Här hittar du Vraks audioguide som text.
Här hittar du Vraks audioguide som text.
(Ljud av bubblor, andetag)
Välkommen till Vrak Museum of Wrecks. Museet som invigdes hösten 2021 berättar om marinarkeologi och om några av Östersjöns runt 100 000 vrak samt andra arkeologiska fynd på Östersjöns botten. Den här audioguiden presenterar varje utställningsrum för sig. Du kan alltid pausa audioguiden om du vill fördjupa dig i något på egen hand.
Gå nu in till vänster om den stora trappan till filmen Minnenas hav och sätt dig på de mjuka gradängerna eller på de runda dynorna.
Kanske anar du föremål bakom grönskimrande väggar. Under Östersjöns yta finns ett dolt kulturarv. Frusna ögonblick från olika delar av historien med spår av fiske handel, krig till nutida dumpade sopor. Pass på, nu sitter du på botten av Östersjön. Det gäller att se dig omkring och titta upp mot ytan där farkoster passerar över ditt huvud.
Den som talar till dig i filmen är själva Östersjön. Efter filmen går du vidare ut i andra änden av rummet längs en slingrande korridor.
Här på andra sidan av rummet med hängande montrar ser du spanten på ett vrak som sticker upp från botten. Titta under dina fötter. Du står på samma vrak. Mattan är ett foto i skala 1 till 1 av vrakets bakre halva. Titta i montrarna. Varför är de tomma? Jo, fynden finns kvar på vraket. De bevaras nämligen bäst i Östersunds syrefattiga, mörka, kalla och bräckta vatten.
Och där trivs inte heller skeppsmask, en mussla som i salta hav borrar sönder allt av trä. Istället för föremål från vraket snurrar nu hologram av föremålen i montrarna. Närmar du dig en monter omvandlas hologrammet till en film, så det känns som att du dyker fram till fyndet. Varje monter är placerad över mattan precis på den plats där föremålet fortfarande ligger kvar på vraket.
Du ser föremålet upplyst på mattans bild under montern. Marinarkeologerna har fotograferat filmat, dokumenterat vraket och fynden. Istället för att plocka upp saker har de plockat upp ny kunskap om skeppets historia.
Och nu är marinarkeologerna säkra på vad de har hittat. Det är skeppet Resande man: Ett svenskt mindre krigsskepp som förliste längst söderut i Stockholms skärgård under en snöstorm i november 1660. Skeppet var på väg till Polen med den svenska ambassadören greve Christoph Carl von Slippenbach och hans stab för att övertyga polackerna att gå med Sverige mot deras gemensamma fiende Ryssland.
De hade, enligt tidens sed, tagit med en stor summa pengar och dyrbara gåvor för att underlätta förhandlingarna. Ombord på skeppet fanns 50 besättningsmän, men ingen erfaren styrman. Avsaknaden av en rutinerad styrman bidrog troligen till att skeppet förliste. Greven och ytterligare 37 personer omkom. En av de som överlevde var grevens sekreterare Andreas Bjugg.
Gå in till höger i det lilla rummet där Bjuggs ögonvittnesskildring av katastrofen hänger på väggen. Sätt dig på bänken och lyssna på Bjuggs dramatiska berättelse där en kärleksaffär hade en avgörande betydelse. Gå sedan ut till vänster och se porträttet av Andreas Bjugg och tavlan som han lät måla av skeppets förlisning i fyra steg från höger till vänster.
Ta del av montrarna och se om du hittar ett verkligt föremål och fundera på varför just det fyndet bärgats. Och utforska andra spännande saker och berättelser om det mytomspunna skeppet. Du lämnar resande man i andra änden av rummet och fortsätter upp för trappan.
Nu har du lämnat Östersjöns botten och kommit upp till ytan. Gå fram till det stora fönstret och titta ut mot Skeppsholmen och Kastellholmen, öarna på andra sidan vattnet. I Stockholms farvatten ligger många vrak. En bit bortom nöjesfältet Gröna Lund hittade man till exempel skeppet Vasa år 1956.
