500 år gammat horn. Foto: Jim Hansson
Vid en tidigare undersökning av vraket upptäckte marinarkeologerna att skeppet var lastat med mängder av tunnor fyllda med osmundjärn. Aldrig tidigare hade så mycket osmund hittats i Sverige. Vraket fick sitt namn, Osmundvraket.
- Järnforskarna jublar! Det finns även knippen med stångjärn ombord, vilket visar att det är en brytningstid vid Gustav Vasas tid. Han ville förbjuda exporten av osmundar, eftersom dessa järnklumpars storlek var svårare att kontrollera. Det dröjde dock innan stångjärnen tog över, berättar marinarkeolog Jim Hansson.
För att få veta vad skeppet mer var lastat med, grävdes ett provschakt nu i oktober. Ytterligare trätunnor med osmundar kom fram. Bland dem fanns även mängder med fiskben och något som kan vara smör, vilket skulle vara unikt.
- Detta kan ha varit proviant till besättningen, men eftersom tunnorna fanns i det öppna lastutrymmet är det mer troligt att de var tänkta för att gå på export.
En av de undersökta tunnorna kan innehålla pottaska, det vill säga kaliumkarbonat som användes konserverande men också vid tillverkning av såpa och tvål.
- Vi hittade en även en grov ankarkabel i hampa som fortfarande luktar tjära, berättar Jim. Tjära var också en viktig exportvara som såldes på andra sidan Östersjön.
Delar av tunnorna ska nu skickas på analys för att få reda på mer exakt innehåll.
Intressanta fynd är de bomärken, ristade märken i form av kryss och trianglar, som finns på några av tunnornas lock. En personlig signatur. Marinarkeologerna ska nu försöka jämföra dessa med bomärken från olika
arkiv, i och utanför Sverige. Tunnorna verkar också ha återanvänds eftersom de har bomärken på bägge sidor av locken.
- Vi försöker förstå om dessa personliga signaturer berättar något om säljaren, köparen eller tillverkaren, säger Jim Hansson.
Tidigare undersökningar av fartyget stärker den teorin. Man vet att fartyget reparerades 1553 med trä från södra Finland. En tunna är daterad till 1540, vilket betyder att den vid denna färd var återanvänd.
Anmärkningsvärda är också de på sidan öppningsbara tunnor som grävts fram.
- En tolkning är att tullen vid Järntorget i Gamla Stan skulle kunna kika in i tunnorna. Det fuskades en del med osmundjärnet. Man var rädd att stora delar av tunnorna fylldes med sten och bara osmundar på toppen. Smugglingsproblemet fanns alltså redan på mitten av 1500- talet.
Prover av osmundjärn har nu tagits från tunnor på olika platser av fartyget för att se om de har olika kvalité. Andra fynd som grävts fram är delar av en sko i skinn, en träklack och ett stort horn av ren eller hjort, sannolikt en exportvara.
Skeppet är klinkbyggt med flera medeltida konstruktionsdetaljer. Skeppet verkar även det vara byggt i en brytningstid.
- Osmundvraket är unikt. Jag har aldrig sett en liknande skeppskonstruktion, varje dyk ger ny information, avslutar Jim Hansson entusiastiskt.
Forskningen kring Osmundvraket och dess last är ett samarbete mellan Vrak och Jernkontorets bergshistoriska utskott och Stockholms universitet. Kontakter finns även med marinarkeologer i Tyskland och Polen.
Läs mer om Osmundvraket (länk till vraksidorna)
Lyssna på podden Osmundvrakets hemligheter blottläggs (extern länk)