Transkribering Rundvandring på Vrak

[Odd Johansen, museichef, tar emot i museets entré:] Välkomna till VRAK – Museum of Wrecks. Det här ett museum som visar hela det marinarkeologiska kulturarvet på Östersjöns botten. Och man kan faktiskt sträcka det ännu längre och säga att det här är ett museum för kulturarvet under vattnet i en vidare mening och det har inte Sverige haft tidigare, så det här är det första museet, som är helt tillägnat kulturarvet under vattnet. [Kameran zoomar in på byggnaden uppifrån. Vi får se en byggnad som ligger intill en småbåtshamn, inbäddad i grönska] Vi befinner oss i en byggnad, som ligger på det som tidigare var galärvarvsområdet i Stockholm på Djurgården och den här byggnaden, den uppfördes på 40-talet för flottans mindre båtar, för att förvara och reparera och så där. Byggnaden ligger precis intill Östersjön och hade ni kunnat se det jag ser nu, så hade ni sett ut över Östersjön. [Tillbaka till Odd] Så det är ingen tillfällighet att vi befinner oss just här. Det här är en väldigt spännande byggnad. Den ritades av Paul Hedqvist, en ganska känd svensk arkitekt under sin levnad. Väldigt produktiv och väldigt betydelsefull för funktionalismens införande i den svenska bostadsarkitekturen framför allt. Vi har så klart byggt om den här byggnaden för att göra om den till ett modernt museum. Vi har gjort det på ett varsamt sätt. Utsidan är i princip orörd, men även här inne har vi valt att vara väldigt varsamma, så vi har behållit så mycket vi har kunnat av det ursprungliga, men samtidigt lagt till nya element, nya material, som ska passa ihop med det gamla och vi hoppas att det här är ett museum, som kommer leva ytterligare 80 år minst. [Gavelbild på byggnaden med texten Kulturhuset Parkteatern och Vrak] Den här byggnaden var 80 år när vi invigde det nya museet. [Tillbaka till Odd] Vrak är ett nytt museum på ett nytt sätt, brukar vi säga. Dels så arbetar vi på ett nytt sätt med kulturarvet, ett mer hållbart sätt än man gjort tidigare, men vi arbetar också med en hel region och inte bara med det svenska området. I det här museet försöker vi att göra så lite ingrepp som möjligt i de lämningar vi visar. Vi har försökt att inte bärga någonting, inte gräva ut och så, som man gjorde mycket förr i tiden, utan vi försöker att dokumentera digitalt nere på botten och sen istället lyfta dokumentation till olika tillämpningar i de olika utställningar som vi har. Det samma gäller med föremålen i museet. De kommer inte från en föremålssamling som är vår egen, utan vi har lånat in föremål från andra föremålssamlingar runt om Östersjön och det har varit väldigt bra, för det har varit ett sätt att aktivera föremål, som annars inte hade varit lika uppmärksammade. Och det har också lett till att vi har fått ett fint samarbete med de institutioner som har lånat ut de här föremålen till oss. I det här museet har vi fem utställningar och vi ska visa er runt nu. Vi kommer att följa det manus, som vi arbetat med för utställningarna ända sen vi påbörjade arbetet och vi kommer börja med ett utställningsrum som heter "Minnenas hav". Jag ska strax lämna över till Ellen, som ska visa er runt där inne.

[Kameran fortsätter in till nästa rum där Ellen Ingers, museivärd, tar emot] Hej och välkomna in hit till "Minnenas hav" som är den första utställningsdelen här i museet. [Hon pekar runt mot de mörka väggarna och visar upp mot taket där man ser två projektorer] Här inne har vi en filmduk, som sträcker sig runt hela rummet och även upp i taket och tanken är att här inne får man höra hur Östersjön berättar sin historia och allt som har hänt på havet. [Vi ser en filmduk med ett skepp på ett stormigt hav, följt av undervattensbilder som visas på väggar och tak] Filmen börjar med att man är på stenåldern och sen rör man sig då framåt i tiden till nutid i stort sett. [Vi får se olika föremål, bl.a. något som ser ut som krus, burkar, en tom Estrella-påse och keramikskålar] Och bakom den här filmduken finns det också en hel del olika föremål och de här föremålen har också plockats ut, för att visa lite olika tider runt omkring på havet. Det kommer ifrån Sjöhistoriska museets samlingar. Men nu tar vi och går vidare till nästa utställning, där Marco Alí kommer ta vid.

