En del av Gribshundens babordssida.
Kungen är på väg till ett viktigt möte i Kalmar med den svenska riksföreståndaren Sten Sture och har stannat till vid Stora Ekö för att möta norska och danska stormän. Plötsligt ser han hur elden kommer lös i Gribshunden. Den sprider sig snabbt och förfärad ser kungen och övriga män på land hur den stora kraveln plötsligt exploderar och sjunker till botten med många omkomna och hela sin värdefulla last.
Nästan 475 år senare återfinner dykklubben Doppingarna resterna efter kung Hans stora kravel på 9 meters djup utanför Stora Ekö. I tre decennier dyker de på vraket som de lite vanvördigt kallar för ”Brädhögen”.
År 2001 rapporteras fyndet in till Länsstyrelsen och Kalmar Länsmuseum som inser att detta är en fornlämning av stor betydelse. Sedan dess har intresset från forskare varit stort och undersökningarna på Gribshunden har avlöst varandra.
Förra hösten ombads SMTM och Vraks marinarkeologer att göra en vård- och skyddsplan för Gribshunden. En vård- och skyddsplan är ett levande dokument som beskriver en fartygslämnings bevarandestatus och de förändringar som efter hand noteras på densamma. Förutom 3D-modeller av vrakområdet och information om fartygets historia före och efter det blev vrak så innehåller rapporten även ett antal fotostationer över delar av skeppsvraket och dess föremål så att både övervakande myndigheter såväl som ansvarskännande sportdykare (i de fall det inte råder dykförbud på vraket) kan jämföra med egna observationer och notera eventuella förändringar.
Vrak påbörjade undersökningarna i oktober men insåg snabbt att hela vrakplatsen var täckt av ett tjockt täcke tång och sjöväxter som omöjliggjorde dokumentationen om vi inte skulle lägga väldigt mycket tid på att rensa området. Vi avbröt därför arbetet i samråd med länsstyrelsen i Blekinge och återvände i april 2024 med förhoppningen att förhållandena var bättre på våren, samt med en hel dag extra i bagaget bara för att rensa platsen.
Denna gång möttes vi av ett lite mindre tjockt växttäcke men blev ändå tvungna att lägga en hel del tid för rensning. Efter detta var det dock bara att köra. Vraket filmades för 3D och fotostationerna valdes ut och fotograferades.
Nu är ju själva fältarbetet med dykningar på vrakplatsen bara en liten del av arbetet med en vård- och skyddsplan. Rapporten måste skrivas med allt vad det innebär av kartläggning och inläsning på både skeppets och vrakets historik vilka i Gribshundens fall var ovanligt omfattande. De många utgrävningarna och undersökningarna av flera olika aktörer behövde också utredas och redogöras för. Alla föremål som hade bärgats behövde listas upp liksom alla handlingar, rapporter, artiklar och annan litteratur som har skrivits om detta intressanta skepp. Denna bakgrundsforskning var alltså rätt omfattande och bjöd på sina utmaningar.
Arbetet med just den här vård- och skyddsplanen har varit lite speciell, dels då fartyget är så speciellt och vrakets historia berör så många andra marinarkeologer som har utfört undersökningar där. Men också för att det mer än vanligt för en vård- och skyddsplan har varit ett samarbetsprojekt som har involverat många fler än de som står på första sidan.