Inför ditt dyk är det bra att läsa på. Både om var du får dyka och vilken teknik du kan använda.
Det finns olika sätt att finna vrak. Du kan få reda på mycket om kända vrak i det öppna digitala Kulturmiljöregistret (Fornsök) som drivs av Riksantikvarieämbetet.
Du kan också få veta mer här på Vrak-kartan. Vraks marinarkeologer gör undersökningar i vatten över hela landet. Efter varje undersökning skrivs en rapport.
Restriktioner - var får jag inte dyka?
På vissa platser finns särskilda regler för dykning och ibland råder dykförbud. Det kan bland annat röra sig om militära skyddsområden och fågelskyddsområden. Dykförbud råder i många hamnar. Kontakta hamnen för information och eventuellt tillstånd. Ibland råder dykförbud på enskilda vrak. Vissa dykförbud, men inte alla, finns utmärkta på sjökorten. Vissa dykförbud, men inte alla, är skyltade.
Ett fåtal vrak är försedda med dyk- och ankringsförbud. Vilka det är kan du få reda på genom att kontakta länsstyrelsen för ditt län.
Att dyka på vrak
De flesta vrak är det OK att dyka på, trots att många är fornlämningar. Men det finns en hel del att tänka på innan du beger dig ned på vraket.
- Om du dyker från båt och det inte finns boj att angöra vid, se till att inte ankra för nära vraket. Vanligt sjövett gäller. Ankra gärna på läsidan om vraket.
- Fäst inte linor i vraket, använd i stället en dragg bredvid vraket. När du dyker på vrak eller annan lämning, rör dig långsamt, var försiktig med simfenorna – rör dem i sidled, eller helst uppåt (så kallade frogkicks). Var noga med avvägningen. Dyk inte in i vrak! Det är farligt för såväl dykare som för vraken.
- Du som dykare har ett ansvar och måste tänka på att vara försiktig, att inte röra vraket eller föremål som ligger i eller i dess närhet. Föremålen och deras omgivning/sammanhang är viktiga ledtrådar för att exempelvis kunna få reda på ålder, förlisningsförlopp eller varifrån fartyget kommer. Vissa vrak är ömtåligare än andra – exempelvis äldre trävrak. Vifta inte bort sediment för att se bättre.
- Om du inte vet hur gammalt vraket är, bete dig som om det är en fornlämning. Det vill säga – rör inget.
- Tänk på att kommande generationer dykare vill ha samma fina dykupplevelse som du.
Här kan du se hur frogkicks och avvägning kan se ut, och hur dykaren håller bra avstånd till såväl vrak som botten. Dykaren rör sig invid vraket efter Riksäpplet i Dalarö).
Hur gammalt är vraket?
Om du dyker på ett trävrak du inte säkert vet vilket det är, kan vissa detaljer skvallra om hur gammalt vraket kan vara.
Klink eller kravell?
- Med klinkbyggnadsteknik menas att bordläggningsplankorna överlappar varandra i skarvarna. Detta har varit den vanligaste skeppsbyggnadstekniken i Norden.
- Kravell innebär att bordläggningsplankorna ligger kant i kant till skillnad från klink. Tekniken dök upp under tidig medeltid och kom under 1400-talet att bli dominerande, speciellt i örlogssammanhang. Med denna teknik kunde man bygga större fartyg, och det gick att såga ut kanonluckor utan att försvaga skrovet
Trädymlingar, nitar eller bultar?
Det finns ett antal olika metoder att fästa bordläggningen i varandra. Materialet kan säga något om åldern.
- Trädymlingar: En vanlig metod att fästa bordläggningen i spanten ända från vikingatiden och framåt, var att slå i en trädymling genom bordläggningen och spantet. Trädymlingen har en ”skalle” på ena sidan och man låser i den andra ändan genom att slå in en kil. Detta fungerar precis som en expanderande plugg. Tränaglar som är av klenare typ har även använts för att fästa samman bordläggningsplankor.
- Nitar: Tekniken att nita samman bordläggningsplankorna är en gammal metod som använts minst från vikingatiden fram till åtminstone 1700-1800-talen. Nitarnas form kan variera från fyrkantiga, rektangulära till rombiska.
- Bultar: Senare under 1800-talet introducerades järn-, koppar-eller bronsbultar som ersatte trädymlingarna.