[Närbilder av en mycket gammal tavla, konstägaren Rickard Lilliestierna berättar] På ett sätt kan man ju säga att den inte är särskilt vacker. Man vet heller inte vem konstnären är. Så jag skulle säga att den är mer unik, och intressant, än vacker. [Kameran glider längs med några hus som ligger utmed vattnet. I förgrunden syns ett fartyg. Londons centrala delar syns på avstånd. Det är februari 2019, London.] 1600-talsmålningar i den här genren finns inte i stor upplaga alls – det här är en unik målning. [Susanna Alleson-Nyberg presenterar sig och syns i samspråk med andra personer] Jag heter Susanna Alleson-Nyberg och jag arbetar som intendent på Sjöhistoriska museet – men nu är jag här för Vraks räkning. Jag arbetar med urval av föremål och inlån till det nya museet Vrak. Vi ska få låna in två målningar med koppling till Resande man – ett av vraken vi belyser i det nya museet.
[Ett äldre porträtt av en man visas] Det är ett porträtt av Andreas Bjugg, som var med ombord och klarade sig – och skrev ned händelseförloppet. Det är ett porträtt av honom. Sedan också den målning som han lät utföra strax efter händelsen, som visar förlisningen. [Vi får se en annan mycket gammal tavla på lite håll och sedan tavlans text i guld mot svart botten som kortfattat berättar vad som visas på tavlan] Resande man gick under i en storm i november 1660. Ett fåtal överlevde – bland annat Andreas Bjugg – som så småningom blev adlad. Hans ättling i tionde led, Rickard Lilliestierna, bor i London. [Londons centrala delar syns på avstånd, med vatten i förgrunden] Tavlorna tillhör nu honom. [En hand pekar på olika detaljer på den mörka målningen] Målningen av Resande mans undergång är ett stycke familjehistoria. [Konstägaren Rickard Lilliestierna berättar] Tavlan berättar om förlisningen av Resande man, i fyra olika skeden. Tillsammans med text som beskriver varje skede. Man ska inte titta på tavlan som endast en konstyttring Målningen berättar hur Resande man först går in i en klippa – för att till slut gå under och sjunka. [Marinarkeologen Patrik Höglund tittar på tavlan] Tavlan är en viktig pusselbit för marinarkeologen Patrik Höglund – som även dykt på det vrak som tros vara efter Resande man. [Marinarkeologen Patrik Höglund kommenterar] Det som är intressant är att man kan koppla ihop vraket med den här tavlan. En bild från 1600-talet är extremt ovanligt – om man jämför med andra vrak som man undersökt. Även den här otroligt detaljerade och dramatiska berättelsen ... [Konstägaren Rickard och marinarkeologen Patrik syns samspråka med Patrik berättar vidare] Det är väldigt sällan man har en så nära skildring av en person som var med vid själva förlisningen. När man dyker på vraket – och är på platsen ... [Vy av en blå himmel och en arbetsbåt mitt ute på vattnet] Då kan man försöka tänka sig den situationen – i november 1660, i snöglopp. Hur utsatta de var, på ett segelfartyg som var på väg att förlisa. [Dykare gör sig redo för att gå ner under vatten] De försöker först sjösätta en liten skeppsbåt som kapsejsar, de ombordvarande drunknar. Sedan sjösätter de den större båten där endast ett visst antal får plats. Sedan förliser själva fartyget och det stora flertalet drunknar.
[Tillbaka till tavlan som nu tas ner från väggen] Det går att utläsa mycket från tavlan. Men fram tills nyligen var det svårt att uttyda någonting alls. Århundraden hade satt sina spår – och tavlan var väldigt mörk. Konservatorn Alison Gunter ledde arbetet med att rengöra målningen. [Alison berättar samtidigt som hon visar på tavlan] När vi restaurerade och rengjorde målningen upptäckte vi – att den blivit restaurerad en eller två gånger tidigare. Det finns flera lager med en nyare färg. Det fanns en skada i mitten på tavlans nedre del, en reva. Där hade en tidigare restaurering gjorts. Om vi skulle restaurera tavlan ordentligt – så skulle vi avlägsna all nyare färg – för att få reda på vilka vackra ursprungliga färger som finns under. Men det skulle vara ett mycket stort arbete. Det finns alltså fortfarande upptäckter att göra under de nyare lagren med färger. [Flera personer syns i samspråk kring tavlan]
Men hur var det med den där skadan som Alison nämnde? Rickards farbror Gerhard minns tavlan, från när den hängde på släktgården Stora Ek i Västergötland. [Gerhard syns i bild och berättar] Den hängde ju i Stora salongen, som den kallades. Vi lekte ofta där, vi barn. Min äldre bror kastade en sko som hamnade på tavlan. Det blev ett litet hål i tavlan. [En hand markerar var skadan uppkom] Pappa var inte så glad då. Annars fanns den ju alltid där. Den var mörk och lite kuslig tyckte man som barn. Men nu är den bara fantastisk, tycker jag. [Detaljbilder visas från tavlan där man får se ett fartyg i sjönöd. Konstägaren Rickard kompletterar] Jag kommer ihåg den som barn – när man sprang runt i de här lokalerna – och lekte kurragömma. Då förstod man inte vad den här målningen betydde och innebar. [Närbilder av tavlans guldtext mot svart botten] Den betyder otroligt mycket. Framförallt eftersom det finns en familjekoppling till tavlan. På det sättet att Resande man är en del av familjehistorien, via Andreas Bjugg. [Kameran glider över London med vatten i förgrunden] Nu kommer tavlan, tillsammans med porträttet av Andreas Bjugg – att göra en resa till Stockholm – för att ställas ut i Vrak – Museum of Wrecks. Kanske kommer det att kännas tomt på väggarna hemma hos Rickard. Jag har lite andra familjemålningar också, så det kanske blir det. Eller så kanske man skulle satsa på något mer modernt. Lite mer modern konst.