Här hittar du Vraks audioguide som text.
Här hittar du Vraks audioguide som text.
(Ljud av bubblor, andetag)
Välkommen till Vrak Museum of Wrecks. Museet som invigdes hösten 2021 berättar om marinarkeologi och om några av Östersjöns runt 100 000 vrak samt andra arkeologiska fynd på Östersjöns botten. Den här audioguiden presenterar varje utställningsrum för sig. Du kan alltid pausa audioguiden om du vill fördjupa dig i något på egen hand.
Gå nu in till vänster om den stora trappan till filmen Minnenas hav och sätt dig på de mjuka gradängerna eller på de runda dynorna.
Kanske anar du föremål bakom grönskimrande väggar. Under Östersjöns yta finns ett dolt kulturarv. Frusna ögonblick från olika delar av historien med spår av fiske handel, krig till nutida dumpade sopor. Pass på, nu sitter du på botten av Östersjön. Det gäller att se dig omkring och titta upp mot ytan där farkoster passerar över ditt huvud.
Den som talar till dig i filmen är själva Östersjön. Efter filmen går du vidare ut i andra änden av rummet längs en slingrande korridor.
Här på andra sidan av rummet med hängande montrar ser du spanten på ett vrak som sticker upp från botten. Titta under dina fötter. Du står på samma vrak. Mattan är ett foto i skala 1 till 1 av vrakets bakre halva. Titta i montrarna. Varför är de tomma? Jo, fynden finns kvar på vraket. De bevaras nämligen bäst i Östersunds syrefattiga, mörka, kalla och bräckta vatten.
Och där trivs inte heller skeppsmask, en mussla som i salta hav borrar sönder allt av trä. Istället för föremål från vraket snurrar nu hologram av föremålen i montrarna. Närmar du dig en monter omvandlas hologrammet till en film, så det känns som att du dyker fram till fyndet. Varje monter är placerad över mattan precis på den plats där föremålet fortfarande ligger kvar på vraket.
Du ser föremålet upplyst på mattans bild under montern. Marinarkeologerna har fotograferat filmat, dokumenterat vraket och fynden. Istället för att plocka upp saker har de plockat upp ny kunskap om skeppets historia.
Och nu är marinarkeologerna säkra på vad de har hittat. Det är skeppet Resande man: Ett svenskt mindre krigsskepp som förliste längst söderut i Stockholms skärgård under en snöstorm i november 1660. Skeppet var på väg till Polen med den svenska ambassadören greve Christoph Carl von Slippenbach och hans stab för att övertyga polackerna att gå med Sverige mot deras gemensamma fiende Ryssland.
De hade, enligt tidens sed, tagit med en stor summa pengar och dyrbara gåvor för att underlätta förhandlingarna. Ombord på skeppet fanns 50 besättningsmän, men ingen erfaren styrman. Avsaknaden av en rutinerad styrman bidrog troligen till att skeppet förliste. Greven och ytterligare 37 personer omkom. En av de som överlevde var grevens sekreterare Andreas Bjugg.
Gå in till höger i det lilla rummet där Bjuggs ögonvittnesskildring av katastrofen hänger på väggen. Sätt dig på bänken och lyssna på Bjuggs dramatiska berättelse där en kärleksaffär hade en avgörande betydelse. Gå sedan ut till vänster och se porträttet av Andreas Bjugg och tavlan som han lät måla av skeppets förlisning i fyra steg från höger till vänster.
Ta del av montrarna och se om du hittar ett verkligt föremål och fundera på varför just det fyndet bärgats. Och utforska andra spännande saker och berättelser om det mytomspunna skeppet. Du lämnar resande man i andra änden av rummet och fortsätter upp för trappan.
Hej och välkommen till utställningen Vikings before vikings! Den handlar om ett spännande arkeologiskt fynd från en ö i Estland som heter Ösel.
Någon gång för 1300 år sedan inträffade ett blodigt slag på den estniska ön Ösel, i närheten av dagens Salme by. Där stupade nordiska krigare som begravdes i två av sina skepp på havsstranden. I det mindre skeppet återfanns sju män och i det större 34 män tillsammans med vapen, utrustning och proviant för sjöresan.
