Det dröjde nästan 500 år innan dykare trodde sig ha hittat Gribshunden. 2014 började marinarkeologer undersöka vraket. Platsen, åldersprov på skeppsvirket, skeppets typ och storlek och alla fynden i skeppet, inte minst galjonsfiguren, gör att man idag tillsammans med hjälp av skriftliga källor med säkerhet kan säga att det är Gribshunden.
Kung Hans köpte Gribshunden år 1487, kanske från ett skeppsvarv i Nederländerna. Man kan se på skeppsvirkets årsringar att skeppet är byggt av virke som fälldes i norra Frankrike under åren 1482 och 1483.
Här undersöker marinarkeologerna vraket av Gribshunden. Byggnadsställningen markerar det område som grävs ut. Dykarna kan hålla sig i ställningen utan att riskera att komma åt och skada vraket, som är mycket mjukt och känsligt. För att inte uppvirvlande slam ska hindra sikten i vattnet använder de en slamsug. Foto: Brett Seymour, Lunds universitet
Stridsplattformar
Gribshunden såg nog lite knubbig ut med två höga plattformar, nästan som balkonger, en i fören och en i aktern. Plattformarna kallas kastell. I strid seglade skeppen nära varandra och då använde man de höga kastellen för att strida mot fiendeskeppet med armborst och gevär. Mot slutet av striden hoppade man över till fiendeskeppet och slogs man mot man med yxor, klubbor och andra vapen.
Teckningen är gjord runt 1470 och påminner om skeppet Gribshunden. Källa: Sleeswik 1989
Gribshunden var ett modernt fartyg på sin tid
Skeppet var cirka 34 meter långt och 9 meter brett. På sin tid var detta ett stort fartyg. Under slutet av 1400-talet blev det viktigare för mäktigare länder att kunna slåss även på haven. Tidigare använde man ofta handelsskepp i sjöstrider som utrustades med vapen och soldater, men nu började man bygga speciella krigsskepp. De kom att kallas för örlogsfartyg. Soldater ombord hade inte bara yxor, armborst och pikar utan just på de största skeppen förekom också nyheter som handbössor och kanoner framför allt på kungens skepp. Kanonerna, som i början var små kunde avlossas från relingen, kastellen och ibland även från märsarna, alltså plattformarna uppe i masterna.
Man började bygga tyngre och kraftigare skepp med släta utsidor i en ny teknik som kallas kravell. De nya skeppen hade ofta tre master med fyrkantiga segel på de främsta två masterna och ett trekantigt på den bakre masten och blev lättare att segla.
Gribshunden 3D-modell
Filmen visar skeppsvraket Gribshunden i 3D som ligger på botten av Östersjön. Efter 500 år på havets botten har många av skeppets delar fallit sönder och ligger spridda över vrakplatsen. Genom att skapa en 3D-modell av vraket, får man en bra helhetsbild av hur det ser ut på vrakplatsen.
