Del 2: Förlisningen

Förlisningen den 28 september 1994  

Kl. 19.15 (estnisk tid)

M/S Estonia lämnar Tallinn och avgår mot Stockholm. Det blåser kraftigt. Vinden ökar under kvällen till kuling på 18-20 m/s med stormvindar i byarna. Vågorna blir fyra till fem meter höga. 

Kl. 01.00  

Runt midnatt träffas skeppsbogen, fartygets främre del, av en kraftig våg.

Kl. 01.15  

Hela bogvisiret och rampen slits loss med ett väldigt oväsen. Vatten forsar in på bildäcket. Fartyget får snabbt en kraftig slagsida.

Kl. 01.20  

Motorerna slutar fungera. Ett allmänt utrymningslarm ropas ut i högtalarna.

Kl. 01.22 

M/S Estonia sänder ut det första nödanropet.

Kl. 01.29 

Den sista radiokontakten med andra färjor i närheten bryts.

Kl. 01.35 

Slagsidan har ökat, fartyget ligger nästan på sidan i vågorna.

Kl. 01.50  

M/S Estonia sjunker med aktern före.  

När M/S Estonia träffades av den kraftiga vågen for Mikael Öuns väckarklocka, som var ställd efter svensk tid, i golvet. Batterierna åkte ur och klockan stannade på några minuter över midnatt. En timme senare hade M/S Estonia försvunnit i havet. Mikael Öun var en av de som överlevde. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM 

Räddningsarbetet

Flera passagerarfärjor, som befann sig i närheten, kom till undsättning vid olycksplatsen. På grund av vinden och den höga sjön kunde fartygen inte sjösätta några livbåtar, utan enbart ett antal livräddningsflottar. De allra flesta överlevande bärgades ur vattnet, från livbåtar och livflottar med hjälp av helikoptrarnas ytbärgare. Inte bara helikoptrar från Sverige och Finland deltog utan även från Estland och Danmark.

Ytbärgare hissas ner från helikoptern till en livräddningsflotte. Foto: Kustbevakningen/TT Nyhetsbyrån

En ytbärgare undersöker om det finns överlevande i en av räddningsflottarna som sjösattes när M/S Estonia förliste. Foto: Kustbevakningen/TT Nyhetsbyrån 

Nedkylningen var en bidragande dödsorsak 

I slutet av september börjar vattnet i Östersjön bli kallt. Även med flytvästar var det svårt att klara sig. När kroppen blir nedkyld minskar musklernas rörelseförmåga och därmed möjligheten att till exempel klättra upp på en livflotte. Även medvetandet påverkas. När en person som ligger i vatten till slut mister medvetandet är det svårt att hålla luftvägarna fria. Då är det många som tappar förmågan att hålla huvudet över vattenytan och drunknar. Om de som var på fartyget hade druckit alkohol eller inte verkar inte ha spelat någon större roll för om de överlevde katastrofen. Däremot var de flesta av de som omkom mycket dåligt och tunt klädda, vilket bidrog till att deras kroppar snabbt kyldes ner. 

Tre av fartygets olika namn finns på flytvästen. Viking Sally på ena sidan, Wasa King och Estonia på den andra. Livvästarna var gamla och upplevdes som omoderna med för korta band. Många förlorade sina flytvästar i vattnet. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM 

Den största katastrofen på Östersjön i fredstid

Det fanns inga fullständiga passagerarlistor från olycksnatten. Mellan 1000 och 1070 personer fanns ombord. 137 av dessa överlevde. Även om siffrorna inte är helt säkra visar de att betydligt fler av männen än av kvinnorna klarade sig. Ingen kvinna över 65 år överlevde och endast 3 % av de överlevande männen var över 65 år.

Varför sjönk Estonia? 

Estland, Sverige och Finland upprättade en gemensam haverikommission som utredde olyckan. 

De kom fram till att M/S Estonia sjönk på grund av att fartyget höll för hög fart i den höga sjön och att bogvisirets konstruktion och låsmekanism inte höll för vågorna. När både bogvisiret och lastrampen slitits bort fylldes bildäcket med vatten och fartyget sjönk. En lägre fart och en annan konstruktion av fartyget hade troligen gjort att katastrofen inte hade hänt. 

Bogvisiret 

M/S Estonias bogvisir återfanns ungefär en kilometer från vraket. Det bärgades tillsammans med delar av låsmekanismen. Det är den enda del av M/S Estonia som har tagits upp och var viktig för haverikommissionens utredning av olyckan. Att konstruktionen och låsmekanismen var i dåligt skick skulle alltså tillsammans med den höga sjön kunna förklara varför bogvisiret slets loss av vågorna och orsakade olyckan. Idag ingår bogvisiret i Sjöhistoriska museets samlingar. 

Det bärgade bogvisiret från M/S Estonia. Foto: Anneli Karlsson, Vrak/SMTM