Dykningar i Häringe.
Efter höstens undersökning i Landfjärden vid Häringe har vi på Vrak otåligt väntat på resultatet av årsringsdateringarna. Frågan om det verkligen var vikingatida skepp som låg här skulle äntligen få sitt definitiva svar.
Sedan åtminstone tidigt 1800-tal har dessa vrak omnämnts i litteratur och folkminne. De har kopplats ihop med ett i de isländska sagorna omnämnt slag mellan Olav den Heliges fosterfar (Olav själv var ung och var med ombord men ledde inte flottan) och en hövding Sote. De flesta forskare har velat förlägga slaget till Östersjön och Häringe, även om det finns många andra som hävdar att platsen för slaget låg på västkusten och inte i Sotholms härad på Södertörn. Anders Franzén hade allt sedan år 1953 haft ett gott öga till Häringevraken och poserade 1959 för tidningsfotograferna i tajt våtdräkt och grodfötter i vassen vid Häringe. Han förklarade att måtten på vraken stämmer utmärkt med de bevarade vikingaskeppen i Oslo. Norsk press blev exalterad över att Vasas upptäckare nu hade hittat Olav den heliges drakskepp och det spekulerades i möjligheten att bärga dem och återskänka dem till Norge.
Man kanske får förlåta Franzén och måhända skylla på den usla sikten under vattnet som gjorde att han missade det faktum att skeppen som han trodde var vikingaskepp faktiskt är kravellbyggda och inte klinkbyggda, liksom alla andra tecken på att detta inte är vikingatida fartyg, varken drakskepp eller Olavs den Heliges transportskutor.
Vi marinarkeologer bedömde redan innan resultaten från dendroproverna damp ned i mailkorgen att detta rimligen handlade om skepp från 16–1700-tal (Vrak 2), och att det största av vraken (Vrak 5) möjligen skulle kunna vara så pass gammalt som senmedeltid.
Vrak 1, foto: Marco Alí, vrak/SMTM.
Om detta stämmer får vi se längre fram ty just dendroproverna från Vrak 5 gav inga dateringar alls. Det är trist då det är ett intressant vrak, kravellbyggt i ek med en bevarad längd om 33 meter. Det kraftiga rodret står fortfarande kvar omlagt för styrbordsgir. En stump av stormasten står kvar midskepps. Den består av flera mindre delar och utgjorde en gång en mycket kraftig mast. Som det verkar är den avsågad. Långa vertikala tvärbalksknän pryder tvärbalksändarna och för tankarna till skeppet Mary Rose i England. Kan detta vara ett av 1500-talets örlogsskepp?
Det andra av de framträdande vraken på platsen är Vrak 2 som ligger längre in i Landfjärden, vid Betsholmen. Denna fartygslämning har en form som mer liknar ett örlogsskepp än en tranportskuta. Det daterades till 1630–1650 och virket var fällt i Mecklenburg, Pommern eller Själland. I fören på denna fartygslämning hittade vi en härdlåda för matlagning. Lådan är klädd invändigt med tegel. Detta skepp är bevarat till en bit ovanför slaget och har en bevarad längd om cirka 23 meter.
Härdlåda på Vrak 2. Foto: Marco Alí, Vrak/SMTM.
Innanför detta vrak, på bara någon meters djup, hittades året innan resterna av ett klinkbyggt skepp av furu. Det enda som syns av det är några spant och delar av bordläggningen, resten är gömt under bottensedimentet. Detta vrak döpte vi till Vrak 1 och det kan genom årsringsanalys dateras till 1700. Virket fälldes sannolikt i sydnorge eller i Uppland eller på Åland.
Det tredje av de omtalade Häringevraken är Vrak 7 som ligger parallellt med slottets nuvarande bastubrygga och således kan beskådas från densamma av söndagsflanörerna. Det som syns är dock inte något som andra än arkeologer går i gång på, ett par eroderade spanttoppar precis i vattenbrynet. Vraket försvinner in under torra land och det har någon gång under historiens lopp blivit avgrävt i höjd med bastun. Det har en gång varit ett rätt stort skepp vilket vi konstaterade med hjälp av sondning. Skeppets virke fälldes i Finland eller östra mellansverige någon gång mellan 1702–1705.
Under vår undersökning passade vi förstås också på att kartera Landfjärden med side scan sonar och kunde då positionsbestämma tidigare kända vrak och hamnanläggningar. Karteringen avslöjade också ett litet vrak längre ut i fjärden. Vi hade fått information om denna fartygslämning i förväg av Ronny som bor i området och som har varit mycket behjälplig i vårt arbete. Det blev inte tid att undersöka vraket under år 2023, men sannolikt rör det sig om en modern båt. Det finns hur som helst planer att återkomma till detta vrak längre fram.
Projektet angående Häringes maritima landskap ansluter till Vraks vetenskapliga forskningsprogram och kommer fortsätta även detta år. Området kring Häringe med sitt slott är oerhört intressant. Här har vid olika tider funnits en skeppsgård, tegel- och kalkbruk, pålspärrar och hamnanläggningar. Allt detta har satt spår under vattnet. De många intressanta fartygslämningarna är en del av allt detta och spännande, även om vi nu vet att det inte var Hövding Sotes eller Olav den Heliges vikingaskepp.
