I båda skeppen hittades många vapen – särskilt svärd och pilspetsar. Det fanns också sköldar, men inga hjälmar eller stridsyxor. Svärden var viktiga och några var mycket fint dekorerade.
Forskarna tror att striden började med en attack med pilar. Sedan följde en hård närstrid med svärd. Många av skeletten visade skador, som hugg i händer, axlar och huvuden. Det verkar som om fienden överraskade vikingarna.

Gravgåvor till vikingakrigare
Vikingarna trodde att livet fortsatte efter döden. Därför lade man saker i gravarna som de döda kunde behöva i dödsriket. I skeppen i Salme har arkeologerna hittat mängder av sådana gravgåvor – saker som visar hur vikingarna levde, stred och såg på livet efter detta.
Svärd – krigarens viktigaste vapen
I skeppen fanns över 40 svärd. De flesta var eneggade, men det fanns också flera tveeggade svärd – långa och raka, vissa nästan en meter långa. Några svärd var väldigt fina, med handtag dekorerade i guld, brons och ibland ädelstenar. Ett särskilt värdefullt svärd var ett så kallat ringsvärd, där en liten ring vid handtaget symboliserade ett löfte från en kung till en hövding.


En krigares gravgåvor
Ett skelett låg lite avsides i det stora skeppet, så det var lätt att se vilka föremål som hörde till honom. Vid hans sida låg ett svärd, en kam, glaspärlor, ett bågspänne och en brynsten för att vässa vapen. Han hade också med sig ett köttstycke – kanske som mat till dödsriket. Mannen var cirka 30–40 år, 177 cm lång och hade skador efter svärdshugg i armarna.

Pilar – dödliga och farliga
I gravarna hittades över 80 pilspetsar. Vissa hade använts i striden, andra var nedlagda som gravgåvor. En man hade en pilspets kvar i höften. Pilspetsarna var gjorda av järn och låg ibland i samlingar, som om de legat i ett pilkoger.
Ett ovanligt fynd var en treuddig pilspets som kunde tändas och användas som brandpil – perfekt för att skjuta in eld i fiendeskeppens segel!

Kammar – inte bara för utseendet
Arkeologerna hittade flera kammar i skeppen, tillverkade av horn från ren eller älg. De var vackert dekorerade och ungefär 20 cm långa. Vikingarna tyckte det var viktigt att vara prydliga. Kammar användes både till hår och skägg – och för att ta bort löss.
Verktyg på resan
I gravarna fanns också praktiska saker som en liten yxa, en träfil (rasp), sax och brynstenar. De användes för att arbeta med trä, klippa tyg och vässa vapen.
Spel och spelpjäser i gravarna
I båda skeppen i Salme hittade arkeologerna massor av spelpjäser och tärningar. Spelpjäserna var halvrunda och gjorda av olika djurmaterial, som valben, nötkreatur och till och med valrossbete. Tärningarna var tillverkade av horn eller tand från djur.
Vikingarna tyckte om att spela spel. Ett av de mest populära spelen hette hnefatafl och var ett strategispel – ungefär som schack. I Salme hittade man flera kompletta uppsättningar med spelpjäser och speciella kungapjäser. I det större skeppet fanns 251 spelpjäser och flera tärningar. En krigare hade en påse med spelpjäser i knät när han begravdes.
Rovfåglar – jakt och status
I skeppen hittades ben från rovfåglar, som sparvhök, duvhök, pilgrimsfalk och tatarfalk. De flesta hade huggits huvudet av – ett tecken på att de offrats som gravgåvor. Vissa fåglar hade brutna ben som hade läkt, vilket visar att de hade blivit omhändertagna. Det tyder på att de var dresserade jaktfåglar, något som var mycket fint och dyrbart. Att ha en jaktfågel var en statussymbol.
Hundar – trogna följeslagare
I det större skeppet hittades skelett från sex hundar. De var i olika storlekar, och forskare har sett att de inte kom från platsen, utan hade rest med skeppet. Troligen följde de med sina ägare ut på resan – och i döden. Två hundar låg bredvid en krigare, en annan låg i två delar. Hundar användes ofta till jakt och vikingarna verkade ha värderat dem högt.
Efter slaget – begravning i skepp
Vi vet inte vem som vann slaget, men de överlevande vikingarna hann begrava sina fallna vänner. De la kropparna i skeppen och fyllde dem med sand och grus. Vissa vapen hade förstörts innan de lades i graven – kanske för att ingen annan skulle kunna använda dem.
Det mindre skeppet drogs upp 170 meter från vattnet, det större 130 meter. Det är oklart om man reste en gravhög ovanpå skeppen.
Vad trodde vikingarna om livet efter döden?
Vikingarna trodde att livet fortsatte efter döden. Den som dog i strid kunde hamna i Valhall, där de tränade på dagen och festade på kvällen. Andra kunde komma till Frejas boning, Folkvang. De som drunknade i havet togs av havsgudinnan Ran. Men den som dog av sjukdom hamnade i Hel, ett kallt och mörkt rike. Därför ville många dö i strid – det ansågs hedervärt.