Textversion: Det marinarkeologiska arbetet

[En hamn med ett antal båtar visas. Två personer med Vrak-jackor befinner sig i anslutning till en båt och vi får se deras utrustning: kamera, dykmask och syrgastuber] Vrak vore ingenting utan de som jobbar ute i fält. [Kameran sveper fram över en vattenyta och vi får se en båt i rörelse] Vraks marinarkeologer tar sig ner under ytan- -där de kartlägger och studerar lämningarna. [Mannen som står i båtens för presenterar sig] Jag heter Jim Hansson, och är marinarkeolog på Vraks Museum of Wrecks. [Mannen som kör båten presenterar sig] Jag heter Patrik Höglund. Jag är också marinarkeolog på vrak. [Båten färdas fram till ett gult sjömärke och Jim berättar] Vi befinner oss ovanför vrakplatsen från ett fartyg som kallas för Dalarövraket- -men som förmodligen identifierats som Bodekull.

[Båten visas högt uppifrån, där vraket är markerat med vitt] Ett mindre örlogsfartyg som ska ha sjunkit i närområdet 1678. Masterna står upp och det är ett fantastiskt välbevarat vrak. Det är fullt med prylar och kanoner och allt möjligt. [Jim och Patrik står ombord på båten och Patrik berättar] Överlag är Östersjöns vrak välbevarade. Bara av det skälet är de intressanta som dykmål. Man pratar om ett fruset ögonblick i tiden när man kommer ner. Det här är verkligen ett sådant praktexempel på det. [Förberedelser pågår på båten inför ett dyk där Jim och Patrik är tillsammans med marinarkeologen Håkan] Vi är här för att göra en besiktning där vi kollar upp om det har hänt något. Antingen naturlig nedbrytning eller att kanske några har varit här olovandes och dykt och plockat föremål. Sådant händer ju tyvärr. Vi har flera exempel på det på andra vrak.

[Patrik står i båten och pratar i en mikrofon] Håkan? Var är du nu någonstans? [Undervattensbilder där man får se ett träskrov. Jim berättar vidare och håller upp en mobiltelefon där man kan se en modell av ett fartyg] Främst så dokumenterar vi i form av foto och film- -och då är det 3D-modeller och videofilm. Det här är alltså vraket av Bodekull som är sammansatt till en 3D-modell. 3D-modellen är uppbyggd av nästan 12 000 högupplösta bilder- -som jag har fotat med en Nikon-kamera. [Undervattensbilder där man får se en dykare simma intill vraket med en kamera] Vi har simmat runt i en veckas tid och fotat. [Tillbaka uppe på båten där vi får se dykarnas förberedelser med utrustningen efter och före dyk] Det fantastiska med kameran är att den tolkar ju inte. De här bilderna, exakt så här ser det ut. Det är den här miljön på botten som man gärna vill återskapa och kunna visa. Vi tycker att det här är ett av de bästa sätten just nu- -för att kunna visa de som inte kan komma ner på botten, de som inte kan dyka- -men ändå få tillgängliggöra det här på det här häftiga sättet- -för det är så häftigt att komma ner på det här vraket. [En dykare kastar sig bakåt i vattnet och vi får följa med i djupet och se hur dykaren dokumenterar det han ser och lyser med en lampa] [Vi är tillbaka uppe i båten igen och Patrik berättar] Det här var ett bra dyk, ett normalt besiktningsdyk på Dalarövraket. Vi hade en normal sikt. Vi gjorde det vi skulle göra. Ibland kan det strula ganska mycket och man inte hinner med det man skulle. [Jim fortsätter] De sista åren har vi varit på vrak där man kommer ner och ser att det har hänt saker. Då blir man ju förbannad. Det är skönt att komma upp och känna att här har ingen varit. Det står som det var sist. Det är skönt. [Undervattensbilder med de båda dykarna – vi får se hur de lyser med en ficklampa över skrovet, tar mått och sågar loss en bit trä] Ibland kan det krävas flera dyk på ett vrak. Oftast är det så. Det tar en stund även för oss som är så kallade proffs på det här- -att förstå en plats. Innan man drar några slutsatser så krävs det att man dokumenterar vrak- -med foto, video, tar mått. Du behöver få en överblicksbild över vrakplatsen. [Jim fortsätter att berätta uppe på båten] Sen måste man få dateringar oftast. Man får såga och skicka till ett laboratorium. Sen när de kommer tillbaka, provsvaren på dateringarna, så får man pussla ihop allt. [Fler undervattensbilder] Det är först då man kan säga någonting på riktigt. [Patrik fortsätter att berätta uppe på båten] Det är ett stort åtagande.

Varje grej man plockar upp- -måste man ha en bra plan och en bra anledning för att plocka upp. [Jim kompletterar] Det är väl det som det här museet kan peka på litegrann- -att det är när föremålen är på plats, det är där mystiken finns. Det är ju där det är som ballast. Det är det man vill försöka komma åt- -och återskapa det unika i att simma ner i 1600-talsvrak som är helt orört. Är grejerna borta så är det svårare att få den känslan.