[Kameran fortsätter in till nästa rum där Marco Alí, intendent, tar emot] Hej och välkomna till havets botten. [Han står i rum med grönaktigt ljus, med uppskjutande vrakdelar bakom] Nu befinner vi oss i Stockholms skärgård utanför Landsort på 15 meters djup. Det här vraket är vraket efter "Resande man", som var ett litet örlogsfartyg. [Vi får se en bild över vrakets olika delar] Tänk er "Vasa" i miniatyr. "Vasa" har 64 kanoner och "Resande man" hade ungefär 20 stycken. [Tillbaka till Marco] Här kan ni se spanten av "Resande man", som ligger där. [Kameran glider förbi de uppskjutande vrakdelarna] Vad hände? Hur kommer det sig att det förliste? Det var december 1660. [Tillbaka till Marco] "Resande man" var på väg med en delegation till Polen och när det kom utanför Landsort, så var det en häftig storm, som gjorde så att besättningen bestämde att man skulle komma tillbaka inomskärs. De ankrade, men under natten hade ett av ankarna slitits loss och då började man dragga. Då beslutade man att kapa det andra ankaret och helt plötsligt hamnade man på ett skär. Det var så "Resande man" hamnade under vattnet. Som ni ser nu, här står jag på en matta och det är en utprintad version av vraket i skala 1:1. Här finns de här montrarna, som ligger ovanför föremålen, som vi visar. Inne finns det 3D-modeller, ett punktmoln av 3D-modeller tillsammans med en inzoomningsfilm av föremålen. [Tillbaka till Marco] På så sätt har vi gjort möjligt att ta upp föremålen och dess historia till ytan, men ändå låta dem vara där de trivs bäst, alltså under vattnet. [Närbild av en gammal målning med porträtt av en man med vitt lockigt hår och krås] [Marco står intill porträttet och visar på det] Det finns endast tre fysiska föremål här i utställningarna: Det är tavlan av en av passagerarna Andreas Bjugg. [Han går vidare till en annan, större målning] En målning av hur förlisningen har gått till, som Andreas Bjugg lät måla och ett kopparmynt, som finns längre in i utställningen. [Han pekar mot ett kvadratiskt kopparmynt som står uppställt på en rund platta] Det här plåtmyntet bärgades 2012, men i december 2020 skyddsbärgades flera mynt, både plåtmynt, fyrkantiga, men även runda och det gjorde vi för att skydda dem mot plundrare. Men nu kan vi gå till trapphuset.

[Kameran fortsätter till trapphuset där Odd tar emot] Ja, nu är vi tillbaka här i entrén till museet och nu ska vi strax påbörja uppstigningen och det gör vi i trapphuset här. [Han pekar upp mot trappan] Detta är alldeles nybyggt och formgivet just för museet. Vi lämnar nu undervattensperspektivet, som man har i utställningarna på nedervåningen, för att ta oss upp mot ett perspektiv, där vi betraktar arkeologin och kulturarvet från ytan lite mer. Och för att understryka det har vi byggt den här trappan, som vi är väldigt glada över. [Han börjar gå uppför trappan] Den ska ge en känsla av att man lämnar den där hala sandbottnen, det fina ljuset och den klara sikten ute vid "Resande man" och så sakta simma mot Östersjöns yta. [Ljuset lyser in genom takfönstret samtidigt som han fortsätter uppför trappan. Odd kommer sedan gående mot kameran i ett stort rum] Ja, nu är vi uppe på översta våningen i museet och här har vi tre utställningar. Inne till vänster om mig har vi "Det delade havet" och sen går man in till nånting som vi kallar för "Uppdraget" och därefter så avslutar vi med ”Epilogen”. Det här rummet, som vi står i, det är också en del av upplevelsen i museet och jag tycker vi har fått till det väldigt fint här. Man ser det fantastiska trapphuset bakom mig och sen har man ju en enastående utsikt över Östersjön här. [Han blickar ut över båtarna i hamnen utanför] Och nu ska Ellen få berätta om utställningen "Det delade havet".