Vikingatidens början brukar anges som år 793, då vikingar attackerade klostret Lindisfarne i England. Fyndet från Ösel dateras till runt år 750, och är alltså från innan vikingatiden. Den tidsperioden kallas i Sverige för Vendeltiden, och sträcker sig från runt år 550 till vikingatidens början. Det som brukar belysas med Vendeltiden är vackra föremål, rika båtgravar, och hur perioden leder fram till vikingatiden.
Båtgravar för tankarna till hur vikingarnas begravningar brukar gå till i populärkulturen. Där läggs den döde i ett skepp som skickas ut på vattnet, och sedan sätts skeppet i brand av en välriktad pil. Men det är inte något som går att se i arkeologin. Det finns två olika sorters båtgravar. De mest kända är sådana där hela skepp eller båtar har grävts ner, med den döde och gravgåvor. Det finns också fynd där hela graven har ställts i ordning på land, med båt, den döde och gravgåvor, för att sedan brännas upp i ett gravbål.
Innan du går in i utställningen, stanna gärna upp och se dig omkring. Utanför fönstret ser du samma vatten som vikingatidens människor färdades över till och från handelsplatser och maktcentra runt sjön Mälaren, och till andra delar av världen.
Här utanför utställningen kan du också passa på att klä dig som på 700-talet. De återskapade kläderna bygger på sådant vi vet om den tidens mode. I gravar har man hittat spår av kläder i form av textiler och metalldetaljer, som spännen och broscher, som kan ge oss kunskap. En annan viktig källa är avbildningar. När människor visas i äldre tiders konst får vi viktiga ledtrådar, där syns till exempel de rockar som verkar ha burits av krigare.
Fortsätt nu in i utställningen
Välkommen in i utställningen Vikings before Vikings! Ordet viking användes för de människor som gav sig i väg på resor, och vi börjar med att titta på resorna.
Längs väggen på den högra sidan av rummet kan du lära dig mer om resorna, och om skeppen som användes. De flesta människorna på den här tiden var bönder och åkte inte i väg på långväga resor. Men, de föremål, erfarenheter, och rikedomar som resorna förde med sig påverkade hela samhället. Vi vet inte idag vad som gjorde att männen som begravdes i Salme gav sig i väg.
Resan från Mälardalen i dagens Sverige till Salme i Estland tog några dagar om det var bra väderförhållanden. Skeppen var utmärkta: de var snabba och lättmanövrerade. De var grundgående, så de kunde tas hela vägen upp på stranden, och kunde ta sig både över öppet vatten och längs floder. Ett av skeppen i Salme kan ha haft segel, något som var en nyhet, medan det andra har rotts. Introduktionen av segel kom att underlätta resandet.
Det trä som skeppen var byggda av har för länge sedan förmultnat. Det som finns kvar idag är avtryck i sanden, och de järnnitar som en gång höll ihop skeppen. Här i utställningen kan du se modeller över hur de två skeppen kan ha sett ut.
Bland de föremål som hittat på skeppen finns sådant som behövdes för en militär expedition, men också för olika typer av hantverk. Här finns yxa och rasp för träarbete, sax, och flinta och eldstål. Det har hittats ben från får, ko, och gris som är rester av mat. Kanske har även levande djur tagits med för att ätas. Det har också hittats skelett efter nytto- och sällskapsdjur som följde med på resan. Rovfåglar var statussymboler som kunde användas vid jakt. Även olika sorters hundar har följt med: en mindre typ som påminner om spetsar, och en större som påminde om greyhound.
Ombord fanns också mer personliga föremål, som kunde förvaras i träkistor. Eftersom träet har förmultnat så är enda spåren av kistorna hänglås och handtag av järn. Olika sorters föremål var tillverkade av ben och horn. Ombord på båda skeppen i Salme har det hittats stora mängder spelpjäser av ben från val och ko. Brädspel var inte bara för nöjes skull, utan tränade också strategiskt tänkande. Det finns också flera kammar tillverkade av ren- och älghorn. Kammar är en av de vanligaste fyndtyperna från vikingatiden, något som visar att det var viktigt att ta hand om sitt yttre.
