Stockbåt från Drenthe. Wikimedia commons. CC BY 3.0
Vi kan inte veta när de första båtarna uppfanns. Det fanns någon slags vattenfarkoster när de första människorna kom till Australien för cirka 50 000 år sedan. Det finns inga arkeologiska belägg för hur människorna tog sig från Asien till Australien, men det kan ha varit med flottar av bambuträ.
Det äldsta kända arkeologiska fyndet av en båt kommer från Nederländerna. Fyndet skedde vid ett motorvägsbygge år 1955 vid Drenthe. Ett stycke trä drogs ur en torvmosse. En förbipasserande tyckte att det såg intressant ut, och träet undersöktes. Det visade sig vara en 10 000 år gammal stockbåt! I Sverige finns det 11500 år gamla lämningar på platser som då var öar, men vi har inga fynd efter de farkoster som tog människorna dit.
Stockbåtar är en typ av kanot som använts i flera olika delar av världen, vid olika tidpunkter. Vid danska stenåldersboplatser som idag finns under vatten, till exempel Tybrind Vig, har det hittats stockbåtar.
De danska stockbåtarna är främst tillverkade av lindträ. Båtarnas sidor är tunna, bara runt 1 till 2 centimeter. Botten är marginellt tjockare, 3 till 5 centimeter. De tillverkades i olika storlekar, några är 4–5 meter, men den längsta från Tybrind Vig är cirka 11 meter lång!
Bildtext: En nybyggd äsping, mannen som sitter i har själv tillverkat den. Fotograf: Nikkilä, Eino
Stockbåtarna från exempelvis Tybrind vig är urholkade stockar och formen och bredden bestäms av hur stor själva stocken är. Men det finns också utspända stockbåtar. Genom en smal öppning holkas de ut, för att sedan med hjälp av värme bändas upp (se bild nedan). Det behövs spant eller balkar på insidan för att hålla formen. Den här typen av stockbåt kallas för äsping, och har även den använts i olika delar av världen under lång tid. Äspingarna är lätta i konstruktionen, en fyra meter lång äsping väger runt 50 kilo, något som kan jämföras med en vanlig stockbåt som kan väga över 250 kilo. De är också bättre lämpade för större vatten än exempelvis de danska fynden.
Benämningen äsping (esping) förekommer även senare, under 1600-talet, användes termen exempelvis för större skeppsbåtar.
Bildtext: En äsping som holkats ur för att med värme bändas upp. Bilden är tagen i Finland år 1935. Fotograf: Nikkilä, Eino.
Flera kilometer utanför Helsingfors kust har just en sådan äsping hittats. En pollenanalys av leran som den hittades i visar att den är från innan granen fick spridning i området för runt 4500 år sedan.
Det som är bevarat av fyndet är av tall och är cirka 4,5 meter långt, men utifrån lösa delar bedöms äspingen ha varit runt 7 meter i sin helhet.
Ytterligare en slags stockbåt har hittats i en tidigneolitisk boplats i Sventoji, Litauen. Där har man hittat fragment av en stockbåt där det går att se att den är gjord för att kunna ha utriggare längs relingen för att ge ytterligare stadga på havet.
Med tanke på hur mycket folk under stenåldern har rört sig över vatten, så finns det få fynd av båtar. Det finns också fler fynd av paddlar än kanoter. Därför har det föreslagits att människor i stor grad har använt båtar som inte har samma förutsättningar att bevaras som kanoter av kompakt trä. En möjlighet är att de hade kanoter gjorda av djurskinn och näver, något som vi vet att båtar varit tillverkade av i senare tidsperioder. Det finns fynd som kan vara rester av de träramar som har använts i sådana konstruktioner, som en möjlig köl från Ragunda i Ångermanland.
Hallgren, F. 2008. Identitet i praktik. Lokala, regionala och överregionala sociala sammanhang inom nordlig trattbägarkultur. Diss. Uppsala University. Coast to Coast book 17. Uppsala
Pesse Canoe [Stockbåten från Drenthe]
Pettersson, M. & Wikell, R. 2010. Uniting Boats Coastal People Ride Seaworthy and Beautiful Boats. Uniting sea II: Stone Age societies in the Baltic Sea region.
Ravn, M. 2022. Skibe og søfart i Danmarks oldtid.