[Kameran fortsätter till nästa rum där Ellen tar emot:] Så, du har vi kommit in till utställningen som vi kallar för "Det delade havet" och i den här delen har vi en lång utställning, som går längs med husväggen nedåt och här har vi delat upp det i lite olika rum. Och i de här rummen gör man dels en tidsresa. Man börjar här i stenåldern och så rör man sig framåt i tiden, men man gör också nedslag i olika länder, som ligger längs med Östersjön. Och den här delen som vi står inne i nu, den handlar om en stenåldersboplats i Tybrind Vig, som då var ovanför vattenytan, men sen under århundradena, så hamnade det här under vattenytan på grund av de olika rörelserna med landhöjning och havshöjning och allt som hände, fram och tillbaka. Så idag är den här platsen på några meters djup. [På en skärm visas en film med två personer som paddlar fram genom vassen] Den här stenåldersboplatsen, där har man hittat en hel del olika föremål på, till exempel väldigt mycket som är tillverkat av trä. [Kameran zoomar in på en monter med avlånga, spetsiga föremål och några mindre skålar med små föremål. Därefter får vi se ben från mård i annan monter] [Tillbaka till Ellen] Och nånting som man har hittat en hel del av, det är stockbåtar i trä och till de här stockbåtarna fanns det också en hel del olika paddlar och några utav de här paddlarna har det varit väldigt spännande mönster på. Här inne kan man faktiskt se en utav mina favoritdelar här på museet och [Ellen pekar mot en vägg längre bort] den har vi längre ner här i utställningen. [Ellen står intill väggen och visar själv medan hon beskriver hur man gör] I den här delen kan man måla på mönster på en kopia av en sån här paddel. Så då tar man penseln här på väggen, sen väljer man ett mönster och så tar man och målar på det på paddeln, helt enkelt. Men vi ska ta och röra oss vidare och gå in till nästa del. Välkomna vidare. [Ellen går vidare till nästa rum]

Nästa del i utställningen, då har vi tagit ett väldigt stort kliv framåt i tiden, för där inne i Tybrind Vig, så var vi nånstans för 7 000 år sen och då i Danmark. Och hit in har vi istället tagit ett kliv till mitten av 1300-talet och till Tyskland. Och här inne handlar det om ett skeppsvrak, som vi kallar för "Darssvraket". Det är då efter var det här skeppet hittades någonstans. Och det här skeppet visade sig vara ett handelsskepp, som då har sjunkit nånstans runt mitten av 1300-talet. Vi vet inte riktigt varför skeppet har sjunkit, men vraket kan berätta en hel del om det här skeppet. [Kameran zoomar in på en kanna som står i en monter] Det är ett handelsskepp, som har förmodligen handlat någonstans uppe med Island. [Kameran fortsätter till en annan monter med något som ser ut som avlånga träbitar] [Tillbaka till Ellen som pekar mot ett antal montrar] Här borta till exempel kan man se lite grann av det som fanns i lastutrymmet på det här skeppet och det var bland annat svavel, som kom från Island. Men sen fanns det också renhorn och även fiskben, som kommer ifrån fiskar, som har funnits ute i Nordsjön. [Tillbaka till Ellen] Men vi tar och lämnar nu 1300-talet och kliver in i nästa rum.

[Ellen går vidare till nästa rum] Här inne befinner vi oss istället vid ett skeppsvrak, som är efter skeppet "Solen", ett svenskt krigsskepp som sjönk utanför Gdansk i Polen år 1627. Det här skeppet, det låg i en blockad utanför Gdansk och det gjorde man i flera månader, men efter ett tag, började det bli lite ohållbart att ligga i den här blockaden. Det var väldigt mycket sjukdomar som florerade bland dem som befann sig ombord och när sommaren började övergå till vinter beslöt man sig för att man skulle börja bryta upp den här blockaden. Och när det här skedde, såg de instängda polska skeppen att nu hade man sin chans att slå tillbaka. Och i sjöstriden som blev då, exploderade "Solen" till slut och sjönk ner till havsbotten. Här inne har vi också lite inlånade föremål, till exempel ser man här ett stormstycke, som kommer ifrån vraket. [Kameran zoomar in på ett avlångt svart metallföremål] Men vi tar och rör oss vidare igen och går in till nästa rum.

[Ellen går vidare till nästa rum] Här kliver vi istället in till 1700-talet, till vraket efter "Vrouw Maria", som sjönk utanför finska kusten under slutet av 1700-talet. Det här skeppet var ett handelsskepp, som var fullastat med verkligen den ultimata lyxen på 1700-talet. Det var fullt utav fröer och värdefulla tyger och kritpipor och kaffebönor. [Kameran zoomar in på en glasbehållare med kaffebönor och en skärm där små fröer (?) virvlar förbi] Men sen så fanns det också en hel del tavlor ombord och de här tavlorna var beställda av Katarina den stora, som ni ser här borta. [Ellen pekar mot ett porträtt] Hon beställde de här tavlorna till Eremitaget, som hon hade börjat bygga upp. Men som så många andra skepp råkade "Vrouw Maria" ut för en vinterstorm, som ledde till att skeppet gick på grund. Men det sjönk inte på en gång, utan man lyckades bärga en del föremål innan det försvann ner i djupet och en av de här tavlorna har man faktiskt lyckats spåra fram idag-och den kan man se avbildad på väggen här bakom. [Ellen pekar mot en bild på en annan vägg] Den här tavlan finns idag på ett museum i Amsterdam och visar upp en vardagsscen från staden.

