Del 2: Lasten - lyx från hela världen

Eftertraktade varor

Ombord på Vrouw Maria fanns inte bara konst. Marinarkeologerna har hittat glaslinser, kritpipor,  kaffebönor, textilier och färgämnen för att färga textilierna. Från bärgningen finns också uppgifter om blomsterlökar, frön, snus, te, böcker och fina tyger. En del av varorna hade tillverkats i Europa, men mycket kom från andra delar av jordklotet.

Människohandel

Produktionen och handeln med varor från europeiska kolonier och handelsstationer runt om i hela världen växte under andra halvan av 1700-talet. Till den amerikanska kontinenten skeppades varje år tiotusentals slavar från Afrika över Atlanten. De arbetade på socker-, tobaks- och kaffeplantager under omänskliga förhållanden. Slavarnas arbete gav stora vinster till holländska och andra länders handelskompanier som sålde varorna i Europa. 

Även människor, som skulle säljas som slavar, lastades som handelsvaror på skeppen från Afrika. Foto: Plymouth Chapter of the Society for Effecting the Abolition of the Slave Trade, Public domain, via Wikimedia Commons  

Långa pipor för de rika 

När européerna kom till Amerika lärde de sig att röka tobak av urfolksamerikanerna. Bruket av tobak spreds snabbt och på 1700-talet var det vanligt att röka pipa. På skeppet hittade man mängder med långa kritpipor som var tillverkade i Holland. Bland borgare, adelsmän och andra rika blev de långa, ömtåliga kritpiporna mycket populära och hölls hela tiden i ena handen. De var gjorda av bränd lera och gick ofta sönder. Därför behövdes det massor av pipor.  

Korta pipor för arbetare 

Arbetare och bönder hade inte råd med de långa piporna utan rökte korta, billigare pipor eller trasiga, avslagna kritpipor som gick att återanvända. De här korta piporna kunde de hålla fast mellan tänderna, så de kunde arbeta med bägge sina händer. 

Till vänster: Massor av kritpipor ligger utspridda i en del av vraket. Foto: Pavel Demidov.
Till höger: Målningen av holländaren Pieter Clausz från 1636 kallas ”Stilleben med kritpipor”. Målning: Eremitaget Sankt Petersburg.   

Röda tyger färgade av löss 

I lådor på skeppet hittade man rester av fint rött tyg av ull. Tygerna har färgats med hjälp av ett färgämne som kallas karmosin. Det är gjort av torkade, krossade löss som troligen kommer från Mexiko. 

Väst från 1700-talet av karmosinfärgat rött siden med invävd blomsterbård. Bildkälla: Sörmlands museum 

Blå tyger färgade av indigo

Att färga tyg så det får en stark blå färg är svårt. Därför var just blåa tyger och blåa kläder extra dyra och lyxiga. På skeppet hade man lastat 1600 kilo indigofärg. Det är ett blått färgämne som är lätt att färga med och färgen bleknar inte av solen. Den bästa indigo kom från en buske i östra Indien och har fått sitt namn från Indien. Den indigo som fanns i lasten på Vrouw Maria är troligen från Holländska Ostindien, som idag kallas Indonesien.

Jeans färgades med indigo 

Under slutet av 1400-talet tillverkade man i den italienska sjöfartsstaden Genua sjömanskläder av kraftigt ofärgat bomullstyg. 300 år senare tog emigranter från Genua med sig tekniken att tillverka det tyget till USA. De kallade tyget ”jene”. Namnet kommer från Gênes, det franska ordet för staden Genua. 
 

”Jene” blev på engelska ”jean”. Under 1870-talet började man sy byxor av tyget som färgades med indigo. De blå byxorna fick namnet jeans och kallas fortfarande så både på svenska och många andra språk. 

Jeansen har, som så mycket annat en lång historia, ända från medeltiden! Foto till vänster: Wikimedia CC. Foto till höger: Pixabay 

Runda glaslinser

I en låda med fack hittade man glaslinser. Man vet inte vad de skulle användas till. Kanske skulle man ha dem till lampor eller för att skydda miniatyrmålningar i medaljonger, som var populära att bära som halssmycken.

Till vänster: Glaslinser från vraket i en monter i utställningen på Vrak/SMTM. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM. Till höger: Kanske skulle linserna användas för att skydda populära miniatyrmålningar i medaljonger, som det här exemplet från Nationalmuseets samlingar. Källa: Nationalmuseet  

Luktsnus 

Flera lådor med snus fanns i lasten. Under 1700-talet var finmalet luktsnus populärt. Luktsnuset användes mest av adelsmän och rika. De hade snuset i små fina dosor.  

Först lade de lite snus vid tumvecket ovanpå handen och drog sedan in snuset i näsan. Därefter nös man högt och tyckte då att man rensat näsan. Man kallade det för näslavemang och trodde att det var bra för hälsan.  

Snusdosa i guld med ett miniatyrporträtt av Katarina den II och dekorerad med diamanter. Källa: Met Museum

Det dyra kaffet

Kaffe blev mycket populärt under 1700-talet. Katarina den Stora började alltid dagen med att dricka kaffe. Men kaffet var mycket dyrt. I Sverige såldes kaffe till att börja med bara på apoteken. En bonddräng, som inte tjänade särskilt mycket, behövde arbeta ett helt år för att få ihop pengar till ett kilo kaffe.  

Dyra kaffebönor från lasten på skeppet Vrouw Maria. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM 

Kaffebönor bidrog till förlisningen 

Ombord på skeppet fanns tunnor med kaffebönor. När fartyget började läcka så gick tunnor sönder och kaffebönor spred sig i vattnet i lastrummet. Kaffebönorna fastnade i pumparna och gjorde det ännu svårare att pumpa ur vattnet. Det dyrbara kaffet bidrog till att fartyget sjönk och att det mesta av lyxvarorna aldrig nådde sina nya ägare.