Själva Vasamuseet ser man till höger. När man för några år sedan skulle förstärka kajen på Skeppsholmen, precis här mittemot, upptäckte marinarkeologerna ett nästan lika stort krigsskepp som Vasa. Det visade sig vara kung Gustav II Adolfs flaggskepp Scepter, som när det var uttjänt blev fundament för kajen i början på 1640-talet.
Ni ska strax få möta vrak och lämningar i Östersjön, från stenåldern till vår egen tid, i sex rum. Den här utställningen kallas Det delade havet. Delat i dubbel bemärkelse. Havet delar vi tillsammans, men Östersjön har också delat och skiljt människor och länder åt. Här har vårt museum samverkat med marinarkeologer och forskare i de länder runt Östersjön där vraken och de andra marinarkeologiska lämningarna har hittats.
Du kan möta och lyssna på forskarna här på skärmen intill. Gå sedan in till vänster om det stora fönstret. Här berättar vi på den vänstra sidan av de sex rummen om anledningen till att man begav sig ut på Östersjön och vad arkeologiska spår och vrak hittats. Och på rummens andra, högra sida beskrivs vad det var som hände och hur förlisningen gick till. Mitt i rummen står modeller som i grova drag visar hur de sjunkna skeppen en gång kan ha sett ut. Nu börjar vi med det rum där vi befinner oss.
För 7000 år sedan dränkte smältande inlandsisar spåren från stenåldern vid den danska ön Fyn. Sediment och lera täckte över konserverade sopor och artefakter, alltså föremål som människor tillverkat. Delar av harpuner, stockbåtar, paddlar, skelett rep och tyger av bast finns därför kvar efter alla tusen år.
Även om de här föremålen som nu ligger i montrarna idag bara är små rester, så berättar de om vad man åt, hur och vad man fiskade och jagade, vad man hade på sig, hur man gjorde lampor och hur man smyckade sina paddlar. Ta penseln på väggen och måla de märkliga mönster som arkeologer hittat på paddlarna.
Det är oklart om mönstren gjordes bara för att de var vackra, eller om det var symboler för att förena en speciell klan, eller om formerna gav gudomligt skydd under farofyllda sjöresor. När du tittat runt i rummet och till exempel sett filmen med de danska arkeologerna som lite nervösa sätter sig i en ranglig kopia av stockbåt och sedan glada och stolta återvänder i full fart utan att ha vält, så kan du ta ett stort steg framåt i historien, in i nästa rum till medeltiden.
Längst ner i södra Östersjön utanför den tyska halvön Darss ligger ett vrak på sex meters djup. Byggnadssättet och vrakets utseende, liksom undersökning av skeppsvirket, berättar att det är ett typiskt handelsskepp som förliste runt mitten av 1300-talet. Kanske var detta ett av skeppen som tillhörde den tyska handelsorganisationen Hansan och fraktade varor över Östersjön och Nordsjön.
I montrarna till vänster ligger delar av vrakets last av bland annat renhorn, svavel och fisk. Lasten kan avslöja skeppets sista färd. Lägg handen på föremålen framför montrarna och se vad som berättas på den stora kartan. Vill du veta mer om kartan från år 1539 så ta del av filmen intill. Renhorn var råmaterial till mindre föremål som idag ofta görs av plast.
Svavel dödar bakterier och användes bland annat som medicin och som konserveringsmedel i öl- och vintunnor, men också för att tillverka krut.
Torkad fisk var en stor exportvara från Norge till kontinenten Katolska kyrkan krävde nämligen långa perioder av fasta och ungefär hälften av årets alla dagar var fastedagar. Och då var det förbjudet att äta rött kött, ägg eller dricka mjölk eftersom kor, grisar och andra däggdjur precis som hönor har sex. Och sex var synd ansåg kyrkan. Men fiskar trodde man inte syndade eftersom man inte kände till att de också förökade sig sexuellt Alltså behövdes det mycket fisk de dagar man skulle fasta.