Nu kan du titta på en animerad tolkning av vad som hände i Salme för 1300 år sedan, innan du går vidare.
Nu när du har sett filmen om hur slaget kan ha gått till så kan du gå vidare till de fynd som kopplas till strid. Arkeologerna har hittat skelett från minst 41 människor, och på de flesta syns det att de har dött i strid.
De enda spåren som finns kvar av angriparna är spetsarna från deras pilar, som hittades antingen i skeppet eller i männens kroppar. Det finns också pilar som har lagts ner i skeppen som gravgåvor. En man begravdes med flera pilar som antagligen låg i ett koger, ett fodral för pilar. En av pilarna i Salme hade tre spetsar, och det har föreslagits att det var en brandpil, för att kunna sätta eld på skeppets segel. Ingenting finns kvar av själva pilbågarna, men vi vet att det var ett viktigt redskap för både jakt och strid.
I det större skeppet i Salme så har alla männen haft ett svärd. De flesta var eneggade svärd, de klingorna var alltså formade som stora knivar, men det fanns också mer typiska dubbeleggade svärd. Svärd var värdefulla, och flera av svärden i Salme är dessutom rikt utsmyckade med förgyllt brons.
Utifrån fynden så har svärd och pilbåge varit de viktigaste vapnen för de som begravts i Salme. Det har också hittats några spjut, men stridsyxor saknas helt. För att skydda sig använde männen sköldar. Många vapen som hittades i Salme har blivit påverkade av eld eller har på andra sätt förstörts medvetet innan de lades ner som gravgåvor.
Det har gjorts analyser på benen som hittades i Salme, och det går att se att de flesta männen kom från Uppland i Sverige. Tre av männen bodde antagligen på Gotland som barn, och två av dem kan ha kopplingar till Ösel i Estland. Det går också att se att fyra av männen var bröder, och de begravdes bredvid varandra.
Ser du de tärningsformade pallarna på golvet? De är inspirerade av tärningar som hittats i båtgravarna i Salme. Sätt dig på en av dom och titta på bilden, som är målad av konstnären Edgar Juhkov. Det är hans tolkning av Valhall och Ragnarök från den vikingatida mytologin.
Valhall är guden Odens hem, och dit kunde de som de som dog i strid komma. Högst upp på tavlan syns Oden sittandes på sin tron, med hjälm och spjut av guld. Valkyrior är kvinnliga väsen som har valt vilka som ska dö i strid, och kommer till Valhall med de fallna krigarna. I Valhall kommer krigarna att kämpa med varandra hela dagarna för att vara redo för att strid i Ragnarök. Krigarna som är i Valhall kallas för Einhärjar.
Ragnarök är världens undergång i mytologin. Det inleds med en lång vinter som varar i flera år utan sommar, och det är hemskheter i världen. I stället för ordning i världen, så är det kaos. Jättarna och gudarna kommer att slåss. Oden rider på sin åttabenta häst Sleipner, och kämpar mot den stora Fenrisulven. Jättarna, einhärjarna och nästan alla gudar dör i striden, en stor eld bränner hela världen som sen sjunker ner i havet. Men det är inte slutet, världen kommer att stiga ur vågorna igen, och två människor överlever och kan bli en del av den nya ordningen.
Innan du lämnar utställningen så har du på vänster sida en roddstation där du själv kan ro en del av den sträcka som gjordes för 1300 år sedan. Här ror du genom sundet vid Salme, och din prestation kommer att bedömas. Kan du bli en Riktig viking?
Nu kan du fortsätta in i utställningen Det delade havet. Här berättar vi om hur människor runt Östersjön under hela vår historia fortsätter att bege sig ut på havet. På den vänstra sidan av de fyra rummen kan du lära dig mer om anledningen till att man begav sig ut på Östersjön och vilka arkeologiska spår och vrak som har hittats. Och på rummens andra sida beskrivs vad det var som hände och hur förlisningen gick till. Mitt i rummen står modeller som i grova drag visar hur de sjunkna skeppen en gång kan ha sett ut.