[Ellen fortsätter till nästa rum] Så här inne är vi i det näst sista rummet i den här utställningen och här inne handlar det om ubåten U-479, som sjönk utanför Estlands kust under andra världskriget. [I bakgrunden visas en film med undervattensbilder] Här bakom kan vi se lite filmat från hur det ser ut nere vid det här vraket.

[Ellen befinner sig i ett nytt rum] Här inne är vi i det sista rummet i den här utställningen och det här rummet handlar om ”Estonia”. Och här berättar vi om hur själva förlisningen gick till och vi har också en del föremål, till exempel har vi här en del utav bogvisiret på plats. [Närbild på Mayday-meddelandet, en väckarklocka i en monter och en mindre del av bogvisiret] Men det stora hela bogvisiret, det får inte plats i byggnaden, så det ligger istället ute på Muskö i en lagerlokal. Men en liten del har vi här. [Ellen pekar på metalldelen i en monter. Intill kan man se ett foto på hela bogvisiret] Och nått mer vi har här inne, det är också att vi har lite olika personer som var med på skeppet, som får berätta lite grann om sina upplevelser. [Porträtt av tre personer visas] Men vi ska ta och röra oss vidare nu in till den näst sista utställningen, som finns här inne.

[Kameran fortsätter in till nästa rum där Marco är i full gång med att använda en VR-kamera] Så, nu har jag precis dykt på ett vrak. [Han lägger ifrån sig kameran] Det här är ett spel, där man får testa själv att vara marinarkeolog, som vi har här på museet. [Han berättar vidare i ett rum med montrar och skärmar där film visas] Då är den uppdelad i tre olika faser: Man får dyka ner, sen får man analysera det man har hittat och sen försöka hitta mer historia kring det vraket man har dykt på. Den här utställningen här kallas för "Uppdraget" och det handlar om hur marinarkeologi funkar med svenskt perspektiv. Den är uppdelad i tre mindre utställningsdelar där den första delen är under vattnet. Förberedelser ... vad gör vi när vi kommer under vattnet? Hur hittar vi vraken? Hur dokumenterar vi vraken och vilka prover tar vi? [Han går vidare till nästa del där vi ser ett avlångt bord med datorskärmar och väggmontrar med olika föremål] Sen kan vi fortsätta till den andra delen av utställningen, som kallas för "Marinarkeologiska verkstaden" och här pratar vi om vad gör vi med allt material när vi kommer tillbaka till kontoret? Vad är det vi skickar till analys? Till exempel de här dendrokronologiska proverna skickas till experterna, man tar hand om föremålen, som man har tagit upp, om man har tagit upp föremål, och sammanställer ritningar och 3D-modeller. [Han går fram till bordet med datorskärmarna] Och här får man testa själv och analysera det som man har hittat i dyket tidigare. Men som ni ser här finns det väldigt mycket föremål, men även mycket digitalt. [Han pekar på en skärm på väggen] Här man kan till exempel snurra på 3D-modeller, men även titta på vanliga föremål, som på ett konventionellt museum. [Han går vidare till den sista delen, där vi bl.a. kan se arkivskåp i bakgrunden] Den sista delen av utställningen, den handlar om arkiven och arkivstudier. I vanliga fall innan vi åker ut till något uppdrag, så tittar vi på historiska kartor, “Fornsök”, för att försöka bygga upp en uppfattning om vad vi kan hitta i det området vi kommer att undersöka. Sen finns det också en del arkivforskning även efter man har dykt och gjort allt, för att försöka få mer historia kring det vi har hittat, helt enkelt. [Kameran zoomar in på en runsten och fortsätter till digitala skärmar] [Tillbaka till Marco som visar på arkivskåpen] Och här är det också en liten blandning av fysiska föremål med mycket digitalt och det här blå skåpet, som ni ser här det är sista delen av spelet, där man själv får försöka hitta mer information om det vraket man har dykt på.

[Marco fortsätter in till nästa rum] Och nu ska vi gå och titta på den sista utställningen, som vi har här på museet. Detta är ”Epilogen”. Det är den sista utställningen, som vi har här på museet. Som ni ser är det en mini-dome och här har vi tre olika nedslag. Två stycken är i närområdet av museet och en lite längre ut, ute i Dalarö då. Och som ni ser kombineras både flygbilder, men även undervattensbilder och 3D-modeller.

[Han fortsätter genom ett draperi till nästa rum där Ellen och Odd väntar] Och sen kommer vi fram till ytan igen. Ja, och detta var en visning av vårt nya fina museum. Vi får tacka. Tack så mycket.