Den kristna tron och helgonet jungfru Maria har haft en avgörande betydelse, inte minst under medeltiden. Och det framgår också av inskrifter och bilder på dryckeskannan av den i mitten av rummet. Intill på väggen hittar du en skärm där du kan undersöka de olika fynden i vraket närmare. Sedan går vi nästan 300 år framåt till nästa rum.
Nu är det dags att ta del av ett spel om Gustav Vasa och hans släkt, om hustrur, barn och barnbarn. Det handlar om orsaker till 1600-talets krig mellan Sverige och Polen och om sjöslaget vid Oliva utanför Gdansk i november år 1627 då det svenska krigsskeppet Solen sprängdes av sin egen besättning. Dra nu i bandet som hänger ned närmast dig till vänster. Stäng nu av audioguiden en stund och lyssna på berättelsen i rummet.
Välkommen tillbaka. Gå till andra sidan av rummet. Att bygga ett krigsskepp utrustat med bronskanoner var oerhört dyrt. Vid den här tiden försökte man därför erövra fiendens skepp istället för att sänka dem. Det var befälens plikt att spränga sitt skepp om det höll på att förloras till fienden. Solens skeppare följde den instruktion, som du kan läsa till höger om den stora målningen och sjöslaget vid Oliva.
Gå nära marinmålningarna så upptäcker du spännande detaljer om livet ombord. Mittemot den stora målningen finns vapen som hittats på vraket. Dels en kanon, som kallas stormstycke, som på nära håll sköt ut en svärm av dödligt skrot. Dels muskötkulor och i mitten ett mått, en träbehållare med exakt rätt mängd krut för att snabbt ladda en musköt.
Samt en änterhake som kastades över till fiendefartyget och höll fast det för att soldaterna skulle kunna hoppa över och erövra skeppet. Vi lämnar nu 1600-talets sjökrig och ska möta ett välfyllt skepp lastat med eftersökta dyrbarheter.
Hösten 1771 fyller man det holländska skeppet Vrouw Maria i Amsterdam med lyxiga varor som ska till Sankt Petersburg i Ryssland. Rysslands kejsarinna Katarina den Stora, som syns på porträttet till vänster och den ryska adeln hade beställt konst, böcker, fröer, tulpanlökar, färgämnen till tyger, tobak och pipor, te och kaffe och andra lyxiga varor bland annat från Västeuropas kolonier och som upplevdes som exotiska.
Den ryska eliten ville visa att de hängde med i den västeuropeiska adelskulturen. Kejsarinnan drack gärna kaffe och hade nyligen öppnat Eremitaget, ett konstmuseum i Vinterpalatset och nu väntade hon på holländskt måleri hon hade beställt. När skeppet seglar in i norra delen av finska viken råkar det ut för hårda vindar och går på grund.
Besättningen pumpar och försöker med hjälp av lokalbefolkningen bärga så mycket som möjligt av rikedomarna. Snart virvlar kaffebönor från trasiga förpackningar runt i vattnet i det läckande skeppet. Kaffebönorna fastnar och täpper till pumparna. Och efter några dagar försvinner skeppet ner i djupet med det mesta av lyxvarorna.
En del av kaffelasten som bärgärdes såldes på auktion. Mitt i rummet kan du se några av de dyrbara kaffebönorna från skeppet Vrouw Maria. Bredvid finns en film som visar vraket som hittades år 1999 i det klara vattnet. Det råder dykförbud på vrakplatsen och finska myndigheter bevakar vraket med kameror eftersom många föremål lockar vrakplundrare.
En av kejsarinnans tavlor, som räddades, finns i kopia omedelbart till höger när man kommer in i rummet. Där finns också de beställningslistor och tulldokument som gör att vi vet vilka andra tavlor som kejsarinnan väntade på och som nu ligger förstörda i vraket. I vänstra delen av rummet kan man klicka fram kopior och skisser till dessa förlorade konstverk från den holländska guldåldern. I nästa rum återvänder vi till krigets fasor, men nu under slutet av andra världskriget.
