Textversion: Dykningar på Osmundvraket

[Texten ”Vrak – Museum of Wrecks visas. Vi ser två dykare som sitter i aktern på en dykbåt. Texten ”Maj 2020, Stockholms skärgård” visas.]

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Det finns faktiskt ingen motsvarighet till det här skeppet i Östersjön, vad vi vet. Så det är riktigt häftigt att simma runt där nere.

[De båda dykarna hoppar i vattnet från båten.] Utanför Dalarö i Stockholms skärgård ligger ett vrak som inte liknar något annat känt vrak. Vraket som är från 1500-talet upptäcktes för ett par år sedan. [Undervattensbilder av vraket] Skeppstypen är okänd. [Vi ser en dykare med ficklampa och verktyg nere vid vraket.] Och i lasten finns det utan konkurrens största fyndet av svenskt järn, så kallat osmundjärn.

[Undervattensbilder där man kan se trälårar med last. Jim Hansson fortsätter:] – Järnet finns knappt bevarat på landbacken. Man får inte ens ihop till en tunna i hela Sverige. Nu när vi har hittat det här skeppet så har vi möjlighet att göra analyser. Vi har, vad vi ser, 20 tunnor. [Undervattensbilder från vraket med en dykare med ficklampa och verktyg] Men vi känner att det är massor med tunnor även under sedimentet. Så det är ett helt skepp lastat med mestadels osmundjärn.

[Texten ”Provtagningar oktober 2019” visas och vi får se undervattensbilder från vraket med en dykare som håller i ficklampa och verktyg.] Osmundjärn tillverkades i Bergslagen och var en viktig exportvara. Man tror att det kan finnas så mycket som 50 tunnor ombord. [Dykarna står uppe på däck med en tredje person. De håller i större svarta stycken av material som har tagits upp från vraket.] Hösten 2019 tog prover från lasten. Proverna kommer att hjälpa oss att förstå mer om den här tiden. [Närbild av en av järnklumparna, som är ganska rostfärgad.]

[Närbild av en man som kör en båt] Niklas Ekström är sportdykaren som upptäckte vraket. Redan vid första dyket förstod han att det var ett speciellt vrak.

[Niklas Ekström, sportdykare, sitter inne i båten och berättar:] Jag kom ner, landade rakt ner på vraket. Möttes av stort timmer. Började simma runt lite. Kände mig fram, för jag såg inte särskilt bra utan lampa. Sen, fem minuter senare började jag se ganska mycket och såg ganska snabbt ett stockankare på botten framför vraket.

[Utifrån båtdäcket ser vi Niklas köra båten. I ett av hyttfönstren ser vi spegelbilden av Jim och en annan person, som sedan sitter och blickar ut över vattnet medan båten körs. I nivå med vattenytan ser vi hur båten forsar fram och kameran fortsätter sedan ner under vattnet.] Det var det första tecknet på att det här måste vara ett gammalt fartyg.

[Undervattensbilder från vraket där en dykare arbetar. Texten ”Bärgning av stångjärn oktober 2019” visas. En dykare simmar upp mot ytan med ett stångjärn som hissas upp.] Vraket var mycket riktigt gammalt, från Gustav Vasas tid. Det är en brytningstid i Sveriges historia, vilket lasten visar. Ombord finns även stångjärn, den nya tidens järn som skulle komma att ta över efter osmundjärnet. Ett stångjärn har bärgats. [Vid vraket syns ett tunnliknande träföremål.] Marinarkeologerna tar även träprover för att säkerställa dateringen. I lasten har arkeologerna även hittat tunnor med ett annat, okänt, innehåll.

[Håkan Altrock, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks sitter på båtsdäck och håller upp ett förseglat provrör som innehåller gråvita korn i varierande storlek:] – De allra flesta innehåller osmundjärn, men några tunnor avviker till sitt innehåll. Det är någon svart-grå sörja med vit beläggning. Vi misstänker att det är tjära eller beck. Men för att veta säkert så måste vi skicka in proverna på analys.

[Undervattensbilder från vraket där en dykare arbetar. I förgrunden syns en trefotsgryta med ett hål i botten.] Det är viktigt att ta in så mycket information om vraket som möjligt, inte minst då det har varit utsatt för plundring. 2018 upptäckte marinarkeologerna att delar av lasten saknades. Bland annat en trefotsgryta.

[Undervattensbilder där en dykare med kamera simmar utmed vraket.] Ett sätt att dokumentera vraket är med så kallad 3D-fotogrammetri. Med en kamera tar man bilder till en digital 3D-modell. [En person sitter och tittar på 3D-modellen i en dator.] Modellen kommer att visas för allmänheten i det kommande museet Vrak - Museum of Wrecks.

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Man kan förflytta det arkeologiska arbetet när modellen är klar till kontoret, vilket är fördelaktigt. [Jim och en annan person sitter inne i båten, därefter visas åter 3D-modellen i en dator.] Sen är det, tycker jag, det bästa sättet för att visa folk som är intresserade hur det faktiskt ser ut på botten. Det är så nära ett dyk man kan komma.

[Undervattensbilder med en dykare som bl.a. lyser med en ficklampa på skeppet.] Många frågetecken kvarstår. Inte minst att klargöra vilken skeppstyp det rör sig om. Fartyget har samma mått som en kogg, men är byggt enligt nordisk tradition. [Närbild av fartygsskrovet. Samma bilder visas sedan på en datorskärm som en person tittar på.] Man tror att det kan röra sig om en så kallad holk. En skeppstyp som förekommer i skriftliga källor från tiden.

[Jim Hansson, marinarkeolog på Vrak – Museum of Wrecks:] – Det finns inget jämförbart vrak som vi känner till som ser ut så här och har den här sammansatta lasten med de här dateringarna. [Kort klipp där Jim sitter med tre andra personer inuti i båten och tittar på något.] Ja, det finns mycket svar i det här fartyget som vi ska försöka ta reda på. [En dykare kliver upp på båten från vattnet.]