Bild: Sjöfartsverket.
– Så fort vi hörde om ett stort okänt vrak, som dessutom var intakt, var det givet att vi skulle leta upp det, berättar sportdykaren Mikael Rönnkvist entusiastiskt.
Tillsammans med Simon Kenttä, också han rutinerad vrakletare kunde de efter ett visst detektivarbete gå ner och undersöka det välbevarade ångfartyget. De såg genast fartygets namn både på skeppsklockan och på fartygsratten, där det dessutom stod 1877 och London. Fartyg byter ofta namn men när arkivuppgifter också stämde, så visste de att det verkligen var Annie.
– Hon är som ett 150 år gammalt museum som varit stängt de senaste 130 åren. Alla grejer finns kvar och på grund av det bräckta vattnet är allt trä fint bevarat.
– Det är ovanligt med välbevarade vrak längs Norrlandskusten. Havet är inte så djupt där och isen trycker därför på och förstör vraken, förklarar Mikael Rönnkvist.
Den brittiska ångaren Annie hade lastat trä i Sävenäs utanför Skellefteå och var på resa till Sutton Bridge i Lincolnshire i England. Ombord fanns 18 besättningsmän med befälhavaren William Walter Burn. Annie byggdes 1877 i Sunderland, och var strax över 70 meter lång och ägdes av Fredrick Gordon och Co.
Slarv och oklarheter med navigeringen resulterade i att fartyget gick på grund öster om Ängesön utanför Umeå. Annie fick bottenskador som gjorde att hon tog in vatten. En bärgningsångare inledde bogsering men skadorna var för stora och Annie sjönk. Besättningen kunde räddas.
I den engelska sjöförklaringen ansågs kapten och hans närmsta man ha agerat oskickligt och straffades genom att stänga av dem från tjänsten i sex månader.