Mitt i rummet visas en film på vraket av den tyska ubåten U-479. Den sista radiokontakten med ubåten ägde rum klockan 17.28 den 15 november 1944. Efter en månad dödförklarade den tyska krigsmakten samtliga 51 man ombord. År 2009 hittades ubåten på 93 meters djup utanför Estlands kust i Finska viken.
Alla luckor var stängda. Besättningen finns kvar i vraket. Skador på ubåtens torn tyder på att en drivmina sänkte ubåten. I en av ubåtens krigsdagböcker, mittemot filmen av vraket kan man bland annat läsa om ubåtens möten med svenska fartyg. På varje uppslag finns de tyska noteringarna översatta till svenska.
På bänken till vänster kan du lyssna på människor som upplevt ubåtars härjningar under andra världskriget. Bakom krigsdagboken på den stora kartan visar svarta punkter hur tiotusentals minor var utplacerade på strategiskt viktiga ställen.
Östersjön kontrollerades under större delen av kriget av Tyskland. De tyska ubåtarna säkrade sjötransporter av råvaror till Tyskland och hindrade motsvarande transporter till och från Sovjetunionen. Tyskarna stängde också in den sovjetiska Östersjöflottan i finska viken med mängder av minor. På samma sätt la Sovjetunionen ut minor för att hindra tyska fartyg att närma sig Sankt Petersburg.
Många av minorna finns fortfarande kvar och är ett hot mot människor och Östersjöns miljö. Till höger om kartan står en av de bojar som höll upp enorma nät av stål som skulle hindra fiendens ubåtar att smyga fram och röra sig fritt till Östersjön. Filmen intill skildrar utläggning av ubåtsnät i Finska viken med just sådana bojar.
Den andra delen av rummet visar tyska propagandafilmer och foton från livet ombord på de trånga ubåtarna. På golvet är en smal sovbrits utritad. Ovanför kan man digitalt titta runt i en liknande ubåt som U-479. Nu går vi till det sista av de sex rummen.
Natten till den 28 september 1994 sjönk färjan MS Estonia på väg mellan Estlands huvudstad Tallinn och Stockholm. 852 människor omkom. Detta är en av de allvarligaste olyckorna någonsin i fredstid på Östersjön. Bogvisiret som kunde fällas upp så att fordon lätt kunde åka på och av fartyget hade en konstruktion och en låsanordning som var för svag för de höga vågorna. Därför lossnade bogvisiret. En del av låsanordningen visas i montern i rummets mitt, bredvid bilden av hela bogvisiret. Bakom montrarna kan du följa den dramatiska radiotrafiken mellan MS Estonia och de fartyg som försökte undsätta färjan då de sände nödanropet Mayday. När fartygen kom fram till haveriplatsen hade MS Estonia redan sjunkit.
Färjeförbindelsen mellan Estland och Sverige började 1990 och fick snart en mycket stor betydelse för de 30 000 balter som flytt till Sverige i slutet av andra världskriget. År 1991, när de baltiska staterna blev fria och Sovjetunionen upplöstes, tog många vänner och släktingar färjan för att återförenas.
En film i montern till vänster i rummet visar mer av Estlands moderna historia. Intill berättar tre överlevande från katastrofen om varför de reste med MS Estonia den här natten. Sedan fortsätter vi till utställningen Uppdraget som beskriver hur marinarkeologer arbetar.
Marinarkeologernas jobb handlar inte bara om att upptäcka häftiga skeppsvrak. Innan några förändringar får ske under vatten i historiskt intressanta områden ska botten först undersökas av marinarkeologer. Gör de arkeologiska fynd, eller hittar gamla kulturlager ska de dokumenteras. Och det gäller också att förstå vad man hittat och ta hand om föremålen på rätt sätt, så att de inte förstörs om de måste bärgas.
Då behövs även andra specialister för att få fram så mycket historisk fakta som möjligt. Runt omkring i den här utställningens tre rum finns marinarkeologernas berättelser, deras redskap och instrument, samt intervjuer med andra kulturarvsspecialister. Förutom en mängd föremål, bilder och berättelser om skepp och vrak från olika tider.
