Köp biljett
Du använder en gammal webbläsare!
Om du har Microsoft Edge installerat kan du starta den via denna länk: vrak.se i Microsoft Edge
Vi rekommenderar följande webbläsare:

Royal George vid Englands sydkust.

Nytt ljus över Vasas bärgning

nyhet
2023-01-27
Många har en bild av att skeppet Vasa legat glömt i 333 år på havets botten. Att det var Anders Franzén, när han metade upp en bit svartek i mitten av 1950-talet, som upptäckte Vasa. I en nyutkommen bok vill Carl Olof Cederlund professor emeritus i marinarkeologi komplettera den bilden.

När marinteknikern Anders Franzén tog initiativ till att få bärga skeppet Vasa på 1950-talet var det inte första gången i modern tid det skedde. Franzén kände åtminstone till bärgningen som skedde på 1920-talet och räknade med att vraket skulle vara nedbrutet, berättar Carl Olof Cederlund som själv deltog i utgrävningen av Vasa 1961 som ung arkeolog.

Därefter har Cederlund forskat vidare kring Vasa i senare tid. I doktorsavhandlingen 1984 fördjupar han sig i gamla vrak i Östersjön och satte ämnet marinarkeologi på kartan. 1999 blev han Sveriges första professor i ämnet.

Dykeriteknik och bärgningar på Vasa

I den nyutkomna boken 'Om dykeriets historia' vill Carl Olof Cederlund visa hur marinarkeologi som vetenskap har löpt parallellt med utvecklingen av dykeriteknik i Sverige och Europa.

– Jag berättar om äldre dykeriteknik med bäring på Vasa och marinarkeologin, berättar han.

Cederlund skrev 2012 en artikel, 'Ett oskrivet kapitel i skeppet Vasas historia', om hur han i olika arkiv funnit uppgifter om fem tidigare bärgningsförsök på Vasa mellan 1840- och 1920-talen. Vetskapen om var Vasa sjönk har förmodligen hållits vid liv via muntliga traditioner och andra källor hos några få grupper, som sjöofficerare med intresse för flottans historia och bärgningsentreprenörer. Det finns kartor från 1800-talet som pekar ut Vasas förlisningsplats.

Änkans gåva ger ny kunskap

I boken uppmärksammas sjöofficer Anton Ludvig Fahnehjelms yrkesbana och tekniska utvecklingsarbete.

– Strax efter det att jag för tio år sedan skrivit om Vasas olika bärgningar, fann jag ett stort arkivmaterial på Nordiska museet – och en dykarhjälm, inlämnad hundra år tidigare av Fahnehjelms sonhustru, efter makens bortgång.

Cederlund fann där detaljerade uppgifter kring hur Fahnehjelm planerade för att bärga på Vasa på 1840-talet. Inspirerad av brittisk samtida dykarteknik utvecklade han en apparat för dykning som blev en föregångare till senare tiders tungdykarutrustning. Han kom även att använda denna vid flera bärgningar på olika skeppsvrak.

Boken innehåller ett flertal vackra illustrationer på mer eller mindre fantasifulla dykarutrustningar från senmedeltid och framåt, till en ritningar av metallsökare för undervattensbruk från 1840-talet.

Dykpionjär Fahnehjelm

Fahnehjelm hade ett stort intresse för Vasa och bärgningsteknik och var en av grundarna till det första dykeribolaget i Sverige, Dykeribolaget i Kalmar. Han var radikal enligt den tidens mått och engagerade sig för sociala frågor i dåtidens Stockholm.  

Fahnehjelm konstruerade och introducerade 1839 en dykningsapparat i Sverige, en apparat med i princip motsvarande tekniska utförande som den utrustning som användes drygt hundra år senare när Vasa bärgades. Den kom att ersätta de dykarklockor som varit de allmänt använda redskapen för dykning tidigare.

1844 ansöker Fahnehjelm om bärgning av Vasas ”pjäser”, det vill säga kanoner man trodde fanns kvar i vraket, och som då ansågs mycket mer värdefulla än själva skeppet, berättar Carl Olof Cederlund.

Fahnehjelm var inspirerad av nyligen utförda bärgningar på det brittiska örlogsskeppet Royal George som sjunkit på 1780-talet utanför Englands sydkust. Där hade man sprängt sig ner i skeppet för att underlätta bärgningsarbetet.

Ansökan om bärgning på Vasa på 1840-talet ledde troligen aldrig till några bärgningar, men den blev ändå en del i utvecklingen av dykeriteknik och skeppsbärgning.

Hela skeppet kunde bärgas

Det var först 1961 när Anders Franzén och andra fick fram de ekonomiska resurser som krävdes, som hela skeppet Vasa kunde bärgas. Att bärgningen uppmärksammades stort av allmänheten framför tv-apparaterna bidrog säkert till att skeppet Vasa, världens bäst bevarade 1600-talsskepp, har blivit den nationalikon det är idag.

Många av Vasas kanoner bärgades redan på 1600-talet, av olika bärgningsentreprenörer med tillstånd av kungen. I dag finns tre av de på 1900-talet bärgade kanonerna i Vasamuseets ägo.

Den nyutkomna boken Om dykeriets historia finns att köpa i museibutiken på Vrak och via förlaget. Samtliga bilder är hämtade från boken Om dykeriets historia.

Herr Kreefts dykerimaskin, tryckt i Leipzig 1805. Foto: Das Deutsche Meeresmuseum, Stralsund.

Läs mer

Om dykeriets historia. Från Leonardo da Vinci till Anton Ludvig Fahnehjelm, utgiven av förlaget Båtdokgruppen 2022.

Rapport om de olika bärgningarna: Ett oskrivet kapitel i skeppet Vasas historia, Forum Navale, utgiven av Sjöhistoriska samfundet 2012.