En klubba av svartek. Foto: Anneli Karlsson, SMTM.
Trämaterialet svartek, eller sjödränkt ek, kommer i Sverige ofta från skeppsvrak. Vilka perspektiv på svensk maritim historia har aktualiserats när svarteken bärgats och återanvänts? Vad har fragmenteringen av vraken inneburit för intresset för skeppens historia och vrakens kulturhistoriska värde? I detta delprojekt utforskas svartekens materialitet och kulturhistoria.
Trävirke som legat länge i vatten eller under jord kan anta en svart nyans och kallas då för svartek. I kontrast till många andra länder, där svartek framför allt kopplas till trä som hittats i mossar, kommer materialet i Sverige och Östersjön framför allt från sänkta krigsskepp. En konsekvens av detta är att svartek i Sverige är intimt förknippat med marinarkeologiska fyndplatser och laddade med minnen av ett maritimt förflutet.
Svartek kan idag återfinnas i till exempel trädetaljer eller föremål i stadskärnor, kyrkor, vardagsrum och officersmässar. Få typer av arkeologiska lämningar har fragmenterats, omformats och cirkulerats i samma utsträckning som de gamla krigsskeppen i Östersjön.
Inom delprojektet diskuteras återanvändning och cirkulation av bärgat trä från vrak i förhållande till minnesprocesser och arvet efter den ”glömda flottan”.
Delprojektet grundas i fältobservationer, intervjuer, arkivmaterial och databasen från Atlasmodulen i forskningsprogrammet.
Delprojektet pågår 2023–2026 och ingår i forskningsprogrammets kulturarvsmodul.
Svartek och blått kulturarv – återanvända skeppsvrak.
Projektledare
Mirja Arnshav, arkeolog, Statens maritima och transporthistoriska museer
E-post: mirja.arnshav@smtm.se