Svensk marinarkeologi fick en ordentlig skjuts framåt i samband med upptäckten, bärgningen och utgrävningen av skeppet Vasa i början av 1960-talet. Sverige är nu ett av de ledande länderna i världen inom marinarkeologi.
En av dykarna arbetar under vattnet med att täta alla de bulthål som fanns i Vasa vid bärgningen. Foto: Okänd fotograf Vasamuseet/SMTM..
Svensk marinarkeologi fick en ordentlig skjuts framåt i samband med upptäckten, bärgningen och utgrävningen av skeppet Vasa i början av 1960-talet. Sverige är nu ett av de ledande länderna i världen inom marinarkeologi.
Idag bedrivs marinarkeologiska undersökningar och forskning vid flera institutioner i Sverige, bland annat vid Vrak/SMTM, Stockholms universitet och Kalmar länsmuseum. Utbildningar i marinarkeologi finns på bland annat Södertörns högskola som också har flera verksamma forskare.
I och med upptäckten och bärgningen av skeppet Vasa 1961 mitt i Stockholm, startade den moderna marinarkeologin i Sverige. Undersökningen av Vasa i torrdockan på Beckholmen var grunden för det som sedan blivit ett vetenskapligt ämne.
Anders Franzén var marintekniker på Kungliga Tekniska högskolan och hade i början 1950-talet systematiskt letat efter Vasa. 1956 fick han napp när en bit svartek hade fastnat på lodet.
Carl-Olov Cederlund, som inledde sin marinarkeologiska karriär vid undersökningen av Vasa, etablerade på allvar marinarkeologin som akademisk och vetenskaplig disciplin i Sverige. Han blev även Sveriges första professor i marinarkeologi.
Cederlund var under många år verksam på Sjöhistoriska museet. Han deltog i flera stora undersökningar, bland annat av vrak vid Jutholmen, utanför Dalarö och vid Älvsnabben, ost om Muskö.