Nu är det dags att ta del av ett spel om Gustav Vasa och hans släkt, om hustrur, barn och barnbarn. Det handlar om orsaker till 1600-talets krig mellan Sverige och Polen och om sjöslaget vid Oliva utanför Gdansk i november år 1627 då det svenska krigsskeppet Solen sprängdes av sin egen besättning. Dra nu i bandet som hänger ned närmast dig till vänster. Stäng nu av audioguiden en stund och lyssna på berättelsen i rummet.
Välkommen tillbaka. Gå till andra sidan av rummet. Att bygga ett krigsskepp utrustat med bronskanoner var oerhört dyrt. Vid den här tiden försökte man därför erövra fiendens skepp istället för att sänka dem. Det var befälens plikt att spränga sitt skepp om det höll på att förloras till fienden. Solens skeppare följde den instruktion, som du kan läsa till höger om den stora målningen och sjöslaget vid Oliva.
Gå nära marinmålningarna så upptäcker du spännande detaljer om livet ombord. Mittemot den stora målningen finns vapen som hittats på vraket. Dels en kanon, som kallas stormstycke, som på nära håll sköt ut en svärm av dödligt skrot. Dels muskötkulor och i mitten ett mått, en träbehållare med exakt rätt mängd krut för att snabbt ladda en musköt.
Samt en änterhake som kastades över till fiendefartyget och höll fast det för att soldaterna skulle kunna hoppa över och erövra skeppet. Vi lämnar nu 1600-talets sjökrig och ska möta ett välfyllt skepp lastat med eftersökta dyrbarheter.
Hösten 1771 fyller man det holländska skeppet Vrouw Maria i Amsterdam med lyxiga varor som ska till Sankt Petersburg i Ryssland. Rysslands kejsarinna Katarina den Stora, som syns på porträttet till vänster och den ryska adeln hade beställt konst, böcker, fröer, tulpanlökar, färgämnen till tyger, tobak och pipor, te och kaffe och andra lyxiga varor bland annat från Västeuropas kolonier och som upplevdes som exotiska.
Den ryska eliten ville visa att de hängde med i den västeuropeiska adelskulturen. Kejsarinnan drack gärna kaffe och hade nyligen öppnat Eremitaget, ett konstmuseum i Vinterpalatset och nu väntade hon på holländskt måleri hon hade beställt. När skeppet seglar in i norra delen av finska viken råkar det ut för hårda vindar och går på grund.
Besättningen pumpar och försöker med hjälp av lokalbefolkningen bärga så mycket som möjligt av rikedomarna. Snart virvlar kaffebönor från trasiga förpackningar runt i vattnet i det läckande skeppet. Kaffebönorna fastnar och täpper till pumparna. Och efter några dagar försvinner skeppet ner i djupet med det mesta av lyxvarorna.
En del av kaffelasten som bärgärdes såldes på auktion. Mitt i rummet kan du se några av de dyrbara kaffebönorna från skeppet Vrouw Maria. Bredvid finns en film som visar vraket som hittades år 1999 i det klara vattnet. Det råder dykförbud på vrakplatsen och finska myndigheter bevakar vraket med kameror eftersom många föremål lockar vrakplundrare.
En av kejsarinnans tavlor, som räddades, finns i kopia omedelbart till höger när man kommer in i rummet. Där finns också de beställningslistor och tulldokument som gör att vi vet vilka andra tavlor som kejsarinnan väntade på och som nu ligger förstörda i vraket. I vänstra delen av rummet kan man klicka fram kopior och skisser till dessa förlorade konstverk från den holländska guldåldern. I nästa rum återvänder vi till krigets fasor, men nu under slutet av andra världskriget.
