Del 4: Övergödning

Övergödning orsakas främst av grundämnena fosfor (P) och kväve (N) som finns i våra kroppar och i naturen. 

I Östersjön finns det för mycket fosfor (P) och kväve (N). 

Övergödning leder till onaturligt stor tillväxt av växtplankton och fintrådiga alger vilket i sin tur bidrar till algblomningar. Algblomning är en naturlig händelse men i samband med övergödning kan det leda till syrebrist som till slut dödar bottenlevande djur och växter och förstör deras livsmiljöer. Foto: Hans Kautsky/ Azote Library                              

Fosfor (P) och kväve (N)

Vi behöver fosfor (P) och kväve (N). De är livsnödvändiga för oss människor och för naturen. För ungefär 100 år sedan upptäckte vi att man kan använda dessa grundämnen som gödningsmedel i jordbruket.

Bönder som odlar olika grödor på sina åkrar kunde då få större skördar. Vi som handlar grönsaker i butikerna får på det viset billigare varor. Viljan att få så stora skördar som möjligt gör att vi använder alldeles för mycket kväve och fosfor i jordbruket. Den gödning som inte växterna tar upp rinner ut i havet.

Det kommer även fosfor och kväve från utsläpp av trafik (lastbilar, personbilar, fartyg) och från avlopp och reningsverk. Urin från människor och djur, som kor och grisar, innehåller mycket kväve och fosfor. När fosfor och kväve rinner ut i havet blir det gödningsmedel, särskilt för växtplankton och trådformade alger. Det gör att det blir för mycket växtplankton och alger i Östersjön.  

Algblomning i Karlskrona skärgård. Foto: Kustbevakningen 

Alger

När den ökande mängden växtplankton dör så sjunker de ned till botten på havet. Där ruttnar de och bryts ned av bakterier som förbrukar syret som finns nära havsbotten. Det livsviktiga syret på bottnarna tar då slut. Inga fiskar eller andra djur kan leva där då och bottnarna dör. När bottnarna blir syrefattiga och dör frigörs andra miljögifter lättare i vattnet. 

De svartmarkerade fälten på kartan visar var botten är helt död, i de gråa fälten råder syrebrist. Foto: SMHI 

Östersjöns bottnar

Stora delar av Östersjön har döda bottnar av den här orsaken. Bottnarna är då täckta av mattor av vita svavelbakterier. På kartan är de bottenområden som helt saknar syre svartmarkerade. Där finns därför inget växt- och djurliv. De gråa områden har syrebrist och riskerar att i framtiden bli helt syrefria. 

När syreinnehållet på havsbotten blir lågt kan till sist endast bakterier leva där. På bilden syns en död sjöstjärna och det så kallade döda lagret, som utgörs av vita svavelbakterier. Sjöstjärnor är ovanliga i Östersjön på grund av den låga salthalten. Foto: Peter Bondo Christensen

Fisk och djurlivet i Östersjön

Övergödningen drabbar fisk och djurlivet hårt. Bottenlevande fiskar som torsk och plattfiskar försvinner. Musslor och andra bottenlevande djur som är föda åt exempelvis fisk och fågel dör. Balansen mellan olika arter i havet förstörs. Vi människor drabbas då eftersom det inte finns någon fisk att fånga. Havet ser äckligt ut och luktar illa. Djur och växtliv förändras, en del arter dör ut och försvinner helt.