I vraket finns mängder av föremål
Vid vraket har marinarkeologerna hittat en mängd föremål. Arkeologerna har också försiktigt grävt sig ner bit för bit i vraket. De har hittat ännu fler föremål som ligger över varandra. Dykarna har också sett spår av att man tidigt bärgat både master, segel, rep, kanoner och säkert även dyrbara föremål från skeppet. Gribshunden sjönk nämligen på grunt vatten och masterna stack upp över vattenytan. Därför var det lätt att bärga föremål från skeppet.
Marinarkeolog har grävt fram delar av tunnor och ved från vraket. Foto: Brett Seymour, Lunds Universitet.
Kanonerna, som var av järn, har rostat bort, men man har hittat ställningar till kanoner av trä, så kallade lavetter. Andra fynd är armborstpilar, kärl, knappar, bitar av glas, läder, metall och trasiga tallrikar både av tenn och av trä, många silvermynt och ett dryckeskärl med kungens krona inbränt. Man tror att skeppet hade runt 150 sjömän och soldater ombord. Ingen vet hur många som omkom när skeppet sjönk.
På Blekinge Museum visar man lavetter, de trästockar där de bortrostade kanonerna legat. Foto: Brett Seymour
Här är ett stop, ett dryckeskärl av trä med kungens krona inbränt i nederkanten.
Se hela 3D-modellen av kannan (extern länk).
Källa: Paola Derudas, Lunds universitet.
Många tunnor
Idag har vi kartonger av papp, samt säckar, väskor och stora kassar av plast. På medeltiden hade man tunnor av trä i stället både för torra och våta varor. I skeppet har man hittat många olika storlekar på tunnor. En del av dem är har en bränd insida som var vanligt i vin- och öltunnor. Ölet var viktigt och användes som ett livsmedel som gav energi. Ölet i tunnor höll sig bättre än vatten som lätt blev dåligt. På örlogsskeppen var det vanligt att dricka 3-4 liter öl om dagen. Skeppsölet var alkoholsvagt, så besättning blev inte berusad.
En del tunnlock har bomärken som ofta visade vem som ägde tunnan och dess innehåll.
Foto: Blekinge Museum
Kungen Hans sons ringbrynja?
Ett spännande fynd är rester av en ringbrynja, en skyddsrustning av tusentals små järnringar. Det som finns kvar och som inte rostat sönder av ringbrynjan är den nedersta delen av en ärm. De ringarna skulle vara vackrare och var därför gjorda av mässing. Ringbrynjan måste ha varit ovanligt fin och verkar vara liten, kanske gjord för en ung person. Vi vet inte om kung Hans kan ha haft sin familj med till Kalmar. Men det är inte orimligt att ringbrynjan kan ha tillhört hans äldsta son kronprinsen Kristian. Han var då tretton år gammal och kan ha varit med för att lära sig hur man förhandlade som kung. Vi vet inte om han deltog, men vad vi vet är att Kristian blev kung över Kalmarunionen efter sin far 1513. Efter Stockholms blodbad 1520 kom han att i Sverige kallas för Kristian Tyrann.
Ringbrynjans kedjor av mässing från Gribshunden. Foto: Max Jahrehorn/Blekinge Museum.
Till vänster: Ringbrynjans kedjor av mässing från Gribshunden. Foto: Max Jahrehorn/Blekinge Museum. Till höger: En typisk ringbrynja från 1400-talet där de nedersta kedjorna är av mässing. Foto: Metropolitan Museum of Art
FRÅGOR ATT BESVARA OCH FUNDERA PÅ
- Ett skepp som Gribshunden kunde föra med sig mycket död och förstörelse. Dåtidens människor var troligen väldigt rädda för ett skepp med kanoner, soldater med skjutvapen, svärd och armborst. Kan du komma på något vapen eller annat som idag skapar motsvarande rädsla?
- Vad tycker du att man kan lita mest på för typ av källor när man vill förstå vad som hänt förr – skriftliga källor eller arkeologiska fynd som brukar kallas materiella eller konkreta källor?
