Köp biljett
Du använder en gammal webbläsare!
Om du har Microsoft Edge installerat kan du starta den via denna länk: vrak.se i Microsoft Edge
Vi rekommenderar följande webbläsare:

Klubba som användes för att banka hampfibrer till bland annat tågvirke. Foto: Marinmuseum.

Vad säger lagen?

Det är viktigt att känna till de lagar som skyddar vårt kulturarv från att förstöras eller försvinna. Det gäller speciellt vid dykning, sjöfart, fiske och vid exploatering i eller nära vatten. 

Frågor och svar

  • Får jag dyka på alla vrak? Svar: Nej, inte alla. En del har dykförbud (Innan – var får jag dyka?). Men de flesta vrak får du dyka på, bara du är försiktig och inte rör något.
  • Vem ska jag kontakta om jag upptäcker att ett vrak skadats eller plundrats? Svar: kontakta länsstyrelsen eller SMTM.
  • Har du hittat ett vrak du tror är okänt? Svar: kontakta SMTM. Vi kan hjälpa dig med att identifiera vad du hittat.
  • Fråga: Får jag ta föremål som ligger ”löst” på botten? Svar: Eftersom det kan vara svårt att avgöra om ett föremål på botten kan knytas till fast fornlämning eller inte, avråder vi från att plocka upp något. Föremålet kan vara ett fornfynd, som regleras i Kulturmiljölagen, paragraferna 3-5.

Kulturmiljövårdens lagar

Kulturmiljölagen är den viktigaste lagen för kulturmiljövården (Kulturmiljölag (1988:950) t.o.m. SFS 2019:864). Där står det att det är ett fornminnesbrott då någon utan tillstånd rubbar, tar bort, gräver ut eller på annat sätt påverkar eller skadar en fornlämning.

År 1666 kom det första förslaget till kulturmiljölag (”Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquiteter”). I den bestämdes det att man inte får göra skada på fornlämningar. Det är världens äldsta lag för skydd av fornlämningar.

Lagen har sett nästan likadan ut genom århundradena.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §   Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön.

  • Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön.
    Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas.

Bestämmelserna är till för att ge nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.

Fornlämning och fornfynd

Ett skeppsvrak som förliste innan 1850 (eller kan antas ha förlist innan 1850) är en fornlämning. Ibland kan länsstyrelsen även göra ett yngre vrak till fornlämning om det har högt kulturhistoriskt värde.

Fornlämningar skyddas av KML. Runt om vraket kan det finnas föremål som kommer från vraket. Dessa är fornfynd och ingår i den fasta fornlämningens fornlämningsområde. De får inte röras eller plockas upp.

Även pålspärrar, stenåldersboplatser, hamnanläggningar och kulturlager räknas som fornlämningar.

Det är länsstyrelsen som ansvarar för fornlämningar och fornfynd i ditt län. Kontakta dem om du till exempel upptäcker en skada på en fornlämning eller har hittat ett fornfynd.

Här hittar du Kulturmiljölagen 

Kulturmiljövårdens aktörer och organisationer

  • Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har ansvaret över kulturmiljövården i hela Sverige. De samarbetar med länsstyrelser, kommuner, museer och organisationer, samt andra myndigheter i frågor som rör kulturarvet.
  • Länsstyrelsen (LST) är en statlig myndighet som arbetar regionalt. Länsstyrelsen har tillsyn över kulturarvet i länet, beslutar om vad som är fornlämning, ger tillstånd till arkeologisk undersökningar med mera. Det är oftast länsstyrelsen som anmäler fornminnesbrott.
  • Museerna samarbetar med Riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna och andra myndigheter. Museer arbetar nationellt, regionalt eller lokalt. Några museer ägnar sig åt marinarkeologisk uppdragsverksamhet. Museet Vrak ingår i Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM). Vi arbetar med marinarkeologi över hela Sverige.
  • Privata aktörer, som jobbar med marinarkeologisk uppdragsverksamhet, kan från en länsstyrelse eller en exploatör få i uppdrag att utföra en arkeologisk utredning eller undersökning.
Sidan senast uppdaterad: 2024-03-01