Illustration: Eric Östergren, Vrak - Museum of wrecks
Det finns två olika båtgravskick, obrända eller brända. Brandgravar var järnålderns vanligaste gravskick, oavsett om det var en båt inblandad eller ej, men de med båtrester hör till de rikaste personerna. Den döde placerades på ett bål, tillsammans med föremål. I vissa brandgravar är det några få föremål som framförallt hör till den personliga utrustningen, men det finns också rikare med en mängd gravgåvor. Men hur kan arkeologerna veta att den döde fått med sig en båt om allt har brunnit upp? Jo, tack vare de nitar av järn som hållit ihop skeppskonstruktionen!
Efter att bålet slocknat så har oftast det som finns kvar samlats ihop och lagts i en urna. Det Kvarlevorna som finns i urnan brukar inte motsvara hela individer. Urnan har sen flyttats från bålplatsen till en grav, även fast det finns undantag där urnan begravts på samma ställe som bålet. Vissa brandgravar har varit under flat mark, eller har varit markerade med stensättning eller gravhög.
En ask med nitar funna i en brandgrav i Hellvi, Gotland. Foto: Gotlands museum
Gravar av den här typen finns på flera platser i hela Östersjöområdet, och det visar hur viktiga skepp och båtar har varit för dem som levt här i alla tider.
På Åland är skeppsnitar det allra vanligaste fyndet i järnålderns gravar, men i många fall är det bara några enstaka nitar. Det verkar som att det är delar av skepp som bränts, eller att några nitar har lagts dit för att representera skepp. Men på Ålands största gravfält, i Kvarnbo, finns det en grav med 1200 nitar. Där går det att förstå att ett helt skepp funnits på bålet. Nitarna hittades i en rik grav, som även innehöll vapen.
Så hur är det egentligen med filmernas brinnande skepp? Det finns inget arkeologiskt som stödjer att vikingatidens människor lät brinnande gravskepp segla mot horisonten. Att begrava någon så skulle kanske inte heller ha önskad effekt. Förr eller senare kommer elden att slockna ute på vattnet och resterna skulle riskera att flyta iland igen…
Men det finns en historia från mytologin som kan kopplas till gravskicket. När guden Balder dött skulle han begravas på sitt skepp Hringhorni. Det skulle skjutas ut i vattnet, men skeppet var så stort att inte ens Tor kunde knuffa ut det. Asarna fick be jättinnan Hyrrokin om hjälp. Hon kom ridandes på en varg, med en orm som betsel. Hon sköt på med en sån kraft så att det slog gnistor och skeppet började brinna.
I nästa artikel tittar vi närmare på de obrända båtgravarna i Östersjöområdet! Om du missade första delen så kan du läsa den här!
