Ett gemensamt trauma
De allra flesta omkomna kom från Estland och Sverige, men även många från Finland. De nära relationerna mellan de tre länderna gör katastrofen till ett gemensamt känslomässigt trauma. Även om flera decennier gått sedan förlisningen så pågår fortfarande den gemensamma sorgeprocessen.
Havet ger och havet tar
Olyckor till sjöss har alltid förekommit. Människor som lever vid hav vet ”att havet ger och havet tar”. För många är havet därför en naturlig gravplats. Det finns en tradition att upprätta minnesmärken över de som förlorats till havs sedan åtminstone vikingatiden. Ofta består dessa märken av resta stenar på minnesplatser eller kyrkogårdar. Efter M/S Estonia finns det flera officiella minnesplatser och monument runt om i Östersjöområdet.
Minnesmonumentet vid Galärkyrkogården på Djurgården i Stockholm, där namnen på de omkomna finns inristade. Foto: Tage Olsin, CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons
Minnesmonumentet ”Bruten linje” i Tallinn, Estland. Två liggande böjda pelare söker sig mot varandra över den öppna platsen. Foto: temirov1960, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.
Monumentet på den estländska udden Thakuna nina har en klocka som ringer när det blåser lika hårt som vid olyckan till minne av alla barn som omkom på Estonia. Foto: Troy David Johnston/Flickr/CC BY-NC
Beslut om gravfrid
M/S Estonia ligger på cirka 80 meters djup på Östersjöns botten och det är numera dykförbud på platsen. Efter olyckan följde en lång period av diskussioner om fartyget och om de omkomnas kroppar skulle bärgas. Till slut togs beslutet att varken fartyget eller några omkomna skulle bärgas och att gravfrid skall råda vid vraket. Dessa beslut har blivit omdiskuterade och kritiserade.
Nya efterforskningar?
I en filmdokumentär från hösten 2020 påvisades ett stort hål i M/S Estonias skrov vid vattenlinjen, som tidigare inte varit känt. Undersökningar av havsbottnen som gjordes hösten 2021 visade att det finns uppstickande berg på botten där fartyget sjönk som kan ha orsakat dessa skador. Det är osäkert om framtida efterforskningar någonsin helt kan klarlägga vad som hände natten den 28 september 1994.
Frågor att besvara eller fundera på
-Minnesplatser och monument har skapats för att hedra och inte glömma bort de som omkommit vid katastrofer, krig och olyckor.
-Om du skulle gå till en sådan minnesplats hur skulle du då vilja att den var utformad?
-Vad kan en minnesplats eller ett monument ha för värde för en person som inte själv sörjer anhöriga som hedras av monumentet?
-Kan du ge exempel på andra minnesplatser för att hedra och minnas offer från olika tider?
-På vilket sätt kan minnesplatser ha en historisk/politisk betydelse?
-Fattade myndigheterna rätt beslut när varken fartyget eller kropparna bärgades?
Gör en lista på argument för och emot!
