Klinkbyggda och kravellbyggda skepp
När plankorna på skeppets sida ligger omlott, lite över varandra i skarvarna, som på vikingaskeppen, kallas det klinkteknik. Fördelen med klinktekniken är att båtarna inte blir så tunga och blir då lättare att segla och ro.
Men den ökande handeln i slutet av 1400-talet mellan kontinenter krävde större fartyg som kunde ta större laster. När antalet master och segel blev fler behövde skeppen vara tyngre för att inte välta. Därför började man bygga i kravellteknik. Plankorna sattes kant i kant mot många grova spant så skeppets utsida blev slät. Spanten på insidan är som skeppets revben. När man sedan började bygga fartyg med flera däck (våningar) med tunga kanoner, var kravelltekniken den bästa och enda som användes.
I dag byggs fortfarande träbåtar med båda teknikerna. Klinktekniken är vanligast bland små båtar.
Källa: Wikipedia, Public Domain
Kravellerna seglade över stora hav
Med kraveller, de nya kravellbyggda skeppen, började de danska unionskungarna kontrollera Östersjön och genomföra sjöröveri på Nordsjön. Dessa större skepp var en förutsättning för de stora geografiska upptäckterna. När Christoffer Columbus seglade över Atlanten 1492 och kom till Västindien seglade han just ett kravellbyggt skepp som påminde om Gribshunden. De nya skeppen kunde segla över stora hav, erövra och kontrollera kolonierna runt jorden och frakta lyxvaror till Europa. Lyxvaror som ofta skapats av slavars arbete gav kolonialmakterna enorma rikedomar. Gribshunden är ett av få kravellbyggda skepp från 1400-talet som det ännu finns någonting kvar av.