Du kan fördjupa dig i alla dessa delar på egen hand nu eller senare. Men om du vill kan du först genomföra ett marinarkeologiskt uppdrag och dyka ner till ett mystiskt vrak och ta reda på när och varför det här skeppet sjönk, med hjälp av utställningens tre blå stationer. Följ med nu! Gå till de hängande VR-glasögonen i början av den här utställningen.
När du tittar i VR-glasögonen så ser du en lysande punkt. Vrid huvudet så att punkten hamnar och ligger kvar på texten ‘svenska’. Då laddas programmet upp och nu får du muntliga instruktioner av en marinarkeologisk kollega. När du tagit foton av de tre föremålen på vraket går du till det blå bordet i nästa rum.
Välj först knappen för ‘svenska’ så dyker antikvarier upp på skärmen och hjälper dig att analysera vad du har fotograferat, med hjälp av referensmaterial i tre lådor. Den första lådan är redan utdragen och öppen. Därefter går du vidare till arkivskåpen i nästa rum. Tryck på knappen för ‘svenska’ och snurra på arkivhyllorna åt det håll som visas på skärmen så får du stöd av en arkivarie att lista ut vad som hände skeppet.
Lycka till! Om du har problem så kan du alltid få hjälp av museets personal. När du är klar avslutas audioguiden i sista rummet bakom arkivskåpen.
Välkommen tillbaks. Hur gick det? Hoppas du lyckades lösa uppdraget. Hann du med att titta på alla andra delar om marinarkeologi, 3D-modeller, interaktiva skärmar med skeppstyper och vrak i vrakarkivet? Här, i sista utställningsrummet, får vi möta ytterligare några vrak och arkeologiska fynd.
Ställ dig vid räcket och följ med på resan från kajen utanför museet och ner i vattnet. Till slut fortsätter vi förbi draperiet och sen hittar du lätt ut. Tack för att du besökte Vrak, Museum of Wrecks och följde med på den här rundturen. Och välkommen tillbaks!
Platsen på Södra Djurgården där Vrakmuseum ligger var tidigare en del av Stockholms örlogsvarv och hette Galärvarvet. Galärer var krigsfartyg avsedda för att skydda de svenska och finska kusterna och dess skärgårdar. De användes bland annat under 1700-talet i krigen mot Ryssland, då ju Finland ännu var en del av svenska kungariket.
Galärerna drevs fram med hjälp av åror oberoende av vind och strömmar och var därför mycket manövrerbara i strid, inte minst bland öar och skär. Här på Galärvarvet finns en uppledningsplats med båtskjul för dessa galärer. Idag återstår endast två av galärvarvets ursprungliga 30 galärskjul som byggdes utmed strandlinjen under mitten av 1700-talet. I dessa två kvarvarande röda skjul ligger idag Spritmuseet.
Under 1800-talet kom Galärvarvet att växa med nya verkstäder för reparation och underhåll av flottans fartyg. Båthall 2 som nu ger plats åt Vrak Museum of Wrecks och grannen Båthall 1 med The Viking Museum byggdes i början på 1940-talet, för att kunna reparera och underhålla mindre krigsfartyg. Husen är ritade av Paul Hedqvist, samma arkitekt som bland annat ritade Västerbron i Stockholm.
Innan Vrak Museum of Wrecks flyttade in i båthall 2 visade Sjöhistoriska museet under många år en samling av fritids- och örlogs och almogebåtar där. Samlingen finns nu på Rindö utanför Vaxholm i Stockholms skäRgård. Ett antal båtar finns också i Härnösand Exteriört är båthusen kulturhistoriskt skyddade, men inne har en total ombyggnad av båthall 2 skett.
Museets nya interiör har blivit nominerad till flera priser. Välkommen tillbaka till Vrak Museum of wrecks till nya utställningar, visningar och publika program. Mer information hittar du alltid på museets hemsida vrak.se. På hemsidan kan du också ta del av många andra vrak och aktuella marinarkeologiska projekt.
Tack för museibesöket idag!