Mitt i rummet visas en film på vraket av den tyska ubåten U-479. Den sista radiokontakten med ubåten ägde rum klockan 17.28 den 15 november 1944. Efter en månad dödförklarade den tyska krigsmakten samtliga 51 man ombord. År 2009 hittades ubåten på 93 meters djup utanför Estlands kust i Finska viken.
Alla luckor var stängda. Besättningen finns kvar i vraket. Skador på ubåtens torn tyder på att en drivmina sänkte ubåten. I en av ubåtens krigsdagböcker, mittemot filmen av vraket kan man bland annat läsa om ubåtens möten med svenska fartyg. På varje uppslag finns de tyska noteringarna översatta till svenska.
På bänken till vänster kan du lyssna på människor som upplevt ubåtars härjningar under andra världskriget. Bakom krigsdagboken på den stora kartan visar svarta punkter hur tiotusentals minor var utplacerade på strategiskt viktiga ställen.
Östersjön kontrollerades under större delen av kriget av Tyskland. De tyska ubåtarna säkrade sjötransporter av råvaror till Tyskland och hindrade motsvarande transporter till och från Sovjetunionen. Tyskarna stängde också in den sovjetiska Östersjöflottan i finska viken med mängder av minor. På samma sätt la Sovjetunionen ut minor för att hindra tyska fartyg att närma sig Sankt Petersburg.
Många av minorna finns fortfarande kvar och är ett hot mot människor och Östersjöns miljö. Till höger om kartan står en av de bojar som höll upp enorma nät av stål som skulle hindra fiendens ubåtar att smyga fram och röra sig fritt till Östersjön. Filmen intill skildrar utläggning av ubåtsnät i Finska viken med just sådana bojar.
Den andra delen av rummet visar tyska propagandafilmer och foton från livet ombord på de trånga ubåtarna. På golvet är en smal sovbrits utritad. Ovanför kan man digitalt titta runt i en liknande ubåt som U-479. Nu går vi till det sista av de sex rummen.
Natten till den 28 september 1994 sjönk färjan MS Estonia på väg mellan Estlands huvudstad Tallinn och Stockholm. 852 människor omkom. Detta är en av de allvarligaste olyckorna någonsin i fredstid på Östersjön. Bogvisiret som kunde fällas upp så att fordon lätt kunde åka på och av fartyget hade en konstruktion och en låsanordning som var för svag för de höga vågorna. Därför lossnade bogvisiret. En del av låsanordningen visas i montern i rummets mitt, bredvid bilden av hela bogvisiret. Bakom montrarna kan du följa den dramatiska radiotrafiken mellan MS Estonia och de fartyg som försökte undsätta färjan då de sände nödanropet Mayday. När fartygen kom fram till haveriplatsen hade MS Estonia redan sjunkit.
Färjeförbindelsen mellan Estland och Sverige började 1990 och fick snart en mycket stor betydelse för de 30 000 balter som flytt till Sverige i slutet av andra världskriget. År 1991, när de baltiska staterna blev fria och Sovjetunionen upplöstes, tog många vänner och släktingar färjan för att återförenas.
En film i montern till vänster i rummet visar mer av Estlands moderna historia. Intill berättar tre överlevande från katastrofen om varför de reste med MS Estonia den här natten. Sedan fortsätter vi till utställningen Uppdraget som beskriver hur marinarkeologer arbetar.
Marinarkeologernas jobb handlar inte bara om att upptäcka häftiga skeppsvrak. Innan några förändringar får ske under vatten i historiskt intressanta områden ska botten först undersökas av marinarkeologer. Gör de arkeologiska fynd, eller hittar gamla kulturlager ska de dokumenteras. Och det gäller också att förstå vad man hittat och ta hand om föremålen på rätt sätt, så att de inte förstörs om de måste bärgas.
Då behövs även andra specialister för att få fram så mycket historisk fakta som möjligt. Runt omkring i den här utställningens tre rum finns marinarkeologernas berättelser, deras redskap och instrument, samt intervjuer med andra kulturarvsspecialister. Förutom en mängd föremål, bilder och berättelser om skepp och vrak från olika tider.
