Textversion: Dykningar på Resande Man

[En båt åker ut i skärgården. Vi får veta att det är november 2018 och att vi befinner oss i Stockholms skärgård. En dykare gör sig redo för att gå ner i vattnet] Niklas, jag fäller ned här! Javisst! Var den lilla bra? Ja. Hoppa! [Patrik Höglund, marinarkeolog, berättar medan vi ser dykare i vattnet] Nu är vi strax innanför Landsorts fyr i Stockholms södra skärgård. På den här platsen förliste Resande man, ett fartyg som vi håller på och undersöker nu. Resande Man var ett litet örlogsskepp som var på väg ner till Polen med en ambassadör ombord. Skeppet förliste här i november 1660, samma årstid som det är nu. Men det var lite blåsigare vid det tillfället. En storm drev fartyget in från Landsort, in bland klipporna och skären här. Man försökte ankra, men lyckades inte, utan gick på grund och förliste. Ganska många människor omkom, drygt ett trettiotal. [Arbetsbåten ligger för ankar utanför ett litet skär] Nu håller vi på och dokumenterar Resande man, av flera skäl. Delvis för det nya museet som ska öppna, Vrakmuseum. Dels så får vi ett bra underlag för museet och en utställning om Resande man. Och så får vi ett bra arkeologiskt underlag. Så det är två syften. Problemet är att det mörknar ganska fort, så vi måste ta till vara på de här ljusa timmarna. Vi har ju lampor, men det blir annorlunda på bottnen när vi ska fota snygga foton. [Flera dykare gör sig redo för att gå ner i vattnet] På ytan är det lite kyligt, men i vattnet är det inga problem.

[Jim Hansson, marinarkeolog, berättar]: Det är helt fantastiska förutsättningar just nu när vi dyker. Det är nästan femton, tjugo meters sikt så … Vraket är 25 meter, så i princip ser man nästan hela vrakets längd när man kommer ner. Det ligger på 15 meters djup, spanten sticker upp, och solskenet gör att det blir en riktigt häftig dykupplevelse. Vraket ligger verkligen platt och fint på botten. Ett sådant här dyk, det är inte många som får uppleva det, faktiskt.

[Två dykare gör sig redo för att gå ner i vattnet och vi får se hur de går ner i vattnet med kameran svävande högt ovanför båten] Nu börjar det närma sig. Ja! [Jim fortsätter att berätta] Vår uppgift i dag är lite annorlunda mot vad vi brukar göra. Nu dokumenterar vi inte bara arkeologiskt, och filmar och fotar. Nu har vi också fått i uppdrag att filma snygga infilmningar... [undervattensbilder visas på vraket] och göra 3D-modeller på fynden på plats. Sedan ska vi fotografera i panorama på insidan av vraket. Så det är lite specialuppgifter som vi inte gjort tidigare, men riktigt kul att få göra. Samtidigt är det lite knepigare under vatten. Man tycker att man har en bild framför sig hur det ska se ut. Men ena dagen är det mulet, då är det mörkt där nere. Andra dagen är det ljust, som idag, då är det andra förutsättningar. Det är inte som att stå i en studio. Och ibland när man fotar, som häromdagen... då kommer det ett störningsmoment i form av en manet... inglidande framför kameran när man ligger blickstilla. Då tänker man, vad fan!? Men det är jättekul. Det har funkat riktigt bra, vi har ju varit här i nästan två veckor snart.