem. Tre streck och ett snett streck över, alltså, samma typ av bomärke på de här två som är från två olika tunnor då. Och det är möjligt att det hänger ihop då med järnhanteringen, att det här är något slags godkännandemärke eller kvalitetsmärke eller något sånt där, men det vet vi inte. Vi får se om det kommer sånt här, men det är en riktigt spännande grej.
Berättarröst: [fler bilder från under vattnet, nere vid vraket]
Flera spännande upptäckter återstår. Ännu så vet man inte vilken skeppstyp vraket är. Skeppet ligger nedsänkt i dyn, så det är svårt att se skeppets form. Det kan röra sig om en krejare eller en så kallad holk. I utgrävningarna kommer mer och mer av skeppets form av blottläggas. [en man sitter vid en skärm och skapar en 3D-modell] Schakten fotograferas också kontinuerligt och 3D-modeller skapas, så att man kan följa grävningen, men också backa tillbaka och se hur det såg ut innan.
Jim Hansson, Marinarkeolog: [Jim intervjuas i bild, ute på stationen]
Ja, tanken är att det här är som en steg etta, den här undersökningen vi gör nu för att ta reda på de här frågorna då om skrovformen, lastens sammansättning och se vad det är för typ av last också. [bilder av hur flera person arbetar på stationen, noteringar tas, vatten pumpas] Men samtidigt vill vi också försöka hitta en så orörd tunna med osmundar som möjligt, så att det är en steg tvåa i tanken, att vi ska komma tillbaka, kanske frilägga en sån här tunna och bärga en hel tunna för att kunna göra de här systematiska analyserna som man aldrig har kunnat göra tidigare, så att vi kommer att fortsätta undersökningarna på fartyget och det kommer att bli aktuellt med grävningar igen. Så att man kan hålla på att gräva hur länge som helst i det här vraket egentligen. Det här skulle man kunna hålla på i flera år att gräva på.