Gott om skriftliga källor till Resande Man
Berättelserna om den svåra olyckan när Resande Man förliste i snöstormen finns omnämnda i olika gamla dokument. En del är handskrivna, andra är tryckta. Alla är skriftliga historiska källor.
Porträtt av Andreas Bjugg. Foto: Anneli Karlsson, Vrak - museum of Wrecks/SMTM. Källa: Privat ägo
Ett ögonvittne
Efter olyckan då skeppet Resande Man förliste, skrev Andreas Bjugg, som var Greve Schlippenbachs sekreterare, ner en ögonvittnesberättelse om vad som hade hänt.
Här nedanför kan du läsa ett utdrag ur berättelsen, där Andreas beskriver hur människorna som var ombord, försökte rädda sina liv genom att klättra upp i master, bommar och segel som fortfarande stack upp ovanför vattenytan.
”När skeppet sjönk såg vi huvuden, armar och människor klättra upp i riggen vi hörde fruktansvärda avgrundsskrin, så att vår fruktan och vårt vemod tilltog då vi själva befann oss i världens svåraste nöd och vi kan endast tacka Gud för vår räddning.”
På bilden här nedanför ser du första sidan av den tio sidor långa berättelsen.
En avskrift från 1740 av Andreas Bjugg ögonvittnesskildring av Resande Mans förlisning.
Källa: Uppsala Bibliotek/Carolina Rediviva
Vittnesmål av Andreas Bjugg från Resande Man
Lyssna på Andreas Bjuggs vittnesmål där han beskriver händelseförloppet när Resande Man förliste.
Rapport om bärgade kanoner
Resande Man hade 20 kanoner. En del av dessa och en del annat gods på Resande Man togs upp 1661 med hjälp av dykarklockor. Albrecht von Treileben som ledde bärgning med dykarklocka skrev en rapport. Den finns ännu bevarad. Dykarklocka var en ny uppfinning som några år senare användes när man bärgade skeppet Vasas kanoner.
Att sänkas ned i en dykarklocka var ett farligt och hårt jobb. Syret i klockan räckte till ungefär 15 minuters arbete. Då var dykaren också helt nedkyld. Källa: Vasamuseet
Förlisningen – en europeisk nyhet!
Berättelsen om Resande Mans förlisning trycktes redan under 1600-talet i ”Theatrum Europeum”. Det var en historiekrönika på tyska som spred händelsen runt om i Europa:
”Den 18 samma månad följde herr greven Schlippenbach dennes väg till Dalarö, där han inväntades av Kronans skepp, eller snarare av Döden. Skeppets namn var Resande Man…”
”Theatrum Europeum” en skriftliga källa på tyska som bland annat berättar om Resande Man. Källa: Riksarkivet
Var tog silverservisen vägen?
När kronan vid reduktionen under 1680-talet drog tillbaka egendomar som adelsmän tidigare fått av kungen, påverkades även släkten von Schlippenbach. En tvist om släktens ägodelar uppstod, bland annat saknades en mycket dyrbar silverservis. Ett intyg utfärdades om att silverservisen fanns med på Resande Man i en röd kista och sedan många år låg på Östersjöns botten. Men varken kista eller servis har hittats.
Intyget som visar att silverservisen, som släkten von Schlippenbach ägde, fanns i vraket Resande Man. Källa: Riksarkivet
Greve Schlippenbachs giriga släkting gick på en nit
1984 trodde man att man funnit vraket efter Resande Man. Den tyska baronessan Edith von Schlippenbach krävde då att få sin gamla släktings alla rikedomar som skulle finnas i vraket. Men tji fick hon! Vraket var inte Resande Man. Det var ett annat vrak utan några skatter.
Artikeln "Tysk baronessa kräver skatt från omstritt vrak" skriven av Bosse Schön, Svenska Dagbladet den 28 januari 1984. Källa: Svenska Dagbladet
Finns vraket kvar?
De skriftliga källorna från 1600-talet är svåra att tolka. Det har varit osäkert var Resande Man sjönk. Ett rykte började gå att vraket hade en stor skatt. Berättelserna om fartyget, skeppsbrottet och allt som kan finnas kvar i vraket har levt kvar in i modern tid. Många har letat efter Resande Man och trott att de har hittat skeppet. Men det har varit andra vrak.
Kanske hade vraket på botten slagits sönder och helt försvunnit?
FRÅGOR ATT BESVARA OCH FUNDERA PÅ
- Hur framställer Bjugg sig själv i sin berättelse?
- Kan man alltid lita på allt som sägs i Bjuggs ögonvittnesskildring? Vad tycker du verkar tveksamt? Varför då?
- Tycker du att marinarkeologerna ska lämna tillbaks silverservisen Schlippenbachs släktingar om den hittas, eller ska den ställas ut på museum?
