Dansk bronskanon som troligen olovligt bärgats från vraket vid Franska Stenarna i Nämdöfjärden. Foto: Oliver Lindkvist, Sjöhistoriska museet/SMTM.
Bärgade kanoner har ofta uppfattats som särskilt intressanta. De kan vara ett sätt att identifiera skepp, en källa till kunskap om flottans utrustning och taktiker, eller bli en del av militära samlingar som framställer nationens ärorika förflutna. Några av dessa kanoner studeras i detta delprojekt.
Genom att fokusera på ett begränsat antal kanoner som någon gång under sin livscykel varit föremål för stort intresse bland olika aktörer, kommer delprojektet bidra med användbar kunskap om hur det maritima kulturarvet tagit form och använts i Sverige från mitten av 1800-talet och framåt.
Fokus sträcker sig in i 1900-talet och nutid. Samtliga av de bärgningsprojekt som inkluderas har, oavsett bärgningens storlek, varit nära knutna till sin tids mest avancerade teknologiska utrustning; från dykarklocka till sonar, GPS och GPR.
I delprojektet studeras samarbeten, motiv, allianser mellan privata och offentliga aktörer, teknologier och medialiseringar som uppstått – och ibland försvunnit – runt kanonerna.
Delprojektet ingår i forskningsprogrammets kulturarvsmodul.
Historiska kanoner – ett livscykelperspektiv på ett bärgat maritimt kulturarv.
Projektledare
Simon Ekström, etnolog, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet
E-post: simon.ekstrom@etnologi.su.se