Du kan fördjupa dig i alla dessa delar på egen hand nu eller senare. Men om du vill kan du först genomföra ett marinarkeologiskt uppdrag och dyka ner till ett mystiskt vrak och ta reda på när och varför det här skeppet sjönk, med hjälp av utställningens tre blå stationer. Följ med nu! Gå till de hängande VR-glasögonen i början av den här utställningen.
När du tittar i VR-glasögonen så ser du en lysande punkt. Vrid huvudet så att punkten hamnar och ligger kvar på texten ‘svenska’. Då laddas programmet upp och nu får du muntliga instruktioner av en marinarkeologisk kollega. När du tagit foton av de tre föremålen på vraket går du till det blå bordet i nästa rum.
Välj först knappen för ‘svenska’ så dyker antikvarier upp på skärmen och hjälper dig att analysera vad du har fotograferat, med hjälp av referensmaterial i tre lådor. Den första lådan är redan utdragen och öppen. Därefter går du vidare till arkivskåpen i nästa rum. Tryck på knappen för ‘svenska’ och snurra på arkivhyllorna åt det håll som visas på skärmen så får du stöd av en arkivarie att lista ut vad som hände skeppet.
Lycka till! Om du har problem så kan du alltid få hjälp av museets personal. När du är klar avslutas audioguiden i sista rummet bakom arkivskåpen.
Välkommen tillbaks. Hur gick det? Hoppas du lyckades lösa uppdraget. Hann du med att titta på alla andra delar om marinarkeologi, 3D-modeller, interaktiva skärmar med skeppstyper och vrak i vrakarkivet? Här, i sista utställningsrummet, får vi möta ytterligare några vrak och arkeologiska fynd.
Ställ dig vid räcket och följ med på resan från kajen utanför museet och ner i vattnet. Till slut fortsätter vi förbi draperiet och sen hittar du lätt ut. Tack för att du besökte Vrak, Museum of Wrecks och följde med på den här rundturen. Och välkommen tillbaks!
Platsen på Södra Djurgården där Vrakmuseum ligger var tidigare en del av Stockholms örlogsvarv och hette Galärvarvet. Galärer var krigsfartyg avsedda för att skydda de svenska och finska kusterna och dess skärgårdar. De användes bland annat under 1700-talet i krigen mot Ryssland, då ju Finland ännu var en del av svenska kungariket.
Galärerna drevs fram med hjälp av åror oberoende av vind och strömmar och var därför mycket manövrerbara i strid, inte minst bland öar och skär. Här på Galärvarvet finns en uppledningsplats med båtskjul för dessa galärer. Idag återstår endast två av galärvarvets ursprungliga 30 galärskjul som byggdes utmed strandlinjen under mitten av 1700-talet. I dessa två kvarvarande röda skjul ligger idag Spritmuseet.
Under 1800-talet kom Galärvarvet att växa med nya verkstäder för reparation och underhåll av flottans fartyg. Båthall 2 som nu ger plats åt Vrak Museum of Wrecks och grannen Båthall 1 med The Viking Museum byggdes i början på 1940-talet, för att kunna reparera och underhålla mindre krigsfartyg. Husen är ritade av Paul Hedqvist, samma arkitekt som bland annat ritade Västerbron i Stockholm.
Innan Vrak Museum of Wrecks flyttade in i båthall 2 visade Sjöhistoriska museet under många år en samling av fritids- och örlogs och almogebåtar där. Samlingen finns nu på Rindö utanför Vaxholm i Stockholms skäRgård. Ett antal båtar finns också i Härnösand Exteriört är båthusen kulturhistoriskt skyddade, men inne har en total ombyggnad av båthall 2 skett.
Museets nya interiör har blivit nominerad till flera priser. Välkommen tillbaka till Vrak Museum of wrecks till nya utställningar, visningar och publika program. Mer information hittar du alltid på museets hemsida vrak.se. På hemsidan kan du också ta del av många andra vrak och aktuella marinarkeologiska projekt.
Tack för museibesöket idag!